tisdag 27 maj 2014

Framtid Norrtälje

Fler och fler 55+boenden byggs i Norrtälje som redan har en hög andel äldre invånare. Inte heller andra boenden som byggs är särskilt tilltalande för yngre personer med osäkra anställningar och låga löner. Skolan noterar ständiga bottenbetyg, barngrupperna i förskola och på fritidshem och klasserna i skolan är  stora till bristningsgränsen i tätorterna och på gränsen till för små på landsbygden. Vi har svårt att hålla en jämn kvalitet för våra barn och unga. Ungdomens hus i Norrtälje ska nu flytta in i en flygel i gymnasiet då det gamla U-huset rivs och ger plats för fler dyra bostadsrätter. Så kommer sjukvård och omsorgskontorets uppföljning av barn och ungdomsverksamheten i kommunen:

Vi har en kraftigt underbemannad ungdomsmottagning som tar emot fler och fler ungdomar, men tyvärr är bara 11.9% av de som besöker mottagningen pojkar. Enligt Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar så borde mottagningen vara bemannad med minst en kurator och en halv barnmorska till för att fylla behovet från den ungdomspopulation den servar. Mottagningen kände inte till Stockholms läns landstings HBT-policy, vilket är anmärkningsvärt, speciellt i den här typen av verksamhet.

I BVCs siffror saknas några värden som skulle göra det lättare att följa utvecklingen. Vi ser bl a att andelen barn i familjer med låg köpkraft ökar från 18.3% 2010 till 22.1% 2012, men för 2013 saknas siffror. Det är en kraftig ökning och angeläget att veta om trenden håller i sig. Vi kan också se att andelen barn som ammas vid 2 och 4 månaders ålder sjunker och att andelen flickor som är överviktiga/feta vid 4 års ålder ökar samtidigt som andelen överviktiga pojkar minskar. Andelen pappor som deltar i föräldrautbildning är enligt rapporten mellan 0-3%, skrämmande lite. Tiohundra ABs BVC säger att de ska implementera HBT-policyn under 2014 medan Husläkarna i Rimbo/Edsbro hänvisar till egna skriftliga rutiner, vilket givetvis inte är okej. Alla företag som landstinget har avtal med ska givetvis följa landstingets policy.

I barn och ungdomspsykiatrins (BUP) siffror ser det väldigt mörkt ut. Flickor i årskurs nio har ofta ont i huvudet, svårt att somna och känner sig ledsna och deppiga utan att veta varför. De vill ändra på sig själva och tycker att det inte duger. I samtliga av dessa kriterier ligger Norrtäljes flickor högt/högst i länet.

Från barnmorskemottagningarna rapporteras att andelen gravida kvinnor som röker vid inskrivningen har ökat från 3,15% 2011 till 9% 2013, andelen gravida kvinnor med missbruksproblem har också ökat till ca 9%. Andelen kvinnor som kommer till screening cervixcancer har minskat från 74% 2012 till endast 40% 2013.

Från samtliga verksamheter beskrivs samarbetet med skolan/skolhälsovården som obefintlig.

Till detta beskrivs den goda förebyggande verksamhet som bedrivs på Familjens hus i form av Öppen förskola. Verksamheten besöks av drygt 400 familjer årligen i öppen och riktad verksamhet. Sjukvårds- och omsorgskontoret beskriver i en mening sin oro för hur vårdvalet inom BVC/MVC ska komplicera möjligheterna att fortsatt bedriva den viktiga verksamheten. De uttrycker en förhoppning om att "Öppna förskolan inom de närmsta åren ändå kan behålla mycket av sin positiva verksamhetsinriktning."

Det är den enda målsättning och förhoppning som Sjukvård och omsorgsförvaltningen uttrycker. Den borgerliga majoriteten uttrycker ingenting. Siffrorna ligger på bordet. Verktygen är i er ägo.

För mig är det tydligt att vi i vår kommun måste stärka flickorna och mödrarna mycket mer än nu. Vi måste arbeta förebyggande och vi måste ha tillräckligt med resurser. Både ungdomsmottagningen och BUP är underbemannade. På ungdomsmottagningen behövs i första hand ännu en kurator, gärna en manlig om det inte finns för att underlätta arbetet att locka fler pojkar till verksamheten. Kontakten mellan skolan/skolhälsovården och sjukvården är alldeles för dålig. Neuropsykiatriska utredningar utförs på ett flertal ställen och det är svårt att få något grepp om hur många det rör sig om totalt. Kunskapen om hur neuropsykiatriska funktionshinder tar sig uttryck hos flickor måste också bli större. Vi måste ha en organisation som stödjer samarbete över olika gränser och inte handlar om vinster och konkurrens.

