måndag 31 maj 2010

en ulv i fårakläder?

Göran Pettersson, moderat riksdagsman, menar att Maria WETTERSTRAND (Mp) nu visar sitt rätta jag genom att gå klädd i likadana skor som Anna Bergendahl hade på Melodifestivalen. Hade ingen aning om att Maria egentligen var schlagerstjärna...

Man undrar dock vilket som är Göran Petterssons rätta jag, leker han riksdagsman eller bonde kostymnissen med de illa skötta djuren?

lördag 29 maj 2010

Spelar storleken någon roll?

Moderaterna i Stockolms stad vill slopa det kommunala maxtaket för hur stora barngrupperna får vara inom förskolan. Föräldrarna vill lagstadga om det hela för att undvika att olika kommuner har olika regler. Moderaterna mnar att storleken på barngrupperna inte har någonting med kvaliteten att göra. Samma argument har vi hört Anne S Pihlgren, moderat och Barn och skolnämndens ordförande i Norrtälje, använda när vi diskuterat fritids.
Anne S Pihlgren hänvisade till att med RÄTT personal så spelar det ingen roll om det är 100 barn i en fritidshemsgrupp (vilket hon också anser är ett mycket luddigt begrepp). Cecilia Brinck (M) tycker att barngruppens storlek är ett teoretiskt mått eftersom alla barn aldrig är där samtidigt (skulle vilja säga att det är en tvivelaktig analys).
I Stockholms stad har man nu ett maxtak för småbarnsavdelningar på 14 barn och för större barn 18. Dessa gränser överskrids i 12 av 14 stadsdelar p g a den kraftiga inflyttningen och ökningen av antalet barn. Det finns ju också en barnomsorgsgaranti som säger att barnen ska erbjudas plats inom tre månader.
Det är inte ovanligt att man under perioder med stora barnkullar har överinskrivningar och trångboddhet, men tyvärr följs inte mönstret och ger utrymme för mindre barngrupper och större ytor när barnkullarna minskar. Då drar man istället in resurser och låter överinskrivningssituationen utgöra norm. Är det den politiska ledningens vision att Stockholm ska fortsätta växa måste man dock bygga ut en tillräcklig barnomsorg av hög kvalitet. Och jag tror som alla partier utom Moderaterna och Centern att storleken på barngruppen har betydelse för kvaliteten och möjligheten för barn och personal att leva upp till läroplanens mål.
Det finns enligt Skolverket inga belägg för att en viss gruppstorlek eller personaltäthet är optimal, men man visar ändå på riktmärket 15 barn per grupp. När man har mindre barn och barn i behov av särskilt stöd bör grupperna vara ännu mindre, säger Marie Sedvall-Bergsten på Skolverket till SvD. Över hälften av alla barn på förskolan är under tre år och då är det viktigt med små grupper för att öka möjligheterna att skapa relationer mellan vuxna och barn.
Eligt Skolverket så har gruppstorlekarna ökat sen början av 90talet och i statistiken kan de se att barngrupper med behov av särskilt stöd eller med många barn med annat modersmål inte får större resurser i form av mer utbildad personal eller högre personaltäthet.
Hur tänker Moderaterna i Norrtälje kommun? Här finns vad jag vet inget maxtak och på de kommunala förskolorna är barngrupperna betydligt större än de riktmärken Stockholms stad hittills har. Nu bygger man en ny förskola för att ersätta Blåklinten som idag har 5 avdelningar, men det blir nu 4 avdelninag med ca 100 barn. Enligt mina beräkningar innebär det 25 barn per avdelning även småbarnsavdelningar. Är det så majoriteten tänkt? Det är ju också en förskola som både inhyser flera barn med särskilda behov och en stor del barn med annat modersmål än svenska.
För en gångs skull är jag benägen att hålla med lokaltidningens ledarskribent som brukar tycka att Vänsterpartiet har orealistiska mål. Vänsterpartiet vill ha ett maxtak på 12 barn i småbarnsgrupper och 16 i storbarnsgrupper. I det rödgröna samarbetet finns en överenskommelse på 14 barn i småbarn, 18 i storbarn och att barngrupperna ska minska med ett barn per grupp under nästa mandatperiod. Sen är det ju frågan om när det blir orealistiskt, med en minskning med ett barn per grupp och mandatperiod är vi kanske nere i de siffrorna om ca 32 år...
(Min fyraåring går på en avdelning med 24 barn, snittet i Stockholms stad är 20, riktmärket 18)

fredag 28 maj 2010

Molnen från morgonen har skingrats

I morse var jag dödstrött och jag tror min första statusrad på Facebook var "nej" kort och gott. Hade ingen lust att gå upp, ingen lust att ta tag i röran hemma eller göra någonting alls för den delen. Tänkte att jag kanske ska gå och lägga mig igen då jag skjutsat barnen till skola och förskola, trots att jag vet att jag inte kan sova på dagen.
Jag har varit trött och förvirrad hela veckan och det känns som jag inte får något gjort hur mycket eld i baken jag än försöker futta på. Ungefär som i en dröm där man springer och springer, men inte kommer någonvart. Kvällarna har varit riktigt jobbiga, gnälliga, struliga och så där som det kan vara när alla är trötta och egentligen inte orkar. Igårkväll kändes det som rena kaoset.
Hur som helst, satte istället på kaffe och Mozart och började gå igenom mail och nyheter i tidning och på dator. Kände lite grand för storstädning men registrerade istället in mig på Newsmill. Petade runt och försökte förstå hur det funkar. Molnen hängde tunga utanför fönstret. Dammade och moppade golvet i vardagsrummet, skrev en artikel till Newsmill och skickade iväg. Det tog bara nån halvtimma så ringde de upp och bad om en bild för att kunna publicera artikeln. Det var ju jättekul. Jag diskade och slängde in en tvätt, hängde den och vek undan en hög, åt riktig lunch.
Sen betalade jag räkningarna som jag inte hann med igår, promenerade med Skruttet så att hon fick sova ute (nu började molnen skingra sig). Lämnade Storasysters sovsaker hos kompisen hon ska sova hos, hämtade Mellan, promenerade hem och Skruttet sov nästan 3 timmar (åh vad skönt). Lagade mat, åt jättemycket mat, moppade golvet i sovrummet, sorterade papper och har nu börjat på dagens nästa debattartikelprojekt, men det här blir till lokaltidningen. Newsmill är ändå fantastiskt, när jag efter knappa 3 timmar gick in och tittade hade över 100 personer redan läst artikeln.
Nu är himlen klarblå, de två minsta inväntar Talang och chips och imorgon är det sovmorgon (veckans enda). Puss.

Premiär på Newsmill

jag har nu gjort premiär som skribent på Newsmill:
http://www.newsmill.se/artikel/2010/05/28/alla-kan-inte-valja

torsdag 27 maj 2010

kiss och bajs

Är det sant? Lägger Skruttet framför TVn en stund. Utan blöja för att lufta den röda stjärten. På en filt på mattan. En liten stund.

Plötsligt när jag tittar dit har hon vridit runt, sparkat bort filten och bajsat ner hela filten, äkta mattan och sig själv. Mysigt. Hur kan man ha sånt flyt? Tur att det är diskmaskinen och inte tvättmaskinen som lagt av....

Igår fick jag dubbelsängen nedkissad två gånger. Är jag inkompetent? Har jag otur? Äh, det ingår väl i branschen

onsdag 26 maj 2010

Nya insikter - och gamla

Att färdtjänsten inte fungerar perfekt, det är ju ingen nyhet. Förra veckan blev jag varse att vissa färdtjänstkunder sitter vakna till midnatt för att ringa och beställa resa, för efter midnatt kopplas den utländska växeln bort och man får prata med någon från det lokala taxibolaget. Idag fick jag höra historien om hur ett sällskap intellektuellt funktionshindrade fick sitta och vänta från kvart över nio, då färdtjänsten var beställd till, till fem över ett på natten efter sitt besök på Allsång på Skansen. Snacka om att själva upplevelsen av besöket får sig en törn.
I Vänsterpartiet vill vi att de som kör färdtjänst ska genomgå en utbildning, vi vill ha en ankomstgaranti och fria biljetter. Det ska vara enkelt och bekvämt att använda sig av färdtjänst för den som behöver.
Idag har jag fått lära mig hur otroligt begränsad en människa som är beroende av LSSinsatser är i sitt val av boende. Det finns ett fåtal gruppboenden att välja på, det kommunala bostadsbolaget drivs av vinstintressen och tillhandahåller inga lägenheter, ställer man sig i ordinarie bostadskö blir man av med sina LSSinsatser som man är beroende av.
Några av de personer som jag träffade idag bor i ett gruppboende ovanpå en restaurant där det spelas hög musik och skrålas till långt in på småtimmarna på helgerna. Det är väldigt störande och de boende vittnar om att "möblerna hoppar". Det är ju inte acceptabelt. Vem av oss skulle stå ut med att bo så? De här personerna kan dessutom inte välja att flytta någonannanstans.
Ett annat dilemma som vi diskuterade idag var hur det fungerar när en person med LSSinsatser vill göra en resa eller t ex äta julbord. Personen får i det här fallet betala även för den personal som hon/han är beroende av. Ett dilemma är att de här personerna som redan lever på knappa resurser får betala dubbelt så mycket för sina nöjen, ett annat dilemma är hur man ser på att personalen bjuds med på olika evenemang, var går gränsen för muta/bestickning? I vilken beroendeställning hamnar brukare och personal till varandra? För anställda inom kommun och landsting finns ofta policies som tydligt anger vad som är okej att ta emot, men här öppnare sig en gråzon...
Det var ett givande möte och jag vill tacka brukare och personal på kooperativet Industrihuset för en trevlig stund och goda lärdomar. Hoppas ni också fick ut något av det.

Ett delat samhälle

Nyheterna rapporterar nu på morgonen att 25% av alla hushåll inte klarar av en oförutsedd utgift på 5000 kronor utan att det blir ordentligt kännbart för vardagslivet. 50% av hushållen klarar inte en oförutsedd utgift på 20 000 kronor. Det betyder att hälften av Sveriges befolkning faktiskt lever med ganska knappa marginaler. Ändå försöker den borgerliga majoriteten göra frågor som vårdnadsbidrag och RUTavdrag till valfrågor som skulle öka valfriheten för familjerna. Med dessa siffror står det ju ganska klart att hälften av hushållen inte ens kommer i fråga för den här valfrihetsservicen.
Samtidigt rapporteras att övertidsarbetet ökar, ja, nästan fördubblas och nu ligger på 17%. Och med knappa ekonomiska marginaler och underbemannade arbetsplatser kommer ju inte detta som en överraskning direkt. Men det här är sånt som kostar i längden i form av dålig hälsa som kommer att bli dyrt för såväl individen som samhället.
Det lönar sig för alla att fler arbetar lagom. Det finns arbete som efterfrågas och ska utföras. Låt oss dela på bördan så att inte vissa jobbar ihjäl sig medan andra slår dank ihjäl sig. Låt oss skapa ett rättvist skatte/försäkringssystem som gör att resurserna fördelas så att alla kan känna ekonomisk trygghet. Låt oss föreslå möjlighetsreformer; som utökar alla familjer och människors möjligheter att planera och leva sina liv istället för att låta alla vara med och betala reformer som bara halva befolkningen har ekonomisk möjlighet att utnyttja.

tisdag 25 maj 2010

Ökända för våra usla kunskaper i matematik

men ändå. Försöker förstå en notis i lokalbladet från igår (måndag 24 maj). Antalet aborter i Norrtälje kommun har ökat till 244 stycken under år 2009. Det är en ökning med två procentenheter jämfört med både 2007 och 2008 (framgår inte om aborterna har ökat med två procent per år eller om det var exakt lika många år 2007 och 2008). För att förvirra till det hela ordentligt slänger nu reportern in att detta innebär 25,6% per 1000 kvinnor....
Nu är jag riktigt förvirrad. För det första brukar väl procent inte mätas per antal kvinnor. Procent är procent och är antalet kvinnor 1000 så är procenten 24,4 om det är 244 aborter. Men antagligen rör det sig om 953 kvinnor för då ger 244 aborter 25,6%.
Sen fortsätter notisen med siffror på hur många aborter som utfördes på 20-29åringar (40%) och på tonåringar (en tredjedel). Varför kan man inte använda sig av samma mått ens i samma mening? Visserligen hade den som fastnat på det där med procenten per tusen kvinnor redan fastnat i stycket över och hade antagligen inte så mycket tilltro kvar till kommande siffror, men... Hur som helst ger det 73% och innebär således att 27% av aborterna gjordes på kvinnor som antingen var tolv år eller yngre eller 30+, troligtvis snarare det senare.
Tonårsaborterna (81 stycken - 33% - en tredjedel) är fler än både läns- och rikssnitt och totalt genomfördes i Sverige år 2009 37624 aborter, en minskning jämfört med 2008.
Mycket äpplen och päron är det, men man ställer sig också frågan varför antalet aborter i Norrtälje ökar när det minskar i övriga landet. Givetvis är den här notisen på baksidan av lokalbladet inte någon bra källa för vidare funderingar, men den har ju öppnat funderingsknuten i huvudet i alla fall, kanske på en typ flera procent av tusen eller så...

söndag 23 maj 2010

Amning ingår i min pedagogik

Jag vet inte varför människor har en obotlig lust att tala om för en ammamamma hur ofta barnet ammar. Det vet hon antagligen själv. Jag upplever att det finns en stor djup drift att tala om för ammamamman att barnet "äter hela tiden". Till vilket syfte?
Vad det beträffar mig själv så ingår den fria tillgången till amning för mina barn i mitt sätt att uppfostra dem. På vilket sätt återkommer jag till.
När jag stiger in med en bebis på armen i sammanträdeslokalen, klassrummet, pressträffen eller vad det nu kan vara så möts jag alltid av skeptiska blickar, ibland någon slags skräckblandad förtjusning. Efteråt brukar alltid någon komma fram och säga: "Det gick ju bra det där". Ja, för det brukar det göra.
Människor brukar säga till mig att det går så bra, för mina barn är så "snälla". Ja, de är snälla, personligen är jag ingen anhängare av teorier kring "det onda barnet". Men de är också trygga. Och tryggheten bygger jag genom att de alltid är med mig, de vet att jag finns i närheten. Jag uppmärksammar dem när de påkallar min uppmärksamhet och de har i bebisstadiet fri tillgång till brösten. Själv är jag övertygad om att detta ger dem en grundtrygghet som gör att de utåt sett betraktas som "snälla". Sen växer den "snälla" och trygga bebisen upp till ett "snällt" litet barn som har vana i att vara med, som tidigt lär sig respekt, att lyssna när andra pratar, men som också går att förhandla och göra överenskommelser med.
Barn lär av sina föräldrar och i mina barns värld är det den naturligaste saken i världen att man går på möten, att man säger vad man tycker i en mikrofon, att man hamnar i tidningen och att det finns spelregler för detta. Jag ser alltid till att mina barn har någonting att sysselsätta sig med när de är med mig (läsa, rita, leka med smågubbar), det brukar serveras fika. Så länge barnen är trygga och inte saknar något så är de "snälla", vill de absolut inte är det bara att gå hem, det får man också ta och med den vetskapen hos barnen bygger man in ännu en trivselfaktor hos barnen tror jag. Jag baserar inte detta på någon som helst akademisk litteratur.

fredag 21 maj 2010

Stelbenthet i flexibilitetens värld drabbar bara den redan fattige

Idag rasar studenter mot det stelbenta CSN. Själv förstår jag inte hur en institution genom åren kan fortsätta att vara just stelbent, år efter år, trots att världen förändras och flexibilitet krävs precis överallt annars i samhället. Tur att högskolor och universitet är så påhittiga, tur att studenter är så tåliga och vana att leva på nada.
Tyvärr måste jag ju avslöja att Försäkringskassan är stelbent enligt precis samma princip. När jag blev sjukskriven i vintras jobbade jag 60%. Tyvärr fanns inte 60% hos Försäkringskassan, det fanns bara 25, 50, 75 och 100%. Så enligt samma princip som CSN så drar FK ner ersättningen till närmast underliggande nivå. Och istället för att få 80% av din lön så får du 67%.
Det är dåligt att man inte ser till att ha den flexibiliteten så att en regel som finns gäller alla. Det talas om att de som tjänar oändligt mycket (eller åtminstone ganska mycket) förlorar mycket mer än oss andra när de är sjuka, föräldralediga eller dyl. Men samma sak händer ju om du inte jobbar efter FKs mall för vilka deltidsanställningar som finns.
Både FK och CSN är dessutom ökända för långa handläggningstider, men det drabbar ju bara nån fattig...

Brott och Straff och Kön

På sidan 2 i lokaltidningen finns alltid 3-4 notiser om olika brott som är begångna i kommunen. Efter att ha sett dessa dag efter dag med lite halvsur smak i munnen, så roade jag mig med att göra lite statistik på 8 dagars notiser från de senaste 2 veckorna. Jag fann då detta:
Av förövarna var 18 stycken män och 1 kvinna
Av offren var 2 män, 6 barn och 4 kvinnor.
En flicka på 13 år blev våldtagen av en man. Efter det blev hon traumatiserad och blev tvungen att söka psykologhjälp. Han fick 100 timmars (dryga 2 veckor) samhällstjänst och fick betala ett skadestånd till flickan på 2400 kronor.
En drogad man tryckte en glödlampa mot sin flickväns hals och försökte sedan strypa henne. För detta + andra brott som olovlig körning, rattfylleri och obehörigt avvikande från brottsplats dömdes han till 3 månaders fängelse.
En man blev arg för att hans fru frågade om han hade rökt och slog henne om och om igen i ansiktet så att näsbenet gick av. Han slutade inte förrän parets minderåriga dotter ropade åt honom. Han dömdes till 100 timmars samhällstjänst. Kvinnan fick 25000 kronor i skadestånd. Dottern som bevittnat det hela fick 0 kronor.
Är det fler än jag som reagerar? Är det inte lite för billigt att våldföra sig på ett barn eller att misshandla en kvinna? I notiserna finns också en man som rusar in med ett basebollträ för att han tycker att sonen sitter vid datorn för mycket. Vad visar vi våra barn? Hur välkomnar vi dem till vuxenvärlden?

