Om att inte förstå konsekvenserna av sina egna beslut

De moderatstyrda förvaltningarna i Norrtälje kommun har flera gånger lagt fram förslag som snudd på gått igenom. Om ingen annan i leden upptäckt hur tokigt det skulle bli skulle vi ha 10 färre kommunala grundskolor i kommunen, vi skulle ha en betydligt bantad skolhälsovård (SARAH-teamet skulle läggas ned som besparingsåtgärd) och vi skulle inte ha några MVC, BVC eller husläkarfilialer på landsbygden/mindre orter.

Nu ska majoriteten (M,C,KD,Fp) rädda MVC i Hallstavik från sitt eget beslut. När inte systemet fungerar som de vill kan de tydligen gå in och ändra förutsättningarna. Om ett beslut nu tas att Tiohundra AB ska tvingas driva MVC i Hallstavik vidare, så gäller ju inte Vårdvalet. Då gäller ju inte heller att Tiohundra AB ska behandlas som ett vårdföretag, vilket som helst, i kommunen. Det ska bli mycket intressant att se hur Alliansen samtidigt ska rädda MVC i Hallstavik och fortsätta försvara införandet av Vårdval Stockholm. Det ska bli intressant att se hur de fortsatt klarar att förneka att det behövs något annat än konkurrenspolitik för att klara av en bra service i mindre tättbefolkade områden.

Tyvärr bryr sig inte den borgerliga Alliansen ett dugg om att Tiohundra AB också aviserar en nedläggning av MVC i Rimbo, som också är en del av det relativt nystartade Familjens Hus. Det spelar ingen roll, menar Alliansföreträdarna, eftersom en privat gynekolog nyligen etablerat sig i Rimbo och denne förväntas också gå in och driva MVC. Och det är ju det de vill i majoriteten, avlöva Tiohundra AB och få in fler privata entreprenörer, så det passar dem som handen i handsken, men en rad frågor uppenbarar sig ju också; Är det meningen att den privata entreprenören (som nu inte finns på samma adress som Familjens Hus) ska flytta in i Tiohundra ABs gamla lokaler? Ska utrustningen övertas eller slumpas bort (sånt har sannerligen hänt för inom Stockholms läns landsting)? 

Antingen går väl den politiska majoriteten in och förändrar spelreglerna så att det blir lönsamt för Tiohundra AB att driva MVC vidare i såväl Hallstavik som Rimbo eller så särbehandlar de Hallstavik och sätter på så vis Vårdvalet ur spel.

Det är dags nu, att vi går samman för att erbjuda samma goda service i hela vår kommun. Det kan vi göra genom samverkan över gränser (som ju Familjens Hus är ett ypperligt exempel på), genom att utnyttja de möjligheter vi har genom att Tiohundra fortfarande är ett projekt som gör att vi kan testa nya lösningar och genom att genast stoppa experimentet Vårdval Stockholm.

Ett medvetet politiskt val av system

Idag skriver norrtelje tidning om hur barnmorskemottagningen i hallstavik hotas av stängning. Det är det nya systemet med vårdval som den borgerliga alliansen med moderaterna i spetsen påtvingar alla i Stockholms läns landsting som orsakar denna försämring för de boende i den norra kommundelen. I syfte att skapa konkurrens och öppna upp för privata vårdgivare skapar borgarna ett system där vårdgivarna själv väljer var de vill vara verksamma, och då väljer ett företag givetvis att etablera sig där det är ekonomiskt gynnsamt för dem att verka eftersom inget företag finns till för enbart välgörenhet. Tanken med Tiohundraprojektet; att genom samverkan kunna hålla en god högkvalitativ vård och omsorg inom rimligt avstånd för befolkningen även i en kommun som inte ser ut som stockholms innerstad, slås sönder och det som, enligt moderaterna, innebär ökad valfrihet för de enskilda medborgarna, blir bara en kvalitetsförstärkning för de som valt att bosätta sig på rätt ställe.

Tidigare kunde politiken samverka med vården som drevs i det kommun- och landstingsägda bolaget tiohundra ab, och ge dem specialuppdrag i syfte att bryta gränser mellan kommun och landsting, sätta den enskilda medborgaren i fokus och få vård och omsorg att hålla lika hög tillgänglighet och kvalitet    Även i områden som inte är tätt befolkade av rika, friska och unga människor som gör driften av vård och omsorg lättsam och billig. Idag ska, på moderat begäran, Tiohundra AB vara ett vårdföretag bland andra, alla företagare är lika välkomna att utföra vård och omsorg i norrtälje kommun. Givetvis kommer då INGEN, inte ens ett kommun- och landstingsägt bolag, att ge sig in i verksamheter som inte ger tydlig vinst. Tiohundra AB har redan avsagt sig ett flertal verksamheter p g a dålig lönsamhet. I och med att Tiohundra AB klassas som ett företag, vilket som helst, står norrtälje kommun också utan vård och omsorg i s k egen regi, all vård och omsorg i kommunen är privatdriven och har vinstkrav på sig. Hur detta påverkar den mest kostnadskrävande vården och dess patienter, det förebyggande arbetet och folkhälsan på sikt, det har vi bara sett början på. För en ort som hallstavik innebär den här politiken en kraftigt ökad segregering och utslagning. Det är dags att stoppa den moderata visionen om ett samhälle där de starka väljer och de svaga blir utan. Nu. Eller åtminstone i september 2014.