Idag prioriteras förskottering av stora bilvägar, breda vattenledningar och storslagna skrytbyggen. Det syns, det hörs, det skramlar. I en kommun där Vänsterpartiet får mer att säga till om kan vi vänta oss prioriteringar som extra idrott och hälsa i skolan, näringsriktig god mat, implementering av HBTQ-perspektiv i alla kommunala verksamheter samt ett aktivt jämställdhetsarbete och friskvårdssatsningar för människor i alla åldrar.

lördag 17 maj 2014

Om förskolans viktiga roll

Redan tidigare har forskning visat att en förskola av hög kvalitet förbättrar barnens resultat i skolan, men nu har det åter kommit en rapport som visar att så lite som ett år av förskola innan skolstart gör skillnad i hur barnen klarar av skolan. Nu är det väl väldigt få barn i Sverige som går mindre än ett år, eller inte alls, i förskola, och de flesta av dem tillhör, enligt DN, socioekonomiska svagare grupper. Barn till högutbildade går i högre grad i förskola, men samtidigt återfinns över 90% av Sveriges femåringar i förskolan. Även om hänsyn tas till detta visar den nya rapporten att förskolan har tydligt positiva effekter på hur barn klarar av skolan.

Tidigare rapporter visar att de positiva effekterna för hur barnen presterar i skolan hänger samman med en hög kvalitet på förskolan. Barn som gått i förskola med lägre kvalitet skiljer sig inte från de barn som inte gått i förskola alls. Kvalitetsmått i det här sammanhanget har varit barngruppsstorlek, personaltäthet och utbildningsnivå hos personalen. 

Det är viktigt att de politiker som styr över resursfördelningen av skattemedlen tar del av aktuell forskning. Lyckas vi skapa en god förskola för alla barn i Sverige kan vi utjämna skillnader som beror på klass, kön, etnicitet etc. Vi kan skapa jämlikare förutsättningar för alla barn att ta till sig kunskaper och klara av skolan för att sedan bli fria demokratiska medborgare med inflytande över såväl sina egna liv som över samhället.

Idag är barngruppsstorlekarna ofta på gränsen för att de går att klara av samtidigt som läroplanens mål ska uppnås för varje enskilt barn. Personalen känner sig ofta stressad och otillräcklig och ohälsotal och långtidssjukskrivningar för psykiska diagnoser är höga hos barnomsorgspersonal. I stället för att ta del av aktuell forskning pressas utbildningsväsendet för att kunna mäta sig med Kina i PISArapporterna, utan att ens reflektera över att ambulanser och poliser finns närvarande utanför kinesiska skolor då det är dags för prov. Bara för att ta hand om de elever som inte klarar pressen.

Avskyvärt och skrämmande tycker jag. När vi vet så mycket bättre. När vi vetenskapligen kan bevisa så mycket bättre. I media läser vi hur föräldrar ger sina barn en nonchalant syn på skolan och kunskaper, hur föräldrar medvetet låter sina barn komma för sent och strunta i läxor. Dessa utspel från politik och media, från andra föräldrar, ger så mycket skuld och skamkänslor hos oss alla som inte har de där barnen med stora A i alla ämnen, de får oss att tro att det är vi som inte är tillräckligt uppmärksamma, engagerade, kunniga, helt enkelt BRA föräldrar.

Egentligen vet vi bättre. Skolan, och förskolan, har kompensatoriska uppdrag. Barnen har rätt till kunskaper, har rätt till möjligheter och framgångar oavsett vår kompetens som föräldrar. Vill vi att alla barn ska ha likvärdiga möjligheter att välja och påverka hur de ska leva sina liv, då tror vi på en förskola av hög kvalitet till alla barn. Vi tror att det är bra för barnen, en rättighet för barnen, och inte någonting ont som vi ska minimera skadan av, då föräldrarna är tvungna att arbeta. Eller vill vi konservativt tro, att det bästa för alla barn är att vara hemma, då helst med mamma, så länge som möjligt och att förskolevistelse  till varje pris ska begränsas (trots forskningsresultat). Det är frågor vi ska ställa oss när vi väljer hur vi vill bygga vårt samhälle. Och i det läget kanske det inte bara bör handla om vad som är bra för mig och mina barn utan om vad de flesta barn och vårt gemensamma liv skulle må bäst av. Säg inte bara att "alla barn ska ha rätt till x veckors semester". Fundera också över vad semester innebär i t ex en missbrukarfamilj eller en familj där den ena partnern misshandlar den andra. 

Ha det gott. Barnen är vår framtid. 

onsdag 14 maj 2014

Vem sa att politik var en räkmacka?

När jag och Sara Magnusson från Kommunal åkte från Norrtälje mot Hallstavik för att besöka ett arbetsplatsmöte på Augustjansgården ställde hon frågan hur det rent praktiskt fungerade att vara politiker och samtidigt sköta ett ordinarie arbete. Ja, svaret är ju att arbetsdagarna kan bli rätt långa. Jag arbetar på en kommunal arbetsplats 25 timmar i veckan. Dessa timmar är inte anpassade efter mina behov utan efter våra brukare (barn och föräldrars) behov. För ett planerat sammanträde har jag rätt att vara ledig från mitt ordinarie arbete och då utgår även sammanträdesersättning och ibland även ersättning för förlorad arbetsinkomst. Jag har som gruppledare också ett grundarvode som täcker tid för inläsning, studiebesök och annat politiskt arbete. Detta arbete sker dock på den tid som blir över. Givetvis handlar politik också om en hel del ideellt arbete.

Jag tror på politikens möjligheter att förändra världen till det bättre och när förnumstiga människor vill tala om för mig (i egenskap av kvinna) att barnen kommer i första rummet, så kan jag bara svara att, ja, det gör dem, men jag ser också mitt politiska engagemang som ett engagemang för barnen och en bättre värld för dem att leva i.

Igår åkte jag direkt från mitt arbete som förskollärare (efter en ganska tung dag med full barngrupp och sjukdom i personalstyrkan) till ett möte med partiföreningens redaktionskommitte som nu snart ska presentera vårt kommunala handlingsprogram. Efter detta möte hämtade jag barnen, lade fram deras träningskläder och ställde mat på bordet. Sen fick de äta och byta om medan jag var på styrelsemöte. Efter det tillbringade vi två timmar på sportfältet där två av barnen tränade fotboll. Sen disk, tvätt, nattning och det där vanliga...

Idag blev också en dag med ganska högt tempo på arbetsplatsen och sen var det direkt avfärd mot Hallstavik. Det var fackförbundet Kommunal som bjudit in mig och oppositionsråd Ulrika Falk (S) till att delta i besöket på Augustjansgården, ett äldreboende med demensavdelningar. Vi passerade även Birgittagården och de fem korttidsplatser som ska läggas ned och centraliseras till Norrtälje ROS i september, antagligen av ekonomiska skäl, vilket har gjort brukare och anhöriga väldigt ledsna och besvikna. Även personalen beklagar att denna väl fungerande vårdenhet inte får leva vidare.

På arbetsplatsträffen informerade Sara Magnusson och Christer Hallingström från Kommunal bl a om vikten av att rösta i EUparlamentsvalet den 25 maj och om fackets försäkringar. Ulrika och jag fick möjlighet att berätta lite om våra visioner om ett permanentat Tiohundraarbete och mer resurser till vård och omsorg samtidigt som personalen fick ställa frågor. En fråga vi fick handlade om hur vi såg på utbudet av offentlig service i Hallstavik och vårt ganska entydiga svar var att genom samarbete, inte konkurrens, så ska vi samla resurser och förstärka kvaliteten och öka utbudet där behoven är som störst.

Kommunal passade också på att presentera de sex punkter de har i sin valplattform.
1. Ökad bemanning i barn- och äldreomsorgen, en arbetsmiljö- och kvalitetsfråga som även vi i vänsterpartiet driver på olika nivåer.
2. Rätt till heltid. En mycket viktig kvinnofråga som vänsterpartiet ställer sig bakom.
3. Rätt till barnomsorg på obekväm arbetstid, ett krav som vänsterpartiet lyfter centralt och som vi också driver lokalt.
4. Fler unga med fasta jobb i välfärden. En viktig punkt. Med ett starkt Tiohundra AB ska vi erbjuda trygga jobb med bra lön och goda arbetsförhållanden. På så sätt säkrar vi välfärden och konkurrerar ut lycksökare.
5. Sänk avgifterna och höj taket i a-kassan.  En viktig åtgärd som diskuteras på tok för litet i denna valrörelse. En eloge till Kommunal som lyfter frågan.
6. Inför en tredelad föräldraförsäkring. Ja, ansvar för barn och familj måste delas mer jämställt för att minska ohälsotalet bland kvinnor som idag ofta arbetar mer än dubbelt.

Skönt att känna att vi i Vänsterpartiet är överens med Kommunal om det mesta. För någon månad sen visade det sig att vi också ställde oss bakom så gott som samtliga av Hyresgästföreningens krav. Vänsterpartiet var oxå det parti som ställde upp på flest av LOs krav inför valet. Detta betyder att stora grupper av människor tycker som vi när det handlar om Vilken politik som ska drivs i Sverige i framtiden. Det är väl också därför högerspökena dammat av kommunistbegreppet; de är rädda nu.


torsdag 8 maj 2014

Vänsterinriktad skolpolitik och Moderat sjukvårdspolitik - i samma blogg

Snart är det val och flera toppolitiker besöker kommunen för att träffa medborgarna. Den här veckan är det fyra stycken, varav tre har blivit annonserade av artiklar i Norrtelje tidning, Filippa Reinfeldt, sjukvårdslandstingsråd för Moderaterna och Marit Paulsen, EUparlamentskandidat för Folkpartiet. Reinfeldt besökte naturligtvis sjukhuset som Alliansen i landstinget är synonymt med all sjukvård och omsorg i Norrtälje kommun och Marit Paulsen skulle enligt pressen besöka "nån gård". SDs Jimmie Åkesson besöker Stora torget för att värva röster till EUparlamentsvalet. I Vänsterpartiet bjöd vi, trots att tidningen valde att inte skriva något om det vare sig i förväg eller efteråt, in vår riksdagsledamot och tillika talesperson i skolpolitiska och feministiska frågor Rossanna Dinamarca till ett öppet möte i Pythagoras café igår kväll. Det blev ett trevligt och välbesökt möte, dryga 30 personer samlades och lyssnade till musik av Maria Ribeiro och flermansorkestern samt Rossanna som berättade mycket intressant om både Vänsterpartiets och Alliansens skolpolitik. Det hon särskilt lyfte fram var hur skolvalet (hon vägrade kalla det fritt skolval eftersom det minsann inte är fritt för alla) ökar segregeringen och hur en segregerad skola påverkar alla elever negativt. Hon pratade också om ohållbart stora fritidsgrupper (hon nämnde en med 156 barn på tre personal) och hur denna fråga enbart uppmärksammas av Vänsterpartiet som vill ha mindre barngrupper och fler personal. Rossanna nämnde också vinstuttagen i skolan som nu snart alla utom Centerpartiet vill se ett stopp för. Det blev en intressant efterföljande diskussion där åhörarna ifrågasatte syftet med de nationella proven och vittnade om att många lärare, p g a individuell lönesättning, idag inte vågar säga vad de tycker. Frågan om förstelärare togs också upp av en åhörare som undrade om det hette förstelärare eller furstelärare.


I går besökte även sjukvårdslandstingsrådet Filippa Reinfeldt, vårdvalets främste vän och lierade, Norrtälje sjukhus. Om detta skriver Norrtelje tidning idag. I artikeln berättar Reinfeldt bl a om ett projekt med vårdcoacher i Stockholms läns landsting som hon hoppas att även Norrtälje ska vilja vara med på då det permanentas 2015. Vårdcoacher handlar om att på ett bättre sätt möta äldres vårdbehov. Det blir tydligt att Reinfeldt inte har en aning om att Norrtälje och Tiohundra redan tidigare har deltagit i detta projekt, Aktiv Hälsostyrning, men att det avbröts av ekonomiska skäl. Allt som inte var lagstadgat skulle dras in. Och att detta är en följd av att sjukvården och omsorgen i Norrtälje under ett decennium fått för lite pengar för sin verksamhet, det borde Reinfeldt också veta. 

Och med den typen av kortsiktiga besparingar blir det tyvärr så att verksamheter som tydligt kommer att spara pengar på sikt försvinner; vårdcoacher, träffpunkter och andra sociala verksamheter som får människor att må bättre längre.

Sjukvårdslandstingsrådet uttalar sig också om Norrtälje sjukhus, som, enligt henne, ska vara kvar som akutsjukhus, men tilldelas färre operationer. Detta för att sjukhuset, också enligt henne, inte har tillräckligt många operationer för att kvaliteten ska hålla standard. Reinfeldt talar om knivtid, men missar att varje enskild kirurg på ett litet sjukhus har mer knivtid är kirurgerna på de stora sjukhusen även om det utförs färre operationer vid det lilla sjukhuset. Det är ganska naturligt eftersom det också arbetar färre kirurger vid det lilla sjukhuset. Det vore intressant att i den här diskussionen få se knivtid/kirurg eftersom Reinfeldt både säger att en riktigt duktig kirurg måste operera mycket OCH kvaliteten på Norrtälje sjukhus är inte ifrågasatt.

Norrtelje tidning frågar också Reinfeldt om kommunen kan tänkas erhålla en högre ersättning för sjukvård eftersom befolkningen är äldre och sjukare. Detta finns det givetvis ingen diskussion om på moderatkansliet i landstingshuset. Den som är missnöjd kan ju själv välja att åka någon annan stans. För i vår kommun är det ju frågan om att åka, gå är knappast möjligt. Men att vi kan välja att åka till en BRA husläkare i Täby är långt mycket viktigare för Reinfeldt och hennes gäng i landstinget än att det finns vård av god kvalitet i t ex Hallstavik, Älmsta osv. Jag vill fortfarande ha svar på min fråga vad denna vårdvalsreform kostat i rena pengar som kunde ha använts för att anpassa vården till Norrtälje kommuns förutsättningar.

onsdag 7 maj 2014

Modersmålsundervisningens status måste höjas för att kunna erbjuda en likvärdig skola

Läser i Norrtelje tidning att Sverigedemokraterna vill ta bort modersmålsundervisningen i syfte att barnen i stället ska lära sig svenska. Partiet ger inte sken av att ha så stora kunskaper i ämnet. Forskning visar att barn som får modersmålsundervisning också lär sig det svenska språket bättre samt klarar av andra ämnen i skolan bättre än de som inte får någon modersmålsundervisning. Ibland är det t o m bra att elever med annat modersmål än svenska får annan undervisning också på sitt modersmål för att bättre kunna klara skolans kunskapskrav.

Det finns många problem med modersmålsundervisningen idag, men lösningen är definitivt inte att ta bort den. I stället bör statusen på undervisningen höjas och barnens rättigheter till den stärkas. Det råder brist på utbildade lärare i modersmål, speciellt i "små" eller, i vårt land, ovanliga språk. Detta gör att långt i från alla elever som har rätt till modersmålsundervisning får någon sådan. Andra brister är att de som arbetar som modersmålslärare ofta har stora geografiska områden som de ska täcka, de åker runt på olika skolor och träffar eleverna endast en eller ett par timmar per vecka. De träffas mycket sällan några kollegor att reflektera och utveckla undervisningen tillsammans med. De blir ofta inte en del av arbetslagen på de skolor de besöker, tvärtom är de stationära lärarna ofta omedvetna om vilka de är och vad de gör på skolan. Modersmålsundervisningen är ofta inte på något sätt sammanlänkad med övrig undervisning som eleven har. Det beror ju på att läraren är väldigt sällan på skolan och på väldigt många olika skolor. 

Eftersom rättigheten till modersmålsundervisning baseras på att det också finns en undervisningsgrupp, d v s fler elever som önskar modersmålsundervisning i samma språk, så blir det ofta grupper med en väldigt stor variation av kunskaper hos eleverna. Elever från årskurs 1-6 i samma grupp. Elever med två föräldrar som talar modersmålet, elever med en förälder som talar modersmålet och en som talar svenska eller ev ett annat språk. Kunskaperna varierar brett och det krävs en mycket kompetent lärare för att anpassa undervisningen till allas behov.

Modersmålsundervisningen erbjuds en eller ett par timmar i veckan, ibland utanför skoltid, ibland krockar undervisningen med andra viktiga skolämnen, ibland erbjuds undervisningen på en annan skola som eleverna då blir tvungna att ta sig till på egen hand. Det finns många krav på legitimationer, dokumentationer och kunskapsnivåer i samtliga andra ämnen i skolan som modersmålsundervisningen saknar. Det finns också många rättigheter till undervisning i andra ämnen som barnen (deras föräldrar) inte behöver strida för. Detta trots att forskning visar vilka stora fördelar de elever som får modersmålsundervisning har då det gäller att ta till sig svenska språket och kunskaper i övriga skolämnen. Att inte satsa mer på att höja statusen på modersmålsundervisningen är att medvetet arbeta för en mindre likvärdig skola där vissa elever inte ges samma rättigheter till kunskap som andra.

Sverigedemokraterna vill dessutom stoppa all asyl- och anhöriginvandring. De vill med andra ord klippa banden mellan de barn med utländska rötter som finns i Sverige idag och deras familj, bakgrund och historia. Barnen ska lära sig svenska, punkt. Deras farmor får inte komma hit, punkt. Barnen ska inte lära sig sitt modersmål, punkt. Åk gärna och hälsa på farmor, men ni kommer inte att kunna prata med henne, punkt.

I min världsbild är kunskaper i många olika språk och om många olika kulturer värdefullt för individen och samhällets utveckling mot solidaritet, fred och värme där alla människors värde är lika högt. Att inte ta emot asylsökande? För mig låter det som att knuffa den som inte kan simma ur båten på djupt vatten, så gör en inte, har era föräldrar inte lärt er det?

tisdag 6 maj 2014

Ang tillskott av pengar till sjukvård och omsorg i norrtälje

Här följer textunderlaget till det inlägg jag skulle ha gjort i ärendet om jag inte varit tvungen att ila för att hinna hämta barn i förskolan.

När Tiohundraprojektet startades 2006 gjordes detta med ett sparbeting på 20-25 miljoner kronor. Detta var ett besparingskrav till följd av den årsredovisning som skedde efter det borgerliga styret 2002. Det var ett engångsbelopp, men trots detta ett hårt slag mot en ansträngd verksamhet.
Med facit i hand visar det nu sig att verksamheten i norrtälje kommun, helt omedvetet (?) gjort regelbundna besparingar av större karaktär varje år i snart ett decennium. Varje år har verksamheten tvingats spara och skära ner för att klara budgeten. Ändå har det ofta blivit röda siffror, tillskott av pengar från respektive huvudman i efterskott, men ingen tillräcklig uppräkning av tilldelningen. Det är ett underverk att detta till trots, utveckling av god vård och nytänk har skett. Kanske mycket till följd av den positiva ingång projektet ändå hade med en bred politisk samsyn, ett stort engagemang hos personalen och stora förhoppningar hos befolkningen.
Nu kommer en uppräkning, sent omsider, efter en analys som visar det vi i norrtälje visste redan för 20 år sedan; att Norrtälje kommun har en jämförelsevis ålderstigen befolkning samt en svag socioekonomisk ställning i länet. Hur lyckades man bortse från detta i ett decennium? Hur lyckades man dölja det faktum att norrtälje kommuns befolkning ersattes med 1300 kr/person mindre än övriga länsinvånare?
1300 kronor per år och invånare. Cirka 56000 invånare. I mina beräkningar ger det 72,8 Mkr, d V S ungefär det dubbla som det tillskott LF idag beviljar. Säkert har jag missat något, men jag vill ändå förhöra mig om hur detta belopp fastställts, är det tillräckligt eller kommer vi att fortsätta dras med dessa tillskott i efterskott?
Ett decennium är lång tid för ett projekt, särskilt för ett projekt som idag inte drivs som ett projekt i utvecklingssyfte, utan mer och mer likriktas med övriga verksamheter i Stockholms läns landsting. Vänsterpartiet vill se en långsiktig tanke på hur tiohundraarbetet ska kunna få en permanent status för att kunna fortsätta sitt utvecklingsarbete av anpassad vård och omsorg för den medborgargrupp man servar.
Därför Yrkar vi bifall till miljöpartiets förslag till beslut

Nattarbetstidsmåttet i tiohundra AB

Interpellation om veckoarbetstiden förr nattarbetare.

Mitt inlägg i talarstolen.

Jag har ställt några frågor till Anna starbrink kring hur hon ser på det faktum att personal i det kommun och landstingsägda bolaget tiohundra AB får måste arbeta två timmar längre per natt utan mer betalt. Jag tackar för svaret.
Inom SLL infördes Under den tidigare rödgröna majoriteten ett kortare arbetstidsmått för nattarbetare. Detta bl a för att se till personalens långsiktiga hälsa. En god hälsa hos personalen minskar sjukskrivningarna och förenklar rekrytering av personal. Nattarbete inom vården är ett mycket tungt arbete.
När Tiohundraprojektet sattes i sjön 2006 och personal från kommun och landsting med olika nattarbetsmått skulle samlas under samma arbetsgivare uppstod huvudbry, men politiker och tjänstemän som drev på projektet insåg vikten av en positiv inställning hos personalen. Vill vi bedriva banbrytande och modig utveckling av vård och omsorg är det viktigt att vi har personalen med oss. Därför beslutades att all personal skulle arbeta efter det kortare nattarbetstidsmått som fanns i SLL.
Idag har den politiska samsynen kring utvecklingen av sjukvård och omsorg i norrtälje kommun försvunnit och det förtroende och den positiva syn på projektet som fanns hos befolkningen har drastiskt sjunkit. Det finns säkert flera olika anledningar till det. Idag finns det tre olika nattarbetstidsmått inom tiohundra AB. Riskanalyser som Bolaget gjort kring förändringen av nattarbetstidsmåttet som dessutom kommer tillsammans med ett varsel om 22 tjänster inom omsorgen visar på risk för sämre hälsa hos personalen och även risk för brister i patientsäkerhet. Anna starbrink tycker att det är angeläget att arbetsgivaren genom dialog med medarbetarna skapar förståelse för förändringen. Det låter fint, men det är nog svårt då besparingarna är en följd av underfinansiering från två huvudmän som ständigt slår sig för bröstet för sin goda ekonomi. Det här handlar om människor, oftast kvinnor, som arbetar i ett tungt arbete med ständig konkurrens och besparingar och som antagligen väldigt sällan har anledning att slå sig på bröstet för sin goda ekonomi. Nu tvingas de välja mellan ännu sämre ekonomi eller längre arbetspass och ev sämre hälsa. Allt i valfrihetens goda anda.


Vår uppfattning är att om vi tror på en ökad samverkan mellan kommuner och landsting rent allmänt, vilket är nödvändigt för att kunna ge stora delar av vår befolkning det bästa möjliga bemötandet och omhändertagandet, så måste vi våga prova nya vägar att driva utvecklingen framåt. Tiohundraarbetet är fortfarande, efter snart ett decennium, ett projekt, och vi har stora möjligheter att visa på en god organisation med goda arbetsvillkor för att på bästa sätt tillgodose medborgarnas behov. I ett annat ärende här idag kommer vi att se att dessa försämringar för personal och brukare till stor del beror på att verksamheten under hela projekttiden varit kraftigt underfinansierad. Projektet hade från start ett sparbeting på 20-25 Mkr i engångsbesparing, men det har blivit en stående summa under åren och både personal och medborgare drabbas i slutändan. En inbillad besparing/lägre kostnad för sjukvård/omsorg i norrtälje kommun riskerar nu istället bli kostsamt då sjukskrivningar ökar, rekryteringar försvåras, utveckling stagnerar och patientsäkerheten riskerar brista.

torsdag 1 maj 2014

Förstamajtalet 2014

Här följer textunderlaget till det tal som jag höll idag vid Vänsterpartiets förstamajfirande på Pythagoras industrimuseum i Norrtälje;

Kamrater, mötesdeltagare
Första maj detta supervalår
Det är inte bara ett supervalår för att vi i Sverige går till val på flera olika nivåer eller för att det runt om i världen hålls val till olika parlament. Det är också ett supervalår för att det här är året då vi, folket, återtar makten. Det är vi som ska ha makten över våra liv. Det är våra behov som ska styra var husläkarmottagningen ska ligga, det är våra behov som ska avgöra hur mycket personal det finns på äldreboendet på natten, det är våra behov som ska ligga till grund för bostadsutbudet i kommunen, för kollektivtrafikens turtäthet eller för barngruppernas storlekar på förskola och fritids. Det är våra behov som ska ligga till grund för hur samhället byggs och inte enskilda individers girighet och vinstintresse. Därför ska vi detta supervalår återta makten över det som är vårt och det som angår oss.

För att åstadkomma detta måste vi byta majoritet i landet, länet och här i kommunen. Vi måste ge samhället andra direktiv och förutsättningar för att skapa en jämlikare och mer solidarisk verklighet för många människor.

Nu ska jag berätta om några viktiga förändringar som vi i Vänsterpartiet vill medverka till i Norrtälje kommun.
·       Vi kan inte längre bara prata om att skolan måste lyftas, vi måste också se till att det finns resurser att göra det. Det räcker inte med att det finns bra skolor i kommunen, alla skolor måste vara bra, inga föräldrar eller elever ska kunna välja ”fel” skola. Detta vill vi bl a göra genom att höja lärarlönerna, minska kontroll, dokumentation och krav pålagt uppifrån och i stället satsa på fortbildning för lärare och fritidshemspersonal, kollegial utvärdering och vardagsnära forskning. I norra kommundelen skulle vi vilja göra ett försök med att skapa en ”akademisk enhet”. Det innebär ett brett samarbete med universitet/högskola, studentledd verksamhet och ständigt pågående forskning, vilket inte bara skapar attraktiva arbetsplatser utan också kvalitetssäkrar verksamheten samt ger arbetstillfällen. Satsningen kan också vara en del i att utveckla bygden. Utbildning är en rättighet och skolan har ett kompensatoriskt uppdrag, vilket innebär att det är elevernas behov som ska avgöra hur mycket resurser de får.
·       Vänsterpartiet vill också göra satsningar på fritidshemmen. Många barn tillbringar en stor del av dagen på fritids i väldigt stora barngrupper. Vi vill ge personalen större möjligheter att se alla barn och kunna erbjuda aktiviteter som passar barnen utifrån ålder och intresse. Det kan vi göra bl a genom fortbildning, ökad personaltäthet och mindre barngrupper. Särskilt vill vi se en granskning av verksamheten för barn mellan 10-12 år. Det är barnen och föräldrarnas behov som ska styra utbudet.