torsdag 20 maj 2010

En tillgänglig mötesplats

År 2010 är Tillgänglighetens år. Ja, du kanske inte har märkt det, i alla fall inte i början av detta snörika år, men så är det och planeringen av detta har pågått i tio år. Så nog borde det ha hunnit bli lite tillgängligt runtom i krokarna.
Idag har jag träffat två grupper med samhälleliga intressen. Jag började på SS Norrtelje direkt efter Socialnämndens sammanträde med att träffa föreningen Mötesplats Norrtälje. De hade mycket intressanta åsikter att delge, tankar om stadens fysiska utveckling, kommunens fysiska utveckling, skolan, kulturen, näringslivet och demokratin. Mycket som vi också diskuterat i partiföreningen; befolkningstillväxten, svårigheter för medborgare att göra sig hörda, norrvattenledningen och mycket mer. Det kändes bra när jag gick därifrån med ett tjockt kompendium med idéer under armen. Vad skönt att det finns människor som orkar och vill engagera sig, som orkar tycka och visionera, som vill någonting...
Efter att ha ätit rester tillsammans med de älskade barnen så åkte jag till NHS kvartalsmöte. NHS var en samling som jag tidigare inte hört talas om bestående av representanter från olika föreningar i Norrtälje, t ex FUB, IPS, trafikskadade, afasiföreningen, hjärtochlungsjukas förening, autismföreningen mm. Vi samspråkade om bl a färdtjänsten, vårdvalet/hälsovalet, rehabilitering/habilitering, arbetssituationen för funktionshindrade. Det jag särskilt tog med mig från mötet var att någonting måste göras för att öka möjligheterna för färdtjänsttagare att få åka över länsgränsen till Uppsala. Stora delar av vår kommun gränsar till Uppsala län, men att åka över gränsen klassas som riksfärdtjänst och begränsas ytterligare. Jag fick också positiv respons på vår idé om utbildning för chaufförerna inom färdtjänsten. Jag tar också med mig att rehabbassängen på ROS åter är avstängd, nu p g a mögel. Det finns ett behov av en rejäl upprustning av bassängen och jag skulle tro, att det även behövs ännu en bassäng för dessa ändamål. Behovet är stort och nyttan med bassängen utan tvivel.
Representanterna på NHS kvartalsmöte skickade också med en hälsning till Kjell Jansson; Stan ser förfallen ut, färg flagnar av väggar och bänkar och det finns inga blommor någonstans. Det spelar ingen roll om man satsar flera miljoner på att göra å-miljön trevlig med bryggor om man inte tar hand om det som redan finns.
Min idé så här Tillgänglighetens år 2010 är att låta politikerna ta sig fram med elmoppe, rullstol, blindkäpp o dyl genom stan - arrangera det gärna som en tävling. Låt dem sen med sin förvärvade funktionsnedsättning försöka sig ta sig in och handla något, fika, besöka en myndighet, åka lite färdtjänst etc.

onsdag 19 maj 2010

Livet, lusen och McDonalds

Oj, idag var en dag då mycket skulle hända. Sista dagen på praktiken, skriva färdigt slutuppgiften, föräldrarfika på fritids, fotbollsträning, styrelsemöte och medlemsmöte. Plus all tvätt och disk och dammet som yr i lägenheten som jag låtsas att jag inte ser när jag tar en filt och datorn och går ut i trädgården istället.
Men istället får jag syn på en lus i dotterns hår och vi alla blir hemma, en cykeltur till apoteket för att införskaffa luskam och lusmedel. Lite segt efter en långhelg, barnen är varma och lite halvtrötta på varandra. Mamman hade tänkt sig nåt helt annat.
Förresten har det ju länge varit känt att McDonalds har miljöfarliga batterileksaker i sina barnmåltider (antagligen tillverkas leksakerna av barn också eftersom de går att skänka bort), att de använder sig av engångsartiklar, vilket är skadligt för miljön och att de påstår att hamburgare med ketchup och pommes frittes kan passa in i tallriksmodellen för att man tillsätter några plastförslutna väl sköljda och skalade morötter. Det är dessutom känt att det är mest ungdomar som står och svettas dygnet runt i flottyrfettet och att städningen sköts av nån svartarbetare som får 30 kronor i timman. Argumenten att fortfarande åka till McDonalds och proppa i sig själv och sina barn denna onyttiga mat har varit att barnen tjatar om det.
Jag har alltid hävdat att om man talar om för barnen hur det ligger till med miljöförstöring, barnarbete etc så kommer de inte att tjata om att åka dit (onyttighetsaspekten bryr de sig nog int om). Det som förvånar mig är att nu när det avslöjats att en hamburgare kan ha legat i 45 min innan den serveras (förvånad???) och att ungdomarna snuvas på lön för sin övertid har det plötsligt blivit en het grej att bojkotta McDonalds. Vad är det som helt plötsligt känns så mkt mer oacceptabelt?
McDonalds är säkerligen en av köttindustrins bästa vänner och hjälper på många vis till att utarma vår värld. Det är ett multinationellt skräpmatsföretag som serverar billig mat genom att utnyttja arbetskraft på tveksamma sätt. En av deras huvudprodukter Coca cola levereras av ett annat multinationellt företag med tvivelaktiga intressen i världen. Skulle jag bojkotta McD skulle jag väl ha gjort det för länge sen???
Luskamning, solsken, glass och så småningom dags för mat och kvällens möten. Dagar blir inte alltid som man tänkt sig. När maN har som mest inbokat brukar alltid nåt av barnen insjukna. Men det brukar lösa sig ändå...

