Låt alla skolor vara BRA skolor - låt alla skolor verka utan ekonomiska vinstintressen som drivmedel

Här följer dagens debattartikel i Norrtelje tidning, skriven av undertecknad, gruppledare för Vänsterpartiet, Norrtälje, tillsammans med Vänsterpartiets representant i Barn och skolnämnden samt Utbildningsnämnden; Kia Hamnö.

Gunnar Kjelldahl, Centerpartiet, fortsätter, i debattartikel den 25 september, att lyfta friskolorna som utbildningssystemets frälsning. Andra undersökningar, än de han väljer att hänvisa till, visar på andra tendenser. Till exempel visar den stora internationella studien PISA på hur likvärdigheten i den svenska skolan under det senaste decenniet kraftigt minskat. Två orsaker till detta är friskolereformen och det fria skolvalet som bevisat segregerat de svenska eleverna. Detta klargörs i skriften ”Vad påverkar resultaten i svensk grundskola?”, utgiven av Skolverket 2009.  I en debatt i kommunfullmäktige i Norrtälje för ett par år sedan slog sig kommunalrådet Kjell Jansson för bröstet och påtalade att det visst finns bra skolor i kommunen. Det är ju bra, men det räcker inte att det finns bra skolor, alla skolor ska vara bra. Alla skolor ska hålla en hög kvalitet när det gäller undervisning och trygghet. Föräldrar och barn ska aldrig behöva oroa sig för att deras val av skola ska leda till sämre kunskaper och utslagning. Därför är det viktigt att det finns tillräckligt med resurser för att upprätthålla och förbättra kvaliteten på alla våra skolor, kunna erbjuda bra löner till våra lärare och hålla klasser och fritidshemsgrupper rimligt stora. Enligt artikel i NT den 27 september har barngrupperna på fritidshemmen ökat med sju barn under de senaste fem åren. Nu går det i genomsnitt 40 barn per grupp.

Fortsättningsvis oroar sig Kjelldahl för att de förbättringar, han anser har sprungit ur friskolereformen, kraftigt kommer att begränsas om företag inte tillåts plocka ut vinster ur skolverksamheten. Det är, som han själv också påtalar, hans åsikt som friskolerektor och part i målet. För drygt en månad sedan skrev två andra friskolerektorer, från Freinetskolorna Mimer och Hugin, en debattartikel. De ansåg det vara absurt med vinstutdelning i friskolor. I sin debattartikel refererar de till SOM-institutets undersökning 2012, som visar att 62 procent av svenskarna är emot vinstutdelning inom skattefinansierad skola, vård och omsorg.

I Vänsterpartiet tycker vi att skattepengar ska användas för att på ett likvärdigt sätt ge alla människor förutsättningar för ett gott liv, till exempel genom att bara erbjuda skolor av hög kvalitet. Idén att ekonomisk vinst är en viktig drivkraft stämmer nog i många sammanhang, men ”är ett skadligt mål i allt som har att göra med omsorg om människor”. Här citerar vi, i likhet med Peter Gerdman i NT 17 september, professor Sverker Sörlins genomgång av den svenska skolan i Dagens Nyheter den 12 juni. Sörlin skriver vidare: ”Entreprenörer finns ju överallt – i de idéburna friskolorna och i den kommunala skolan. Innovation sker i alla de skolor där skapande, ansvarskännande människor är verksamma. Skapande kräver inte alls någon vinst. Den doktrinära övertygelsen, rotad i en bestämd förståelse av orsakssamband mellan konkurrens, valfrihet och kvalitet, har visat sig helt felaktig.”

Låt oss freda våra grundläggande behov, som utbildning, vård och omsorg, från vinstintressen.

Spelar storleken någon roll - 2?

I Dagens samhälle publiceras i dag en artikel om att friskolorna är effektivare än de kommunala skolorna vad det gäller kostnad per betygspoäng. Kommunerna lägger mer och mer pengar på sina skolor ändå minskar inte betygsgapet, vad beror detta på? Enligt C-G Stawström, chef på Friskolornas riksförbund, beror det på att friskolorna har ett avkastningskrav som gör att de måste arbeta effektivt. Enligt Maria Stockhaus (M), ordförande i Sveriges kommuner och landsting, konstaterar klarsynt att kommunerna har ansvar för alla elever medan friskolor etablerar sig där det är lönsamt och kan slå igen när elevunderlaget sviktar. Lärarförbundets ordförande Eva Sirén ´pekar på den ökade segregationen och hur det blir allt viktigare för resultaten vilken skola eleven går på. Elever med behov av särskilt stöd hamnar i den kommunala skolan, menar Eva Sirén.

Jag tittar på vår egen kommun. Elever och föräldrars val spelar ingen roll. Två populära skolor som Vigelsjöskolan och Flygskolan lades ned trots att det fanns elever medan Norrtälje Fria skola med 58 elever kunde köra vidare tills konkursen var ett faktum. Nu finns endast en liten kommunal skola kvar i Norrtälje tätort, Parkskolan, och den har också varit hotad vid flera tillfällen. Detta trots att föräldrar gärna vill välja en liten skola till sina barn, Lärarförbundets representant i Norrtälje bedömde att en skolstorlek på 200 elever var ganska optimal. Det är också en storlek på skola som de privata skolorna gärna håller sig kring. Och det är nog en av anledningarna till att de är så populära. Både fristående skolor och förskolor kan hålla en mindre storlek, mindre klasser och barngrupper och trots att undersökningar visar att lärartätheten inte är större, så kanske läraren ändå kommer närmare eleven i en mindre grupp i ett mindre sammanhang. Dessutom kan man finna större stöd från andra barn/elever och lärare på skolan/förskolan då den håller en storlek som gör att alla känner alla. Jag saknar den aspekten i alla utvärderingar och jämförelser.

Som jag också bloggat om tidigare så finns inte heller några utvärderingar om kostens betydelse. Flera fristående skolor och förskolor har valt att servera närodlad, ekologisk mat, lagad från grunden då de inte behöver ta hänsyn till kommunens upphandlingsregler eller för den delen laga mat till flera hundra elever/barn varje dag. Enligt mig har kostens kvalitet (men även situationen kring måltiden) en avgörande betydelse för barnens möjligheter att tillgodogöra sig kunskaper, orka hänga med och hålla intresse. Barns behov av fritids och kvalitet på fritidsverksamheten, barngruppsstorlek etc är givetvis också viktiga faktorer.

det ska inte finnas några skolor att välja bort

"Eleverna väljer bort de dåliga skolorna och väljer de bra skolorna och då förbättras meritvärdena på de bra skolorna och de dåliga skolorna försvinner." Så beskriver det moderata kommunalrådet Kjell Jansson det fria skolvalet. Men tänk om det vore så enkelt!

Det fria skolvalet är i själva verket inte så fritt. Det handlar inte bara om attm an måste vara om sig och kring sig och ställa sina barn i skolkö redan på BB, det handlar också om de praktiska möjligheter man har att göra ett val. Hur ska den som bor i Hallstavik och jobbar på bruket kunna välja Freinetskolan i Norrtälje för sina barn? Vem ska se till att barnen kommer dit och hem? Hur ska jag som pendlar och börjar arbeta klockan halv åtta på annan ort (ca 45 minuter bort i bra väglag och ljus) kunna köra mitt barn till den skola som inte ligger närmast? Var är vår valfrihet???

Nej, Kjell Jansson, det ska inte finnas bra och dåliga skolor att välja mellan när inte alla kan välja. Alla ska vara trygga med att den skola deras barn börjar på är en BRA skola, där barnet kommer att kunna tillgodogöra sig de kunskaper han/hon har rätt till. Blir det problem ska resurser sättas in, oavsett vilken skola barnet går på.

Det är en märklig människosyn att överhuvudtaget tycka att det ska finnas skolor att välja bort i systemet. Vad händer med barnen som inte kan välja, väljer vi bort dem också?

vem vill vad? Vi vet vad vi vill.

Valrörelsen rullar på och jag tror aldrig jag varit med om en mer otydligt valrörelse, vem vill egentligen vad? Eller vill alla samma? Idag läser jag på sidan 3 i lokaltidningen att Folkpartiet vill bevara Norrtälje sjukhus. På sidan 5 läser jag att Centern vill trygga akutsjukhuset i Norrtälje. Jag har inte hört någonstans att någon skulle vara av någon annan uppfattning. Men idag när jag står vid valstugan på torget kommer en kvinna fram till mig och frågar om jag står fast vid min uppfattning att akutsjukhuset ska vara kvar i Norrtälje och när jag svarar JA så säger hon att hon ska rösta på mig, trots att hon aldrig röstat på Vänsterpartiet förr (och hon var inte typ 23).

