Har sökt lite jobb som lokalvårdare, kontorsassistent om omsorgsassistent. Bara en vecka kvar innan man är tillbaka på jobbet. Nio lediga veckor som förbisprungna, vad tiden gick fort. Och den här dagen började inte så muntert. Kände tydligt av min PMS, men försökte tappert dölja den tills jag satte mig för att ta en kopp kaffe och läsa DN och äldsta tjejen skulle räkna pengar på bordet och Lilltjejen skulle kolla (och helst ta en peng) och snavade på en burk och slog tänderna i den där eländiga glasskivan som ligger på vårt köksbord (och som sambon tycker är det bästa som hänt vårt hem) och sen fick tag på en 2cents euro och storasyster får ett utbrott för hon tror det är en 50öring och plötsligt tittar Hulken fram i mamman som surt sopar iväg alla pengarna så att de flyger över hela köket... Mycket lyckat måste jag säga, sen grät alla.
vi var hemma hela förmiddagen för mamman tänkte städa, men kom liksom aldrig igång och med riktigt grinig Liten, så bestämde vi oss att åka och bada efter lunch (precis på Litens sovtid, konstigt konstigt). På stranden blev alla gladare för i den här kvalmiga, tryckande luften är det kanske inte konstigt att även en fyraåring verkar lida av PMS. ´Från början var vi ensamma med någon slags barnkoloni med ca 30 ungar i tioårsåldern och fem vuxna. Tyvärr kunde inte dessa fem säga åt snorungarna att inte kasta sand och lera in över stranden där "vanligt PMSfolk" satt och fikade med sina små barn, så PMSkärringen fick skrika och gapa och göra sin stämma hörd.
Liten vägrade sova och efter ett par timmar var vi tvungna att lämna den sköna stranden och åka hem för att stjälpa i oss lite mat innan den här vågade PMSdamen tänkte släpa med sig döttrarna på möte i norra kommundelen. In med korv och makaroner och sen spänna fast ungarna i bilen för nästan en timmas resa. Liten somnade naturligtvis nästan med en gång. Storasyster tjatade lite om när vi skulle vara framme, men började sen ägna sig åt att fråga vad alla vägskyltar betydde. Och under mötet fortsatte hon att vara jätteduktig hela tiden och Liten sov nästan hela tiden.
Att komma in på Pappers avd 68s lokal, där vi skulle ha mötet, var ungefär som en flashback till när jag var på Kuba. Ute var det varmt och kvalmigt, men i lokalen möttes man av en slående, nästan kyla, från en kraftig klimatanläggning (i stil med den på partihögkvarteret i Havanna) på väggen, svartvita bilder av män på rad. Förtäringen dock, smörgåstårta, påminde ingenting alls om Kubas torra köttbitar, svarta bönor och färska mango.
Som tur var blev det ett kort möte för när Liten vaknade var hon inte på humör. Hon ville absolut inte befinna sig på partihögkvarteret i Havanna och när jag tog ut den skrikande ungen på trappan ville hon absolut inte in igen. Hon gapade och skrek ungefär som hon gör när jag sätter på mig baddräkten på stranden och hon förstår att jag tänker bada eller som hon gör när jag tar fram schampoflaskan i badrummet. Ingenting hjälper, hon tänker inte blir övertalad, överlistad, lurad att gå med på något som hon inte vill. det är bara gallskrik så fort hon anar minsta ugglor i mossen. Hjälp, tänker jag, denna unge har jag tänkt släpa med mig till Stockholm på möte imorgon och till Östersund i två dagar nästa vecka, och shit, studiecirkel på torsdagkväll. Hoppas bara min PMS släpper tills dess...
På vägen hem stannade vi för ett kvällsdopp trots att det redan var läggdags. Det var underbart vackert och skönt (lyckades slänga mig i medan storasyster satt med liten och åt kakor på filten). Något konfunderade blev vi dock av att det verkade vara fler människor på stranden på kvällen än vad det brukar vara på dagarna. Och fler ramlade in bortåt halv nio när vi lämnade platsen för att bege oss hem och sova. Tog sin tid men vid tio sov båda två. Nu har liten vaknat och gråtit ett par gånger (precis som hon gjorde igår natt). Hoppas på lite sömn i natt. Vi har en del inplanerat imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar