Det finns så mycket jobb i Sverige nu, säger de, men jag tycker det duggar tunt. Riktigt tunt. Eftersom jag redan har en timanställning så tycker jag att det verkar överflödigt tungt att hålla på att söka liknande. Det är t o m så att man undrar om man verkligen ska söka vikariat till årsskiftet. Okej, det är jättebra att få arbeta heltid eller halvtid i några månader, men vad händer sen? Då har jag ju inte ens tre timmar i veckan kvar att hänga upp mig på. Och de ca tio jobb jag redan sökt den senaste månaden har jag inte sett ens antydan till något svar på. Boooooorrrrrrrring.
Istället ska jag berätta för er varför det verkar som om småbarnsmammor fikar så väldans mycket. Alltså, det inte bara verkar så, det är så. Kaffe är som bekant en drog och när man inte sovit en hel natt på snart fem år, så är det kanske inte så konstigt att det är en drog man dras till. Jag har en helt underbar termos (har tidigare förekommit på bild i bloggen) som rymmer jättemycket och som håller varmt en hel dag. Jag kan räkna upp minst tre i min närmaste omgivning som skaffat likadana termosar. Okej, den är lite dyrare än de du kan köpa på Rusta för 15-20 kronor, men den är värd vartenda öre. Man gör en stor kanna kaffe på morgonen och sen har man hela dagen. Perfekt. Och nu är det alltså Arvid Nordqvists rekokaffe som gäller. Ingår tyvärr inte i "flera för lägre pris"-rabatten på mitt jobb, men vad kan man begära? eller kan man det? Borde man inte kunna begära att handlarna (som tjänar så jävla snuskigt mycket pengar) skulle ta lite ansvar för miljö och arbetsförhållanden på jorden? Åtminstone för de som tillverkar de varor som gör dem själva rika. Svaret är jo. Det borde man kunna kräva.
Som sagt, de flesta småbarnsmammor (ja, det finns pappor också) sover inte ordentligt på flera år och när de är vakna så är de tvungna att vara så otroligt vakna. Det går liksom inte bara att sitta och slappa och säga: AAAAAAA... för det köper inte ungarna. Och dessutom har vi ju fullt upp med att söka jobb och hålla oss ajour på alla möjliga marknader.
Ja, idag har vi badat hela dagen. Och igår också. Helt plötsligt en massa folk på stranden. Trångt. Och vattnet var tydligen knappt tjänligt enligt någon rapport i någon kvällstidning. Men det var ljummet, superskönt och jättehärligt.
Förra året gjorde jag och döttrarna en antishoppingsemester i juli. Vi båtluffade i Stockholms norra skärgård. Avsikten var att vi skulle bo på ett ställe och göra olika utfärder därifrån, men eftersom det inte fanns plats fyra nätter i rad så bodde vi två nätter på ett ställe och två på ett annat, inte långt därifrån. Hela resan kostade för tre personer i sex dagar och fyra nätter med mat, resor och fickpengar 2500 kronor. Båtluffarkort till mamma 300 kronor, barnen gratis, boende på vandrarhem och maten köpt hemma på ICA i en kylväska. För 200 kronor fikade vi och åt glass.
En dag kom en väninna och hennes barn ut till ön och vi skulle promenera till andra sidan (där det fanns en strand) och bada. När vi gått ca 200 meter från vandrarhemmet hittade hon en sjöbod där hon skulle köpa glass. Efter en liten stund kommer hon överlycklig ut med ett fårskinn och ler med hela ansiktet att "de tar kort här". Märkligt, hon hade på knappa timmen på ön hunnit göra av med över 500 kronor.
Det var en härlig semester och jag planerade att när barnen är större behöver vi inte bo på vandrarhem, då kan vi campa. Liten var ju bara knappa fem månader förra sommaren.
Den här sommaren har vi bara varit hemma, men vi ska ju åka två veckor till Turkiet i september. Det kan låta som en vanlig charter, men jag tycker ändå att det känns annorlunda eftersom barnen de facto är halvturkar. Det kommer att bli extra mycket shopping just p g a det. Vi ska köpa turkiska barnböcker och kasetter med turkisk musik till dem. Sen vill storasyster ha en turkisk fotbollströja (och hon fyller ju faktiskt år under semestern). Sambon ska köpa nya glasögon och det blir väl en del annat fyndande också. Det är ju tur att man har någon med sig som kan pruta, för det klarar inte jag. Jag tycker det är pinsamt att försöka få varor billigare än utsatt pris, sån är jag, tvättäkta svensk.
Nästa sommar hoppas jag få tillbringa i egen stuga.
