Finns det tillräckligt med ambulanser för att vi ska kunna känna oss trygga även i länets utkanter?

Mitt inlägg när Marie Ljungberg-Schött (M) besvarar min interpellation om tillgången till ambulans i Norrtälje kommun.

Det låter ju bra med gränslös dirigering, att vi använder ambulanser där behovet är störst. Men det som jag har fått höra är att detta inte fungerar så bra i praktiken. T ex om ambulansen i Hallstavik, ca 12-13 mil från landstingshuset, är på uppdrag så dirigeras aldrig någon ambulans upp norr om Norrtälje.  När norrtäljeambulanserna kör i Stockholm, ibland båda två, så dirigeras på sin höjd en ambulans upp till Roslagsstoppet. Då är det en bra bit kvar av länet norrut.

Marie nämner helikoptern, men det är ganska många dagar under året som helikoptern inte kan flyga till följd av väderförhållanden. Hur avtalet med Uppsala fungerar vet jag inte i dagsläget, men jag ska ta med mig frågan då vi nästa vecka besöker ambulansen i Hallstavik. Jag tycker att det är bra! Ja, nödvändigt med samarbete över länsgränserna såväl när det gäller sjukvård som kollektivtrafik. Ambulanssjukvårdarna själva säger att det i stort sett aldrig dirigeras någon bil utifrån norr om Norrtälje, ofta för att det inte finns bilar att tillgå. Kanske är antalet ambulanser inte tillräckligt, vare sig i Stockholms län eller i Uppsala.

Marie skriver i sitt svar om högre och lägre beläggning och så fungerar det ju; akutfall inträffar ju inte med någon regelbundenhet. Kanske är också topparna och dalarna större i en kommun med dryga 55000 invånare på vinterhalvåret och nästan 200 000 invånare på sommaren.

Marie svarar att ambulansflottan förstärkts med tio nya ambulanser som placerats ut efter behov. Tio nya ambulanser, men räcker det med den befolkningsökning som idag sker i Stockholms län och i Norrtälje kommun? Vad jag förstår så beräknas också behoven utifrån antal fastboende, vilket kan ge en missvisande bild för en kommun med så pass stor variation i befolkning so. Norrtälje. Till detta kan också läggas att Norrtälje kommun har en äldre befolkning än resten av länet samt längre sträckor att ta sig fram för att nå till patienterna än centrala Stockholm.

Vid fullmäktiges sammanträde i januari uppfattade jag i ett motionssvar att landstinget ser över möjligheten att ta över ambulansdirigeringen i egen regi när avtalet med SOS Alarm går ut. Kanske ger det oss en möjlighet att se över hur den gränslösa dirigeringen fungerar i praktiken, om behovsanalysen av antalet ambulanser och deras placering är optimal och om det finns anledning att återinföra en maxtid för hur lång tid det ska ta innan ambulansen är på plats hos patienten.

Dag Larsson (s) kommer in i debatten och undrar om det inte vore lämpligt att återinföra inställningstiden för när ambulansen ska vara på plats och Marie Ljungberg-Schött (M) svarar att det togs bort i och med att de tio nya bilarna togs i bruk. Det blev då nämligen omöjligt att hålla dessa tider. Beror detta på fler bilar eller att befolkningen faktiskt ökar mer än vad antalet ambulanser räcker till? Marie fortsätter att försvara den gränslösa dirigeringen av ambulanser, påpekar gång på gång att beläggningen på ambulanserna i Norrtälje kommun är lägre (34%) än i övriga länet och att den patient som har störst behov ska få vård snabbast.

Japp, det tycker jag med. Men om den patient som har störst behov av akut vård befinner sig på Singö och det inte finns någon ambulans att tillgå norr om Norrtälje hur fungerar det då?