I händerna på de som vet vad vi vill?

Idag tog så landstingsfullmäktige beslut om utformningen av Tiohundrasamarbetets framtid. Eller Norrtäljeprojektet, som ju kristdemokraten Stig Nyman länge sagt. Nu byter den politiska konstruktionen namn till "vård och omsorgsnämnden i Norrtälje". Projektnamnet Tiohundra kommer bara att finnas kvar som namn på ett av flera bolag som levererar vård och omsorg till länets medborgare.

Då vi i landstingsfullmäktige debatterar det över världen hyllade projektet Tiohundra framkommer en hel del vanföreställningar som förtjänar att nämnas. Egentligen skulle alla Norrtäljes medborgare titta på en websändning från fullmäktigemötet för att få höra vad landstingets höjdare anser om dem.

Att nämnden nu får en majoritet av ledamöter utsedda från landstinget samt en ständig ordförande från landstinget (istället för tidigare växlande med kommunen) beror på att landstinget vill säkerställa verksamheten. Någon sa; " det är ett sätt för landstinget att visa att de tar ansvar". Finanslandstingsrådet försäkrade att landstinget inte ville Norrtäljes medborgare något ont, men att representanterna från kommunen försämrade villkoren för medborgarna genom att försöka dra verksamheten baklänges in i framtiden.

Och att tre vetenskapliga utvärderingar visar goda resultat av det gemensamma arbetet enligt den ursprungliga idén om samarbete i stället för konkurrens, att verksamhetens egen kvalitetskontroll Tiohundrabarometern tydligt säger att 65% av Norrtäljes befolkning INTE vill ha fler privata vårdgivare i kommunen, det betyder ingenting för den borgerliga majoriteten i landstinget. Enligt dem är det fortfarande vi Tiohundrakramare som förnekar befolkningen "den goda vården", d V S Vårdval Stockholm, som de inte ser några problem med att tvinga på en befolkning som redan är nöjdare än resten av länet med sin vård.

Folkpartisten Birgitta Rydberg försvarar sig med att hon minsann också representerar Norrtäljes befolkning och deras rättigheter, det gör inte bara kommunpolitiker. Hon får det dessutom att låta som att norrtäljeborna idag har en usel vård som genast måste åtgärdas (med fler privata vårdgivare) och att det idag inte är möjligt för oss i Norrtälje att gå till doktorn någon annan stans i länet eller att det är omöjligt för andra länsinvånare att få behandling i Norrtälje. Vore det så illa hade väl sommargästerna sålt sina stugor och flytt för länge sen?

Projektet, som jag inte längre vet vad det heter, förlängs i tre år, men inte för att prova nya arbetssätt och utveckla samverkan utan för att ge verksamheten tid att likriktas med vårdval Stockholm. Nämnden byter namn och minskas med kommunala representanter, en maktförskjutning mot landstinget, eller en smygcentralisering om man så vill. Ett av syftena med projektet var ju att låta norrtäljeborna få större inflytande över hur resurserna fördelades utifrån de speciella förhållanden som råder i en kommun som upptar 30% av länets yta, men bara har 3% av befolkningen. Något som vi då alla ansåg landstingspolitikerna i allmänhet inte ha så god insyn i. Det har de inte nu heller. Då skulle ett förslag om att lägga tiohundra och Norrtälje kommun under vårdval Stockholm aldrig komma upp.

En gång var vi alla ense. En gång slog vi oss samman i en kamp och visade att vi genom detta kunde åstadkomma något världsunikt. Sen glömde vi bort oss. Sen kläckte någon igen idén att alla måste vara lika, att alla måste tycka som alliansen att vårdvalet är Guds gåva till folket. Tyvärr verkar vi inte ens närma oss några verbala handskakningar i den här frågan. Nästan som i frågan om att minska köttkonsumtionen. Men om man föreslår större valfrihet utan kött så tvingar man på andra sina egna preferenser medan det är helt okej att tvinga på folk fler privata entreprenörer att hålla reda på.

Jag ser fram emot att återta makten i kommun och landsting och säkra Tiohundrasamarbetet en gång för alla. Låter vi alliansen fortsätta härja blir tiohundra tyvärr en saga vi kan berätta för våra barnbarn.

Problemet med borgarnas syn på Tiohundras framtid

Denna debattartikel är införd i dagens Norrtelje Tidning (121112). Imorgonbitti mellan 8-9 hör ni mig debattera Tiohundra i www.radioroslagen.com .

De två tyngsta Moderaterna i kommun och landsting visar nu medborgarna att Alliansen visst bryr sig om Tiohundraprojektet på ett positivt sätt genom att skriva ett svar på en debattartikel i Norrtelje tidning där de menar att oppositionen far med osanningar och överdrifter. Men fakta är att projektet från start präglats av hemlighetsmakeri och överenskommelser bakom lyckta dörrar. Projektet har med andra ord aldrig varit tillräckligt transparent och demokratiskt, men det har fortfarande varit mycket lyckat, framförallt för medborgarna.

 Toppmoderaterna retar sig på att toppsocialdemokraterna Hellmark Knutsson och Falk använder sig av begreppet ”smula sönder” i samband med Alliansens beslut om Tiohundraprojektets framtid. De verkar dessutom tro att det är själva förlängningen av projektet som hänger ihop med denna formulering. Som vi i Vänsterpartiet ser det är det inte förlängningen i sig som smular sönder projektidén. Det som smular sönder Tiohundratanken är t ex: ensidig fokusering på att få in fler privata vårdgivare i stället för att utveckla kvalitet, ständig för låg tilldelning av ekonomiska resurser från båda huvudmännen samt att unika samverkansförsök nu omöjliggörs i och med att hela projektet underställs den omtvistat lyckade modellen Vårdval Stockholm.

Rosdahl och Jansson (M) nämner Tiohundras gränsöverskridande arbete som någonting lyckosamt och det har de ju rätt i, men de nämner inte att de snäva ekonomiska ramarna nu gör att Tiohundranämnden fattar beslut om att SARAHteamet (som hjälper barn i behov av psykiskt och fysiskt stöd) inte är deras angelägenhet utan bör finansieras och tas ansvar för via Barn och Skolnämnden. Liknande SvartePetterspel uppkommer nu också mellan Tiohundranämnden och Socialnämnden som båda brottas med ekonomiska bekymmer. Den, från början, dominerande samverkanstanken har, på Alliansens direktiv, bytts ut mot konkurrenstänkande där alla ska konkurrera med alla och göra sig av med kostnader som inte är lagbundna.

Vid anställningen av en ny förvaltningschef på Tiohundraförvaltningen lyfts först och främst

kompetensen att hålla budgeten i balans. Utöver detta ska chefen kunna se till att tillhandahålla efterfrågad vård och omsorg. Formuleringar som i Tiohundratankens värld borde ha varit; kompetens att se utanför stuprören och stimulera gränsöverskridande samarbeten med medborgaren i fokus, förmåga att se helheter, förmåga att se genom efterfrågan och upptäcka behoven. Samt givetvis också att hålla budgeten, det är givet i alla liknande positioner.

Vidare beskriver Rosdahl och Jansson Vårdval Stockholm som den enda vårdvalsmodellen och som det enda sättet att vara för valfrihet i vården. I Vänsterpartiet arbetar vi nu fram vårt alternativ Hälsoval Stockholm. Hälsoval Stockholm tar i resursfördelningen större hänsyn till socioekonomiska förhållanden och erbjuder ett fritt val av vårdgivare för medborgaren, dock vill vi att vårdgivarnas etablering sker i dialog med landstingets tjänstemän och politiker för att på ett demokratiskt sätt kunna vara med och se till att skattepengarna går till de medborgare som är i störst behov av dem.

Vänsterpartiet förespråkar en permanentning av Tiohundra med möjligheter att fortsätta arbeta efter ursprungsidén om fördjupad samverkan med medborgaren i fokus. Det ska finnas tillräckliga resurser inom Tiohundra att arbeta gränsöverskridande och förebyggande. Tiohundrasamarbetet ska användas som en framgångsfaktor för kommunen och landstinget och kunna inspirera till samverkansarbeten på andra ställen i landet och på jorden.

Catarina Wahlgren, gruppledare V, Norrtälje och Birgitta Sevefjord, landstingsråd, V