Ikväll inledde vi med höstens första möte, styrelsemöte i ABF. Vi diskuterade omorganisationen. På onsdag är det MBL-förhandlingar. Det är inte lätt det här. Imorgon fortsätter höstens smygstart med tandläkarbesök för äldsta dottern och på onsdag ska bilen in på besiktningsservice. Sakta men säkert drar den igång, hösten, allvaret, men var är jobben???
Istället ska jag berätta för er varför det verkar som om småbarnsmammor fikar så väldans mycket. Alltså, det inte bara verkar så, det är så. Kaffe är som bekant en drog och när man inte sovit en hel natt på snart fem år, så är det kanske inte så konstigt att det är en drog man dras till. Jag har en helt underbar termos (har tidigare förekommit på bild i bloggen) som rymmer jättemycket och som håller varmt en hel dag. Jag kan räkna upp minst tre i min närmaste omgivning som skaffat likadana termosar. Okej, den är lite dyrare än de du kan köpa på Rusta för 15-20 kronor, men den är värd vartenda öre. Man gör en stor kanna kaffe på morgonen och sen har man hela dagen. Perfekt. Och nu är det alltså Arvid Nordqvists rekokaffe som gäller. Ingår tyvärr inte i "flera för lägre pris"-rabatten på mitt jobb, men vad kan man begära? eller kan man det? Borde man inte kunna begära att handlarna (som tjänar så jävla snuskigt mycket pengar) skulle ta lite ansvar för miljö och arbetsförhållanden på jorden? Åtminstone för de som tillverkar de varor som gör dem själva rika. Svaret är jo. Det borde man kunna kräva.
Som sagt, de flesta småbarnsmammor (ja, det finns pappor också) sover inte ordentligt på flera år och när de är vakna så är de tvungna att vara så otroligt vakna. Det går liksom inte bara att sitta och slappa och säga: AAAAAAA... för det köper inte ungarna. Och dessutom har vi ju fullt upp med att söka jobb och hålla oss ajour på alla möjliga marknader.
Ja, idag har vi badat hela dagen. Och igår också. Helt plötsligt en massa folk på stranden. Trångt. Och vattnet var tydligen knappt tjänligt enligt någon rapport i någon kvällstidning. Men det var ljummet, superskönt och jättehärligt.
Förra året gjorde jag och döttrarna en antishoppingsemester i juli. Vi båtluffade i Stockholms norra skärgård. Avsikten var att vi skulle bo på ett ställe och göra olika utfärder därifrån, men eftersom det inte fanns plats fyra nätter i rad så bodde vi två nätter på ett ställe och två på ett annat, inte långt därifrån. Hela resan kostade för tre personer i sex dagar och fyra nätter med mat, resor och fickpengar 2500 kronor. Båtluffarkort till mamma 300 kronor, barnen gratis, boende på vandrarhem och maten köpt hemma på ICA i en kylväska. För 200 kronor fikade vi och åt glass.
En dag kom en väninna och hennes barn ut till ön och vi skulle promenera till andra sidan (där det fanns en strand) och bada. När vi gått ca 200 meter från vandrarhemmet hittade hon en sjöbod där hon skulle köpa glass. Efter en liten stund kommer hon överlycklig ut med ett fårskinn och ler med hela ansiktet att "de tar kort här". Märkligt, hon hade på knappa timmen på ön hunnit göra av med över 500 kronor.
Det var en härlig semester och jag planerade att när barnen är större behöver vi inte bo på vandrarhem, då kan vi campa. Liten var ju bara knappa fem månader förra sommaren.
Den här sommaren har vi bara varit hemma, men vi ska ju åka två veckor till Turkiet i september. Det kan låta som en vanlig charter, men jag tycker ändå att det känns annorlunda eftersom barnen de facto är halvturkar. Det kommer att bli extra mycket shopping just p g a det. Vi ska köpa turkiska barnböcker och kasetter med turkisk musik till dem. Sen vill storasyster ha en turkisk fotbollströja (och hon fyller ju faktiskt år under semestern). Sambon ska köpa nya glasögon och det blir väl en del annat fyndande också. Det är ju tur att man har någon med sig som kan pruta, för det klarar inte jag. Jag tycker det är pinsamt att försöka få varor billigare än utsatt pris, sån är jag, tvättäkta svensk.
Nästa sommar hoppas jag få tillbringa i egen stuga.
Ikväll inledde vi med höstens första möte, styrelsemöte i ABF. Vi diskuterade omorganisationen. På onsdag är det MBL-förhandlingar. Det är inte lätt det här. Imorgon fortsätter höstens smygstart med tandläkarbesök för äldsta dottern och på onsdag ska bilen in på besiktningsservice. Sakta men säkert drar den igång, hösten, allvaret, men var är jobben???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar