Hur stor kan gemensamheten bli?

På "vår" strand på landet har man i samfälligheten satt upp en lina mellan två pinnar längs med stranden. Linan tar man ner när man badar under dagen och sen spänner siste man upp den på kvällen. På detta sätt undviker man att Kanadagäss går upp på stranden och bajsar på nätter och morgnar. Helt otroligt, det fungerar, och vi har en ren och fin strand.

När jag föreslog liknande tillvägagångssätt vid en kommunal badplats, med stora bajsproblem, för några av besökarna så skakade de bara på huvudet och undrade vem som skulle spänna upp linan. Det skulle ju ingen känna ansvar för.

I samhället runt den kommunala badplatsen bor kanske ett tusental personer, men naturligtvis besöks den av många fler. I vårt stugområde har vi två badplatser på 110 tomter, men även dessa besöks av omkringboende. Hur stort kan ett gemensamt ansvar vara för att man ska känna sig delaktig?

Kollektivtrafiken ägs av oss gemensamt, men där finns uppenbara problem för människor att inse att det är vi som betalar och tar hand om verksamheten och materielet. När skolor och vårdinrättningar slumpas bort till privata entreprenörer är det få som verkar märka att det är våra gemensamma tillgångar som säljs ut/ges bort. skulle det vara familjens sommarhus skulle det nog bli högre ljud i skällan.

Men i ett område med 110 tomter verkar ansvarsandan vara någorlunda. Nog finns det de som slänger ölburkar i dikena och struntar i att plocka upp hundarnas avföring, men det känns ändå som om alla anstränger sig LITE mer för att hålla det gemensamma i ordning och reda och skick som man själv vill finna det i. En helt privat strand skulle inte alls behöva hållas i samma goda skick.

Lite tankar apropå att några ungmoderater igår skrev i lokaltidningen att det enda sättet att rädda Östersjön var att privatisera den för om den vore privat skulle någon bry sig om den. Det skulle ju vara en tråkig ytterlighet om det var på det viset. Jag tror att vi är rätt många som bryr oss om vårt gemensamma innanhav och tyvärr är det nog så att när stora (eller små) företag ser sätt att tjäna pengar så bryr de sig inte om det är ett gemensamt eller ett privat hav de släpper ut skiten i.

elmätare, stränder och batik

Konstigt vad det händer grejor när man bloggar. I morse när vi käkade frukost knackade en kille från Norrtälje energi på dörren. Han skulle läsa av mätarna och ställa allt till rätta. Men han startade samtalet med att säga att inga av de nya mätarna i vårt hus fungerade. Undrar om jag verkligen ska behöva betala elräkningarna då. Men sen blev han förvånad när han såg att jag faktiskt hade antenn på mina mätare, då kanske de funkar... Hallå, vet de inte det efter ett och ett halvt år??? Tar de igen det på nätavgifterna sen då? Det man förlorar på gungorna ni vet...

Sen fortsatte det jättelajban när syrrans dotter (min dotters idol, 2,5 år äldre) kom och vi begav oss till stranden. Förvånades först av att glasskiosken var öppen trots att det blåste ganska mycket och stranden var tom. Blev positivt överraskad av att inte finna glasspapper, fimpar och fågelbajs över hela stranden (avsaknaden av skräp kan möjligtvis skyllas på gårdagens regn, men fåglar bajsar väl i alla väder?). Någon hade städat. När jag senare uppsökte toaletterna förvånades jag åter av att någon var i färd med att städa utrymmena och det fanns både lyse och toalettpapper. Kors i taket.

Men man ska aldrig sluta förvånas för framåt eftermiddagen, exakt 12.17, då tillströmningen till stranden ökade och solen blev intensivare, stängde glasskiosken, bommade igen och såg lika tråkig ut som alla andra dagar jag besökt just den här stranden den här sommaren. Märkligt.

Det var så njutbart på stranden att vi inte lyckades slita oss förrän halv tre trots att jag för andra gången den här sommaren tagit med pålägg och glömt brödet hemma, så att vi blev ordentligt hungriga. Jag, väninnan och sex barn köpte pizza och åkte hem för att äta och batika kläder. Den, enligt förpackningen, djupröda färgen visade sig vara rosa, men ingen grät över det. Istället blev det riktigt lyckat och alla ville göra mer mer mer... Barnens kusin ville sova kvar och så blev det också. Vi fikade och åt äppelpaj och syrran kom förbi med nattsaker till dottern.