Det är lika rörigt i alla frågor. Centerns annons radar upp ett antal punkter som allihop skulle kunna vara hämtade ur vårt program (bygg roslagsbanan till rimbo, fler cykelvägar, biogasbilar och bevara fraktstödet i skärgården). Ändå har ju just Centern klart och tydligt deklarerat att de inte kan tänka sig att samarbeta med något av de rödgröna partierna ens för att hålla SD kort, p g a just Vänsterpartiet som delar deras uppfattning i alla de punkter de vill profilera sig i annonsen med. Vad är egentligen politik? och vem tycker någonting annat i årets valrörelse i Norrtälje?

Alla partier är lika rörande överens om att någonting måste göras åt skolan. Det spelar ingen roll om man suttit 12 år vid makten, man lovar ändå förändring och förbättring om man åter får väljarnas förtroende. Norrtäljes skolor klättrar vid Lärarförbundets ranking i år tre platser; från 286 till 283 av 290. Nu vill alla partier ha fler lärare, dialog med lärare, föräldrar och elever samt en utbyggd elevhälsa. Jättebra. Det har visat sig att de kommuner som hamnat i topp i Lärarförbundets ranking har tre saker gemensamt; de har alla hög lärartäthet, hög andel utbildade lärare och en generös resurstilldelning till skolan. I de tre kategorierna ligger Norrtälje på plats 260,208 & 209, varav den första siffran är en försämring. I den här kommunen har man alltid fått höra att skolan kostar så mkt och man jämför med s k jämförbara kommuner. (Samma sak är det förresten inom hemtjänsten/hemsjukvården där det ju också visar sig att vi betalar för lite.)

Skolan har ett kompensatoriskt uppdrag och ska se till att de elever som inte har så mycket med sig hemifrån kompenseras för det i skolan. Alla barn har rätt till samma kunskaper. Det är skolans ansvar att alla barn kan ta till sig kunskaperna och komma ut ur skolan som delaktiga, demokratiska medborgare som känner sig kapabla att delta i samhället och vet hur de ska gå tillväga för att påverka. I vår kommun finns många elever från hem som kanske inte har så mycket studietradition och studievana. Det finns många elever som behöver kompenseras från skolans håll och det kräver mer resurser.

Ett problem är ju också antalet friskolor. Flera friskolor har den karaktären att de samlar på sig många barn till medvetna föräldrar som kan motivera och hjälpa sina barn hemma. Skolorna får samma elevpeng men ett mindre kompensatoriskt uppdrag, eleverna kostar m a o mindre. Kvar i de kommunala skolorna blir kanske de med föräldrar som inte orkat, förmått, klarat av att välja en annan skola eller som inte har möjlighet att skjutsa sitt barn, föräldrar som fortfarande litar på att det bästa möjliga erbjuds alla... Fler elever som kanske kräver ett större kompensatoriskt uppdrag, men med samma medföljande elevpeng. Samma resonemang som med gungor och karuseller som jag tidigare bloggat om.

Skolverkets rapport "Vad påverkar resultaten i den svenska grundskolan?" säger mycket tydligt att det som försämrat läget är: segregering, individualisering och ett misslyckande med det kompensatoriska uppdraget. Att det handlar om segregering och det fria skolvalet bekräftar också Stockholms utbildningsförvaltning och ett antal rektorer.

Nu ska vi lyssna på lärarna (säger alla partier). Nu ska vi ha dialog (säger alla partier). Nu ska vi förbättra resultaten (säger alla partier). Men vi dubbelröda(eftersom rödgrönt inte finns ännu i Norrtälje) säger att vi vill höja lärartätheten till 9 lärare per 100 elever. Vänsterpartiet vill att obehöriga lärare ska få utbildning, att det ska finnas en vikariepool som ser till att elever inte blir lämnade utan undervisning. Elever som lämnar skolan utan fullständiga betyg har inte misslyckats, det är skolan som har misslyckats. Det handlar om skolans ansvar för det kompensatoriska uppdraget. För att skolan ska kunna klara det uppdraget krävs i Norrtälje mer resurser. Det är vi dubbelröda medvetna om och därför kommer vi också att ge skolan mer resurser om vi får förtroendet att styra kommunen nästa mandatperiod.

Egentligen tycker jag

Det märks att det är valår. Och när man läser tidningar och lyssnar på media så får man veta vad man tycker och vad partiet tycker och hur vi tänker. Det är lite märkligt, men det är väl bäst att passa på att markera sin ställning själv så att andra kan koncentrera sig på att tala om vad de själva tycker i stället. En moderat kvinna (Madeleine Andersson) hade idag en bra insändare i lokaltidningen där hon uppmanar människor att lyssna på vad partierna verkligen säger och tycker, att ha distans och se förbi orealistiska vallöften, strunta i pajkastning och inte bara tänka på sig själva utan även vad som är långsiktigt bra för samhället. Jättebra, den som gör det kan ju knappast rösta på Moderaterna....

Igår passade moderaterna Lotta Lindblad Söderman och Lena Cronwall Morén på att tala om att de inte alls förvånades över att ortodoxa vänstermänniskor som jag ville bestämma vilka som skulle gå hem och utföra hemtjänst hos gamla och sjuka. Däremot förvånade det dem att även socialdemokraten MarieLouise Sellin tyckte att en samordning av hemtjänsten med tillräcklig ersättning är väl förvaltade skattepengar. En samordnad hemtjänst där de äldre på ett mycket långsiktigare sätt kan tillförsäkras att få träffa samma personal och att så få okända människor som möjligt springer i deras hem. Ett system som sätter den gamle/sjuke i fokus och inte företagen. Ett system som stämmer väl överens med tanken bakom Tiohundra. Tiohundraprojektet som, vilket de två moderata damerna alldeles säkerligen vet, inte hade kommit till stånd om ortodoxa vänstermänniskor som MarieLouise och jag själv inte funnits.

Ortodox betyder ju renlärig och jag vet inte om jag är renlärig vänsterpartist. Jag brukar kalla mig själv mer praktiskt politiker. Jag vill få bra lösningar till stånd. Ibland betyder det att det inte går helt hand i hand med partiprogrammet eftersom det skulle vara en allt för lång väg att gå från en djupblå kommun. Då får man ta ett steg i taget. Och laga efter läge. Och lokalanpassa. Lyssna på vad människor som besluten berör tycker. Det tror jag starkt på. För en ortodox demokrat det är jag.

Idag jiddrar ledaren i lokaltidningen om att Vänsterpartiet inte vill prata om styrningen av skolan. Detta blir för mig ett stort frågetecken. Är det några som säger något om den helt sjuka friskolereformen så är det väl vi i Vänsterpartiet?

Nu slår en undersökning av SCB och Lärarnas Riksförbund fast att klyftorna mellan svenska elevers betyg har ökat de senaste 20 åren. Det visar sig att barn från fattigare hem halkar efter medan de välbärgades barn höjer sina resultat.

Friskolernas drastiska ökning i antal är EN del i detta resultat även om ledaren i kobladet inte vill se det. Medan familjer som har det gott ställt och studievana väljer friskolor som de har möjlighet att skjutsa sina barn till är den ensamstående utan bil och med långa arbetsdagar tvungen att välja närmsta skola till sina barn. Barnen segregeras från början och redan där börjar klyftorna att vidgas.

Vad vi nu måste inse för att komma till rätta med skolan är att skolgången inte enbart är en plikt, det är också en rättighet som varje barn har. VArje barn, oavsett bakgrund eller familj, har rätt att gå ut grundskolan med godkända kunskaper (betyg eller ej). Det är skolans förbannade skyldighet att se till att varje barn kan tillgodogöra sig de kunskaperna under sina 9 år i skolan. Det är politikernas förbannade skyldighet att se till att det finns tillräckliga resurser till detta.

Det är inte alltid lösningen heter mer resurser, inte ens för oss Vänsterpartister. Det viktiga är att resurserna fördelas så att de som har minst med sig hemifrån får mest och de som har mest med sig hemifrån får minst. På många håll skulle den omfördelningen av resurserna räcka. Men i områden där många familjer har dålig studievana och många barn behöver mycket från skolan behövs också mer resurser till skolan. Norrtälje kommun skulle nästan som helhet kunna betraktas som ett sådant område.

Sedan behövs en nationell samordning. Vi har nationella krav och mål, men tusen och fyrtiosju styrningar och uppföljningar. Och ibland inga uppföljningar alls. För att alla barn ska få likvärdiga möjligheter behövs olika bemötande av varje barn. Det spelar roll hur många vuxna det finns runt barnen, det spelar roll hur lärartätheten ser ut, men självklart behövs också en tydlig ledning och styrning. Ge lärarkåren verktyg att utföra sitt arbete, ge dem arbetsro och möjligheter till långsiktig planering. I den här kommunen läggs skolor ner och förutsättningar förändras från vecka till vecka (blir förvånad när jag som förälder läser i tidningen att Kvisthamraskolan nu inte längre ska vara en 0-9skola, det var visst bara ett par månader det beslutet gällde....).