·       Även inom förskolan vill Vänsterpartiet se mindre barngrupper. I Norrtälje har vi föreslagit 15 barn som ett tak. Det är samma siffra som Skolverket tidigare rekommenderade. Det behöver inte vara krångligt då siffran inte ska vara statisk, men den som vill ha en större barngrupp under en period ska motivera detta med t ex stora utrymmen, kort tidsperiod, specialutbildad personal etc. Barn som gått i förskola med hög kvalitet klarar också skolan bättre. Det är barnens behov som ska styra storleken på barngruppen och personaltätheten.
·       Hälso/sjukvård och omsorg tillhör en av de starkaste trygghetsfaktorerna i vårt samhälle och har också en stark potential för att utjämna skillnader mellan starka och svaga och skapa ett jämlikare samhälle. I Norrtälje har vi i snart tio år haft ett projekt som skulle kunna göra det möjligt för oss att skapa Sveriges bästa sjukvård och omsorg; Tiohundra. Syftet med projektet var att se utanför boxen, ta bort stuprören och skapa verksamheter med medborgaren i fokus utan att se till vilken huvudman, kommun eller landsting, som stod för slantarna. Med borgerliga kaptener på skutan har den glidit i en helt annan riktning där i stället ansträngningar att locka nya vårdföretag till kommunen hamnat i fokus; regelböcker, kontrollsystem, ersättningsmodeller, i stället för att beställa gränsöverskridande vård och omsorg har förvaltningen arbetat med modeller för att tillgodose företagarnas önskemål. Vårdval Stockholm med fri etableringsrätt för företag ger inte vård efter de behov som finns i Hallstavik, på Blidö, i Edsbro, Rimbo eller Bergshamra. Under flera år har verksamheter runt om i kommunen levt med nedläggningshot. Verksamheter som inte är lagstadgade eller som inte ”ser ut som alla andra” verksamheter i Stockholms län riskerar också att försvinna, nu t ex Parkinsonmottagningen på Norrtälje sjukhus. Cancervården är ett annat exempel på hur vården ser ut när det inte är våra medborgares behov som styr.  Med ett permanentat Tiohundrasamarbete mellan kommun och landsting har vi möjlighet att, efter maktskiftet, återtagandet av makten, utveckla en vård och omsorg i framkant, en vård och omsorg anpassad efter våra medborgares behov och förhållanden. Tiohundraarbetet bör göras till ett flaggskepp för kommunen och ge oss högsta betyg i nationella och internationella mätningar.
·       Vänsterpartiet delar inte den politiskt fastlagda synen att Norrtälje stads utveckling ska vara motorn för hela kommunens utveckling. Vi tror att alla kommundelars integrering i den gemensamma utvecklingen är nyckeln och långt mer viktig än att Norrtälje integreras i Stockholmsregionen. Norrtälje kommun skiljer sig mycket från stora delar av övriga Stockholms län och det måste också synas i hur vi bygger vårt samhälle. I vår kommun finns stora resurser som ger oss enorm utvecklingspotential i en framtid där klimatfrågorna kommer att spela allt större roll. Här finns möjligheter att bli självförsörjande när det gäller såväl livsmedel till skolor/sjukhus/äldreboenden som energi till våra kommunala verksamheter. Norrtälje kommun är en ekokommun och det är dags att vi börjar göra skäl för den titeln nu. Lokal energiproduktion, närodlat till de offentliga köken, utveckling av vattenteknik, ekoturism, det finns så mycket vi kan göra. Och ska göra. Efter den 14e september.
·       Nu skulle jag kunna fortsätta berätta om våra idèer för hur vi ska kunna bygga billiga hyresrätter så att människor kan flytta hit och arbeta, så att ungdomar kan flytta hemifrån och så att de som så önskar kan välja att inte stå i skuld till bankväsendet i resten av sitt liv. Jag skulle också kunna berätta om vårt förslag till att få en utveckling av hela kommunen genom att inrätta en särskild kommundelsnämnd eller om hur vi vill åstadkomma en jämställd fördelning av resurser till flickor och pojkar som är aktiva inom kultur och fritidsområdet i kommunen. Vänsterpartiet i Norrtälje uppmärksammas detta supervalår för att vi har 80% kvinnor på de översta 10 platserna på kandidatlistan till fullmäktige. Vi är övertygade om att detta också kommer att påverka vår politik och, med många röster, även kommunens politik. Ett jämställdare samhälle tjänar vi alla på.
·       Men jag ska inte prata mer om det nu. För er som är mer intresserade av vår kommunala politik vill jag tipsa om releasen av vårt kommunala handlingsprogram som kommer att ske på Färsna gård den 6 juni. Ni kan också följa vår verksamhet på hemsidan, Facebooksidan, bloggen, twitter mm.
Ja, supervalåret 2014. Men det blir bara ett supervalår om vi också lyckas vända skutan, ta tillbaka makten och låta behoven, inte girigheten, styra. En röst på Vänsterpartiet är en röst för ett alliansfritt styre, av kommun, landsting och riksdag. Men det är också en röst för ett öppnare och mer solidariskt samhälle, i Sverige, Europa och världen.

Folkets makt är inte till salu. Vi är inte till salu.