Sen fick jag bädda rent i ungarnas sängar för de hade lekt koja därinne och min äldsta hade gömt sig i torktumlaren (hur nu det går till, men det låter livsfarligt). De stora tjejerna lekte medan jag drogade Liten till att sova och sen blev det (som jag befarat) gråt och tandagnisslan hos min äldsta. För det första hade hon varit vaken på tok för länge (nästan till halv tio) och hon var alldeles för uppskruvad och grät redan för att kusinen skulle åka hem nästa dag. Sen ville hon ju ha sin vanliga nattprocedur som jag skippade när vi hade gäster och klockan var sent. Jag läste en bok i soffan, sen fick de gå på toaletten och borsta tänderna. Hon fick sin välling och jag var tvungen att låta sänglampan vara tänd. Tror jag sprang in och ut i en och en halv timma innan de verkade sova båda två, men än har jag inte vågat knäppa av lampan.

Liten ska sova med mig, vilket kan bli kul eftersom hon rullar fortare än ett bowlingklot. Har laddat med kuddar och madrasser runt om. Grannen kom med en flaska vin och jag har tagit två glas nu, vilket faktiskt hjälper lite mot min molande mage. Imorgon ska vi fortsätta med att göra de rosa kläderna blå också, så det är nog bäst att även jag törnar in nu när barnen äntligen spänt av, släppt, vågat sväva in i drömmarnas land.

Det har regnat på oss, PMS och strandstädning

Tena Snigel, hur mår du? Jojo, lite PMS bara, annars är det finfint i vätan. 25 mm på en knapp timma och just då befann vi oss nyligen nedkomna till parken med tunga picknickväskan och ingen bil. Det blev rush genom stan och in på ett fuktigt, varmt fik med blöta, griniga ungar. Inte alls som vi tänkt oss med fritt spring i parken och lugn fika för mammor och mostrar.

PMS-kärring.

Morgonen var inte heller någon höjdare, eller förmiddagen kanske det heter. Mamman hade PMS och var klibbig över hela kroppen, försökte göra pannkakor och som vanligt när det görs försök i den konsten och skrek och grät barnen hela tiden. När vi äntligen kom utanför dörren lättade irritationen något, och man kanske till och med borde skratta när man tänker på hur folk som stod under tak tog upp sina videokameror och började filma när vi gick förbi, alldeles dyngsura, på stan. Hade torra byxor och koftor till barnen under vagnen och en kofta till mig själv, men det blev till att fika i blöta byxor vilket min kropp inte gillar. Går knappt att beskriva känslan att äntligen få på sig torra byxor när vi kom hem sedan. Och då tittade nästan solen fram när vi slappade på filten i trädgården och innan Bolibompa började hade barnen hunnit bada i bassängen en omgång också.

Vi åt pannkakorna jag stekt till utflykten till middag istället för att grilla kycklingfiléer som jag planerat. Nu åker de in i frysen för imorgon är vi bjudna på middag hos en gammal kompis. Efter visningen på stugan. Spänning, spänning.

Igår tillbringade vi precis hela dagen på en av tätortens badplatser. Från början var vi ensamma med skräpet (som visst aldrig någon städar undan), men framåt eftermiddagen fylldes stranden på av glada badare och sol. Men glasskiosken öppnades inte (sur min). Har märkt det på fler badplatser den här sommaren, att man öppnar kiosken lite efter eget tycke, vilket inte är så kul om man räknar med att kunna köpa något. Det fanns lyse på toaletterna igår dock, till skillnad från sist, men ingen toalettpapper. Som tur är så är man småbarnsmamma och har servetter i väskan när barnet vill bajsa. annars är det ju liksom bara att åka hem.

Några badgäster smittade varandra och städade stranden ska jag tala om. Det var ett gott initiativ, men oerhört tråkigt att detta inte sköts av någon regelbundet. Jag minns att jag vikarierade ett par veckor som strandstädare i unga år. Då gick man dit tidigt på morgonen och rensade stranden från glasspapper, bananskal, fågelbajs mm, men sånt anser sig väl inte kommunen ha råd med längre.

Stängd glasskiosk
Annars kunde ju strandstädare vara ett jobb för mig. Barnen kunde bada under tiden så skulle jag spara in dagisavgifter. Skämt åsido, jag verkar inte ens kunna få jobb som piga. Bittert. Men med några svenskalektioner så kanske`...? Arbetslösheten är lägre än någonsin. En väninna till mig som sedan flera år tillbaka arbetat som personlig assistent skulle nu köpa en dator på avbetalning för att kunna söka jobb varje dag hemma. Jag undrar bara vilka jobb hon ska söka, finns det nåt enstaka i veckan så är jag nöjd (inte nöjd alltså, absolut inte nöjd, snarare desperat).

Nu ska jag sova, PMS tröttar, en vecka kvar av föräldrarledigheten. Sen börjar jakten på timmar, skräcken att missa ett enda SMS med tio sekunder. Bäst att passa på att vila.