Flight 844 har kraschlandat, svarta lådan ej hittad

Efter ännu en usel natt så började jag dagen med en snabb kopp kaffe tillsammans med en väninna i fiket på jobbet. Klockan tio skulle vi träffas i fackklubbstyrelsen (det var ju därför jag tackade nej till betalt arbete idag). En (av oss fyra som är kvar) aviserade sin avgång (en annan slutade på arbetsplatsen i våras och försvann då naturligt) och med den situation vi har i det fackliga arbetet idag så kände vi andra att det inte finns någon möjlighet för oss att fortsätta. En (av oss tre som är kvar) har en heltidsanställning, en är halvtidssjukskriven och jag med min anställning på tre fasta timmar i veckan + extratimmar. Vi får bara betalt för att träffas eller delta i utbildningar och konferenser om vi är schemalagda precis den tiden. Jag är bara schemalagd varannan fredageftermiddag så där är det ju kört. Är det utbildning i Stockholm mellan 9-16 en dag och man är schemalagd 15-21 så får man bara ersättning för en timma + att man måste jobba återstående timmar (hur man nu tar sig från stockholm till arbetsplatsen på en pisskvart) om man inte vill ha avdrag på lönen. Ingen är beredd att ta på sig att jobba fackligt under dessa omständigheter. Vi är alla tvungna att arbeta för att betala våra räkningar. Dessutom riskerar man ju att bli impopulär och få ännu färre tider att arbeta om man är fackligt aktiv och kanske lite obekväm för arbetsgivaren.

Att Flight 844 (som vår fackklubb heter) nu har kraschlandat är ändå inte ett fullständigt nederlag där vi lägger oss för arbetsgivaren och säger: Okej, ni kan fortsätta anställa folk på tre timmar i veckan, okej, ni kan fortsätta vägra anställda mer än tre veckors semester i sträck på sommaren, okej, ni kan fortsätta att töja på regler och avtal till bristningsgränsen, vi ger upp. Nej, nu blir arbetsgivaren tvungen att förhandla med facket centralt, tvungen att skicka in alla årsarbetsscheman till facket centralt och det lär bli mycket mer omständigt. Vi har slängt ut en boll. Nu är det upp till arbetsgivaren att anstränga sig om de vill ha en fackklubb lokalt (vilket de säger sig vilja ha). Vi måste ges reella möjligheter att utföra ett arbete samt rekrytera nya aktiva. Vi är trötta på att bli utskrattade så fort vi åker på kurs i Stockholm och andra fackligt aktiva får höra hur vi har det på vår arbetsplats. Nu behövs ansträngningar från såväl arbetsgivaren som facket centralt om vi ska kunna få igång en klubb och ett seriöst arbete på vår arbetsplats igen.

Innan vi hunnit avslöja vårt beslut för personalchefen (som var på lunch) så var jag tvungen att avvika för att gå till ett ställe där jag fick betalt, nämligen skattenämnden. Där avhandlade vi allehanda försenade deklarationer och avdrag för bilresor till och från arbetet. Det känns inte så politiskt att sitta i skattenämnd, men man lär sig rätt mycket, både om folk, och om regler och lagar. Vi hade få ärenden så vi slutade tidigt och jag promenerade till dagis för att hämta barnen.

Redan när jag hämtade överlycklig Liten på "småbarnsidan" så hörde jag en gråt som trängde in i mitt huvud och gjorde att jag inte hade ro att prata med fröknarna. Rastlöst ville jag bort till "storbarnsidan" där jag mycket riktigt fann min äldsta dotter i tårar. Hon hade fallit från klätterställningen och slagit i ryggen och huvudet. Jag avskyr såna där ställningar. De är livsfarliga. Liten började sympatigråta och vi fick sitta och kramas en stund. Kom mig inte ens för att fråga varför Storasyster inte hade någon lugg kvar. Det fick jag dock förklarat för mig. Hon hade gjort sig fin inför semestern och klippt av håret. Jojo. Hon gjorde som hon sett mamma göra i somras. Satte upp håret i en tofs och klippte av. Tack för den. Nu får vi försöka fila till det hela så att det ser lite normalt ut. Tur att hon är så söt i ansiktet att man kan klippa av håret utan att det egentligen gör något.

Skulle på miljöstudiecirkel och träffa författaren till boken "Hundra sätt att rädda världen", Johan Tell, tror jag han hette, men det började inte förrän sju och eftersom vi alla var jättetrötta (Litens fröken informerade mig om att hon somnat mitt i lunchen och fått äta på eftermiddagen i stället) så såg jag ingen möjlighet att delta. Istället tillmötesgick jag Storasysters önskan om att få leka med kompis och åkte upp till en väninna och fikade en stund. Vid sju var vi alla helslut och begav oss hem och direkt i säng. Inga problem att få töserna att somna.

Ska sova nu. Lite irriterad att det inte går att få tag på en gynekolog på telefon. De borde ha drop in. Tio veckors väntetid eller åka akut till Danderyd och sitta där och vänta i timmar (eftersom det inte är akut). Det kan inte vara hälsosamt. Måste vara många som missar mycket. Ska kolla Platsbanken.se innan jag däckar. Natt.