Framtid Norrtälje

Fler och fler 55+boenden byggs i Norrtälje som redan har en hög andel äldre invånare. Inte heller andra boenden som byggs är särskilt tilltalande för yngre personer med osäkra anställningar och låga löner. Skolan noterar ständiga bottenbetyg, barngrupperna i förskola och på fritidshem och klasserna i skolan är  stora till bristningsgränsen i tätorterna och på gränsen till för små på landsbygden. Vi har svårt att hålla en jämn kvalitet för våra barn och unga. Ungdomens hus i Norrtälje ska nu flytta in i en flygel i gymnasiet då det gamla U-huset rivs och ger plats för fler dyra bostadsrätter. Så kommer sjukvård och omsorgskontorets uppföljning av barn och ungdomsverksamheten i kommunen:

Vi har en kraftigt underbemannad ungdomsmottagning som tar emot fler och fler ungdomar, men tyvärr är bara 11.9% av de som besöker mottagningen pojkar. Enligt Föreningen för Sveriges ungdomsmottagningar så borde mottagningen vara bemannad med minst en kurator och en halv barnmorska till för att fylla behovet från den ungdomspopulation den servar. Mottagningen kände inte till Stockholms läns landstings HBT-policy, vilket är anmärkningsvärt, speciellt i den här typen av verksamhet.

I BVCs siffror saknas några värden som skulle göra det lättare att följa utvecklingen. Vi ser bl a att andelen barn i familjer med låg köpkraft ökar från 18.3% 2010 till 22.1% 2012, men för 2013 saknas siffror. Det är en kraftig ökning och angeläget att veta om trenden håller i sig. Vi kan också se att andelen barn som ammas vid 2 och 4 månaders ålder sjunker och att andelen flickor som är överviktiga/feta vid 4 års ålder ökar samtidigt som andelen överviktiga pojkar minskar. Andelen pappor som deltar i föräldrautbildning är enligt rapporten mellan 0-3%, skrämmande lite. Tiohundra ABs BVC säger att de ska implementera HBT-policyn under 2014 medan Husläkarna i Rimbo/Edsbro hänvisar till egna skriftliga rutiner, vilket givetvis inte är okej. Alla företag som landstinget har avtal med ska givetvis följa landstingets policy.

I barn och ungdomspsykiatrins (BUP) siffror ser det väldigt mörkt ut. Flickor i årskurs nio har ofta ont i huvudet, svårt att somna och känner sig ledsna och deppiga utan att veta varför. De vill ändra på sig själva och tycker att det inte duger. I samtliga av dessa kriterier ligger Norrtäljes flickor högt/högst i länet.

Från barnmorskemottagningarna rapporteras att andelen gravida kvinnor som röker vid inskrivningen har ökat från 3,15% 2011 till 9% 2013, andelen gravida kvinnor med missbruksproblem har också ökat till ca 9%. Andelen kvinnor som kommer till screening cervixcancer har minskat från 74% 2012 till endast 40% 2013.

Från samtliga verksamheter beskrivs samarbetet med skolan/skolhälsovården som obefintlig.

Till detta beskrivs den goda förebyggande verksamhet som bedrivs på Familjens hus i form av Öppen förskola. Verksamheten besöks av drygt 400 familjer årligen i öppen och riktad verksamhet. Sjukvårds- och omsorgskontoret beskriver i en mening sin oro för hur vårdvalet inom BVC/MVC ska komplicera möjligheterna att fortsatt bedriva den viktiga verksamheten. De uttrycker en förhoppning om att "Öppna förskolan inom de närmsta åren ändå kan behålla mycket av sin positiva verksamhetsinriktning."

Det är den enda målsättning och förhoppning som Sjukvård och omsorgsförvaltningen uttrycker. Den borgerliga majoriteten uttrycker ingenting. Siffrorna ligger på bordet. Verktygen är i er ägo.

För mig är det tydligt att vi i vår kommun måste stärka flickorna och mödrarna mycket mer än nu. Vi måste arbeta förebyggande och vi måste ha tillräckligt med resurser. Både ungdomsmottagningen och BUP är underbemannade. På ungdomsmottagningen behövs i första hand ännu en kurator, gärna en manlig om det inte finns för att underlätta arbetet att locka fler pojkar till verksamheten. Kontakten mellan skolan/skolhälsovården och sjukvården är alldeles för dålig. Neuropsykiatriska utredningar utförs på ett flertal ställen och det är svårt att få något grepp om hur många det rör sig om totalt. Kunskapen om hur neuropsykiatriska funktionshinder tar sig uttryck hos flickor måste också bli större. Vi måste ha en organisation som stödjer samarbete över olika gränser och inte handlar om vinster och konkurrens.

Idag prioriteras förskottering av stora bilvägar, breda vattenledningar och storslagna skrytbyggen. Det syns, det hörs, det skramlar. I en kommun där Vänsterpartiet får mer att säga till om kan vi vänta oss prioriteringar som extra idrott och hälsa i skolan, näringsriktig god mat, implementering av HBTQ-perspektiv i alla kommunala verksamheter samt ett aktivt jämställdhetsarbete och friskvårdssatsningar för människor i alla åldrar.

Känsliga ämnen

Igår hade vi föreläsning om forskningsetik och pratade då bl a om intervjuer och om lagen om etikprövning från 2004. För forskning på människor behöver man godkännande från etikprövningsnämnd om man avser ställa frågor om känsliga ämnen. Känsliga ämnen kan bl a röra religiös/politisk åskådning eller sexuell läggning. Det har jag ju också kunnat konstatera på den här bloggen. Eftersom det i grund och botten är en mer eller mindre politisk blogg (allt är ju politik) så är ju det känsligt bara i sig, men antagligen läses bloggen främst av de som antingen håller med eller de som "VERKLIGEN INTE" håller med och innehållet blir ju då mer känsligt för de senare. Ett inlägg som med storm for upp och nådde toppnoteringar för läsningar på den här sidan är inlägget om Skolavslutning i kyrkan. Oj vad jobbigt det blev. Och skällsorden utökades från kommunist till feminist, ett ytterligare steg togs i den här bloggens historia. Men vad är skillnaden? I dagens Norrtelje tidning jämställde ett debattinlägg feminismen med kommunism, nazism och fascism i farlighetsgrad. Snart vill väl Jan Björklund att skolan får i uppdrag att informera om feminismens illdåd. Feminismen är ett hot mot Kärnfamiljen. Och Kärnfamiljen är en garant för?

Jag samspråkade med en person en gång som sade sig vara emot alla -ismer. Jahaja, tänkte jag, nu blir det svårt att hålla tråden. Det vi pratade om var en HBTQ-certifierad förskola. Och så tänker jag nu på föreläsningen igår, ibland är det inte våra frågor som är känsliga utan de svar vi får som blir känsliga för just oss. Vi kanske får svar som vi inte vill ha. Någon kanske talar om att den är socialist, pingstvän eller homosexuell och vi vill inte veta det. Det blir besvärligt för oss. Så var det nog med den här -ismpersonen. Antingen kunde personen inte hantera tanken på sexuella läggningar i samband med förskolebarn eller så var jag med min uttalade (inte där och då, men den är ju välkänd) politiska åsikt någonting som fick det att bli känsligt och svårt att föra diskussionen vidare. Hur som helst, jag kunde ta en kopp kaffe och låta diskussionen handla om någonting annat, men från den dagen tycker jag att HBTQ-certifiering av förskolor är någonting oerhört viktigt. Vi människor måste lära oss mer om varandra för att kunna fungera och ta hand om varandra.

Idag berättade man på nyheterna om hur lite vi vet om hur medicinering av barn med ADHD påverkar på lång sikt. Det visar sig att många barn äter medicinen för att klara av skolan, att vara i den miljö som skolan är. Det är ju lite av det jag bloggade om häromdagen, är det barnen eller miljön runtomkring dem som bör diagnostiseras? Utöver skolan så har ju barn idag ett oerhört aktivt liv jämfört med när t ex jag var liten. Eftermiddagar och kvällar fylls av aktiviteter från låg ålder. Finns någonsin tid för reflektion? Jag kan inte låta bli att ställa mig frågan om vi skapat ett samhälle där vi måste medicinera våra barn för att de ska klara av det. För vad är alternativet? Det krävs ganska mycket av den som vill "hoppa av", leva slow life och äta slow food. En finansiär till att börja med.