tisdag 18 maj 2010

ME - en svår dold sjukdom som många kan lida av (jag har inte hela listan som kvällstidningarna brukar skryta med, men jag har ett fall)

För en tid sedan ringde en kvinna till mig och pratade om sin 25åriga dotter som led av ME (kroniskt trötthetssyndrom). Tidigare fanns en avdelning på Huddinge sjukhus som var specialiserad på denna sjukdom, men nu är den nedlagd och sjukdomen ska tas om hand av primärvården (som så mycket annat).
En människa som lider av ME har ett batteri som orkar mellan 3-5 timmar per dag, sen blir man liggande och orkar ingenting annat. Eftersom man inte kommer ut är det lätt att man också drabbas av Dvitaminbrist då man inte får tillräckligt med solljus. En annan person som lider av ME är Vänsterpartiets förre partisekreterare Pernilla Zeathreus, som här berättar om hur det är att leva med sjukdomen.
Kvinnan som ringde mig vittnade om hur svårt det hade varit att få en diagnos till dottern. De hade brottats med primärvården som skickat dem till psyket där dottern gått på samtal och långsamt blivit övertygad om att det var något i hennes eget huvud som gjorde att hon inte orkade som andra människor. Samtalen gjorde henne deprimerad och sjukare. Som tur är var hennes mamma tidigare distriktssköterska och gav inte upp utan kontaktade patientnämnden som såg till att de fick komma till en specialklinik i Mölndal där dottern fick sin diagnos. De märkte också att hon led av Dvitaminbrist, vilket var riskfyllt eftersom hon var gravid med sitt andra barn. Kvinnor som lider av ME (utan att veta om det) föder p g a vitaminbrist ofta sina barn för tidigt.
Många människor tros leva med ME utan att veta om det eftersom det finns dåliga kunskaper i primärvården. De skickas runt och det tas prover, inte alltför sällan tror man att det "sitter i huvudet" på dem och just den här patienten som jag blev upplyst om hade fått höra att "vill inte huvudet, så vill inte kroppen", syftande på att hon inte skulle vilja arbeta.
Dottern fick en ny läkare inom primärvården som uttryckligen inte heller hade en aning om vad sjukdomen innebar. Hennes äldsta barn fick dispens att börja förskolan vid nio månaders ålder eftersom pappan inte vågade vara hemma längre p g a risk att bli av med jobbet. På förskolan googlade personalen på ME och tog reda på allt de kunde om sjukdomen för att kunna vara till stöd för familjen. Föredömligt gjort. Konstigt att ingen läkare inom primärvården kunde ha gjort en vänligt gest och googlat på sjukdomen för att bättre kunna bemöta den här patienten. Något Dvitamintest ville de inte ta på henne då hon kom tillbaka hem till kommunen, då "Dvitaminbrist inte existerar i Sverige".

Gågator

För ca 4 år sen (minns jag ganska bestämt) så var jag lite upprörd över den livliga trafiken på Norrtäljes gågator. Tänker på det idag när nu gågatorna åter invigs för sommaren. Förra året gjorde man mätningar som visade att 700 fordon per dag körde på gågatorna. Det känns väldigt mycket. Det bor inte 700 personer i centrum, det finns knappast handikappade som måste åka 700 varv på stan varje dag och inte ens varutransporter borde vara så frekventa. Det är väl bara att konstatera att Norrtälje är för stort för att vara bilfritt. Vi friska människor orkar inte gå ner på stan från en parkering i närheten. Vad synd, för det hade varit mycket trevligare och tryggare att strosa på stan med familjen om man inte riskerade att bli påkörd.

söndag 9 maj 2010

Framtiden har börjat

Nu är jag hemma efter tre intensiva kongressdagar i Gävle. Många bra beslut har tagits och vi är nu definitivt på väg mot valet och förhoppningsvis en ljusare framtid. Det är underbart att höra så många människor prata så mycket om barnomsorg, fritidsgårdar, sextimmarsarbetsdag och tid för barnen, klimatet, framtiden och vikten av att välja rätt kost för miljön. Så många bra idéer, varav vissa kan börja genomföras med en gång och andra kräver väntetid. Rätt frågor är i fokus, vi är på banan. Vi kör. Vi kommer. Vi vinner. Sen börjar jobbet med att skapa ett rättvisare och humanare Sverige och en fredligare och mer solidarisk värld.