En effektiv stympning av en framgångsmodell - alla måste välja

Mitt inlägg från landstingsfullmäktiges budgetdebatt. Ökad så kallad valfrihet och tillgänglighet hyllas av alliansen, och det enda sätt att kunna åstadkomma detta , enligt dem själva, är genom total fri konkurrens inom alla vårdområden. Att någon kallar ett system för modernt och fräscht många gånger gör inte systemet modernt utan ger bara en annan innebörd åt ordet. Projektet Tiohundra är ett projekt som hade nytänk som syfte och är också i mångt  och mycket modernt i ordets rätta bemärkelse. När jag ställt frågor kring framtiden för denna framåtsatstsning i denna församling (landstingsfullmäktige) har vi alla kunnat få uppfattningen om att alla är överens om att detta är en bra verksamhet som alla är måna om. Och överens om. Torbjörn Rosdahl (m) har här deklarerat att det är viktigt att alla är med , att vi hittar ett brett samförstånd för frAmtiden och att ingen oenighet finns inom alliansen. Trots detta ställdes styrgruppsmötena om framtiden för projektet in och nu ligger ett oventilerat förslag inbakat i budgeten. Det är tydligt i alliansens förslag för tiohundras framtid att verksamheten inte är tillräckligt bra för att permanentas. Alliansen föreslår en ytterligare förlängning av projekttiden med tre år. Trots fem års projekttid och tre vetenskapliga utvärderingar som alla rosar det mesta i verksamheten.Det är också tydligt att allas delaktighet i verksamhetens framtid inte är viktig, dels på det sätt förslaget nu läggs fram och dels med tanke på att antalet ledamöter och ersättare i nämnden minskas så att  inte alla partier kommer att vara representerade. Som om det inte är nog med detta ser alliansen till att vingklippa de försök till gränsöverskridande medborgarfokuserade arbetssätt genom att underställa verksamheten i projektet Vårdval Stockholm  fullt ut, utan undantag.  Att kunna erbjuda mesta möjliga valfrihet och tillgänglighet för medborgarna görs inte alltid genom konkurrens. Det finns fall där en stor sammanhållen organisation med möjlighet till stor flexibilitet och samverkan är det som ger det önskade resultatet. Öppna ögonen, låt tusen blommor blomma. Hela länet är inte Stockholm. Tillåt alternativa , lokalt utvecklade och anpassade system för att tillgodose alla patienters behov Jag yrkar bifall till vänsterpartiets budgetförslag

Tiohundra - Ett livsprojekt?

Förr kunde en gå hur länge som helst på olika vikariat hos samma arbetsgivare, t ex Norrtälje kommun. Efter att jag avslutat min ungdomslagstjänst, som det hette på den tiden, vid fyllda 20 år, fortsatte jag att arbeta som vikarie inom barnomsorgen. Det var 1987. Jag fortsatte på olika vikariat till 1993, sen ledsnade jag på att aldrig bli aktuell för en fast anställning. Jag skulle börja plugga, utbilda mig till lärare, men kom på villovägar och blev biolog. Inte blev utsikterna bättre för att hitta en fast anställning efter utbildningen, men reglerna för vikarier har förbättrats. Idag får en inte vikariera hur länge som helst, efter en viss tid blir arbetsgivaren tvungen att erbjuda en tillsvidareanställning. Visserligen har den regeln lett till att en del arbetsgivare bara tar in en vikarie den tid de kan göra det och sedan låter bli att ringa till den personen och tar in en annan för att slippa anställa någon, men det är ändå ett steg mot något som skulle kunna bli bättre. Om personen inte uttryckligen vill så, så ska det inte vara möjligt för arbetsgivaren att ha hen kvar i osäker anställning hur länge som helst.

Det finns andra saker som också borde regleras. Hur länge kan egentligen ett projekt förlängas? En verksamhet kan väl inte vara ett projekt för alltid? På ett sätt är jag glad att Tiohundraprojektet föreslås förlängas, nu finns möjligheten att avgörandet om hur vård och omsorg i Norrtälje ska organiseras kommer att tas av en klokare majoritet under nästa mandatperiod. Ungefär som när en begär återremiss på ett ärende i fullmäktige så tycker jag att en förlängning av ett färdigutvärderat projekt borde motiveras på något sätt. Varför är projektet inte redo att permanentas? Det som är positivt med att vård och omsorg i Norrtälje kommun fortsätter att drivas i projektform är att det finns möjligheter att testa fler olika lösningar inom projektet. Det som är negativt är att det fortfarande kommer att råda en osäkerhet för de anställda, speciellt på förvaltningsnivå och att det kommer att vara fortsatt svårt att göra rekryteringar.

Samtidigt hoppas jag att ytterligare tre år ska ge oss chansen att visa att "den samlade pengapotten", "de gemensamma beställningarna" och "samarbete utan stuprör" är suveränt vad det gäller att skapa kvalitet och trygghet för invånarna och att det också är kostnadseffektivt. Vårdval Stockholm kommer att samexistera med Tiohundra, men förhoppningsvis kommer det bara att leda till att fördelarna med det senare och nackdelarna med en likriktad, stel vårdapparat kommer att framträda tydligare inför nästa gång det är dags för beslut. Jag hoppas få mandat att fortsätta värna vår unika vård och omsorgsstruktur i Norrtälje kommun tills den är permanentad och säker. Kanske blir det ett livsprojekt.