lördag 8 maj 2010

följ oss på twitter

Följ gärna Skruttet och min kongress på twitter.com @mammapolitik, försöker just nu länka den till Facebook, men det går inget vidare så säkrast är twitter

torsdag 6 maj 2010

Dags för kongress

Jag har varit på kongress några gånger förut. Jag var bl a med när partiet plockade bort K. Känns som länge sedan. Sist jag var på kongress var i januari 2002 i Västerås. Jag var precis nygravid, men det visste jag inte om. Jag minns att jag hade ont i magen, att jag hade en lila Ericsson T10 och att det inte fanns någon täckning på hotellrummet.
Nu, åtta år senare, är det dags igen, den här gången i Gävle. Det ska bli roligt. De stora tjejerna ska bo hos moster och Skruttet följer med mamma på tåget. Vi har fått eget hotellrum, vilket jag uppskattar eftersom Skruttet är förkyld och hostig och har sovit dåligt i natt. Risken är ju att det håller i sig ett par nätter till. Då är det skönt att veta att man inte stör någon.
Valrörelsen är absolut redan igång med tidningsdebatter, bloggdueller, utspel etc, men med kongressen kommer den att sparkas igång på allvar. Opinionsmätningarna duggar tätt och den senaste har bl a den enda vänsterpartisten i Danderyd Marianne Ramström kommenterat i sin blogg.
Jag kommer att fortsätta att blogga här under kongressen. Jag finns också på Facebook och Twitter @mammapolitik Häng med vet ja.... #vkongress, #vbeslut

onsdag 5 maj 2010

succé för vårdnadsbidraget-fem röster till KD i höstens val

Kommunen har fått in 5 ansökningar om vårdnadsbidrag, sammantaget gällande 8 barn. Det står tydligt att bidraget inte är möjligt att utnyttja för en befolkning med relativt sett låga inkomster och höga sjukskrivningssiffror. Det är också fullt möjligt att många föräldrar inser att förskolan är en bra plats för deras barns utveckling. Jag tror fortfarande att det är så att de flesta vill ha sina barn i förskolan under en tid av dagen och mycket hellre skulle se någon typ av möjlighet att gå ner i arbetstid utan att förlora både lön och pension. Men grattis Åke Malmström (KD) - nu får du ju i alla fall 10 röster i höstens val (för det är väl inga ensamstående som har råd att vara hemma på vårdnadsbidrag?)

tisdag 4 maj 2010

Stå aldrig still

Idag var det teknikdugga i skolan, ellära, mekanik, konstruktion och vad står det egentligen i förslaget till förändrad läroplan för förskolan? (nej, den är inte tagen och beslutad än som det sas på jobbet redan i höstas). Det gick väl hyfsat även om handstilen inte var så där lysande när man skrev med en bebis på armen. Bilderna jag försökte rita av verktygen var nog totalt onödiga eftersom det inte gick att se vad det var. Hoppas kopplingsscheman gick att tyda, men det där med transistorn...eh, jag fattar liksom inte grejen med transistorer, en av vår tids största och mest revolutionerande uppfinningar. Och jag hajjar nada.
Efter duggan gick vi igenom planeringen inför övernattningen i militärtält som klassen ska göra, då vi ska arbeta i grupp och göra kokgropar och laga mat i naturen. Verkar bli en riktigt spännande tillställning.
Slutade lite tidigare och hann förbi ICA och länsa halvaprisetdisken; en keso med äpple/päron/vaniljsmak (som jag provar på mackan nu, god), en creme fraiche med karljohan, timjan och citron (blev jättebra i pastan) och en låglaktosyoghurt (som får vänta till frukost), hem och plocka in tvätten som nog fladdrat sen sista april, diskade upp gårdagens disk (igår var det ju bara plugga som gällde) och sen var det dags att hämta de stora tjejerna på skola och förskola. Mellan var lika glad som när jag lämnade henne, men Storasyster hade haft en dålig dag och deppade hela vägen i bilen. Hemma kom de dock igång och lekte rätt snabbt och allt blev genast ljusare. Plockade fram dubbdojjorna för fotbollsträning på gräsplan imorgon. Premiär.
Skruttet var inte på något vidare humör på eftermiddagen, det blev mycket kånka och när vi äntligen kom i säng strax efter åtta var mamman ganska trött. (hade dock muntrat upp mig lite genom att ringa en kvinna som sökt mig för att ge positiva signaler ang. debattartikeln Hanna och jag hade i lokaltidningen igår och tagit emot trevliga MMs med bilder från första maj). Läste Bamse, spelade Mozart, det tog tid innan de somnade. Mellan först, sen Storasyster, Skruttet fick sitta med mamma och skriva debattartikel (blev tvungen att bemöta moderatartikeln om sjukförsäkringar i dagens norrtelje tidning efter att ha läst Veronica Palms blogg i samma ämne, men med helt annat innehåll) i köket en stund innan även hon gav upp.
Imorgon praktik. Ska skriva ut några papper tills dess, sortera. Storasyster har friluftsdag, matsäck, oömma kläder. Och jag måste duscha. Nu väntar jag på tvätten (måste ju ha rena kläder till kongressen) innan jag kan gå i säng, tar en kopp blåbärste. Imorgonbitti är jag trött så jag mår illa, alltid likadant.

lördag 1 maj 2010

Håll ihop dagen - håll ihop tankarna

Klockan väckte mig vid halv sju och jag smög upp för att inte väcka barnen. Åt frukost, skrev ut mina första majtal och packade skötväskan med engångsblöjor (visste ju inte när och var det skulle bli läge för blöjbyte under dagen). Väckte barnen som var spända och förväntansfulla inför första maj. Halv nio lyckades vi ta oss ut i bilen och iväg, stannade för att tanka och hämta upp en jacka med partibeteckning på eftersom vi inte hade annat material än ballonger. På något sätt måste vi ju utmärka oss nu när vi skulle fira första maj tillsammans med Socialdemokraterna för första gången.
Vi anländer till Hallstavik en liten stund innan mötet ska börja, stämningen är god och barnen har glatt lekt hela vägen i bilen. Jag passar på att amma Skruttet i bilen innan vi går ut på det aningen blåsiga torget. Men solen skiner och det är ganska skönt ute.
Jag hade lite olika tankar kring hur det skulle vara att förstamajtala i Hallstavik. Vi har ju varit med partiet där ett antal gånger och det brukar vara en liten skala som lyssnar, ganska god stämning för det mesta och trevliga människor. Det var så jag tänkte först. Sen kom jag att tänka på att det finns väldigt många sossar i Hallstavik och tänk om alla de var ute just på första maj. Hela bruket och alla sossar typ, det kanske skulle bli stormöte.... Jag kan väl säga att det blev något mittemellan. Många sossar, men inte massor, lite folk jag inte kände igen, ett par stycken som kom fram och berömde mig efter talet och det gjorde ju att jag gärna åker dit igen. I det stora hela var det ett bra möte, tre talare, Elisabeth Björk, jag och Alexandar Srndovic och lite musik, kaffe och bulla.
Barnen längtade dock till parken i Norrtälje och den utlovade Hoppborgen. Förvånades över att affärerna var öppna när jag körde genom stan för att komma till parken (det är ju helgdag), men det var väl inte så många som var och handlade för det fanns gott om parkeringar och vi stannade även denna gång i bilen för att amma och nu också byta blöja (börjar bli en vana det här). Sen ner med Skruttet i vagnen igen och iväg ner i parken. Barnen fick ballonger med helium och fritt hoppande i Hoppborgen. Amelie Chronéer Hellsing spelade och sjöng från scenen, vänstervindarna var bitvis hårda.
Jens Holm höll ett lysande tal om hur det ser ut i vårt samhälle med privatiseringar och hur Sverige borde visa större solidaritet med förtryckta folk. Det var inte så många som kommit till parken än när han talade, men efter hand fylldes det på och när Lars Dahlberg pratade (lite för länge) om landstingspolitiken var det ganska många på plats. Och vi som varit där från början började bli både kalla och hungriga.
Kvart över ett avgick tåget från parken, genom stan, till Pythagoras respektive Folkets hus. Barnen var överväldigade av att få gå mitt i vägen och dessutom bära plakat med texten "Lika lön åt alla kön", "Miljöteknik ger jobb" , "Nattdagis nu" och liknande. Tåget gick i ganska rask takt eftersom alla var lite kylslagna och plakaten var rätt svåra att hålla i blåsten så jag måste säga att barnen var både starka och duktiga.
Vid Pythagoras blåste det inte, solen kom fram ett tag, vi samlades inne i fabriken och efter sång och musik av Britta Z Geschwind och Sven Fredriksson var det dags för mig att hålla mitt andra tal för dagen. Det gick bra ända till sista meningarna där jag fick hjärnblödning en stund, men det kanske inte ens någon märkte. I övrigt talade också Jens Holm ännu en gång, Kia Hamnö och Bertil Karlsson. Efter tal och musik hägrade den efterlängtade smörgåstårtan. 30-40 personer avnjöt fikat och började sedan i sakta mak ge sig hemåt åt olika håll. Storasyster skulle sova hos kompis, jag och småtjejerna gick och hämtade bilen som stod vid parken. På vägen hem berättade Mellan och pekade var vi hade gått i tåget, var hon såg sin dagisfröken, var vi svängde av och skiljdes från Socialdemokraterna.
Det var tyst och lugnt och skönt hemma. Köpte färdigpizza på ICA eftersom jag inte orkade laga mat och inte har någon fungerande diskmaskin. Nu är första maj slut. Nästa helg är det kongress i Gävle. Sen är det snart val.