Problemet med borgarnas syn på Tiohundras framtid

Denna debattartikel är införd i dagens Norrtelje Tidning (121112). Imorgonbitti mellan 8-9 hör ni mig debattera Tiohundra i www.radioroslagen.com .

De två tyngsta Moderaterna i kommun och landsting visar nu medborgarna att Alliansen visst bryr sig om Tiohundraprojektet på ett positivt sätt genom att skriva ett svar på en debattartikel i Norrtelje tidning där de menar att oppositionen far med osanningar och överdrifter. Men fakta är att projektet från start präglats av hemlighetsmakeri och överenskommelser bakom lyckta dörrar. Projektet har med andra ord aldrig varit tillräckligt transparent och demokratiskt, men det har fortfarande varit mycket lyckat, framförallt för medborgarna.

 Toppmoderaterna retar sig på att toppsocialdemokraterna Hellmark Knutsson och Falk använder sig av begreppet ”smula sönder” i samband med Alliansens beslut om Tiohundraprojektets framtid. De verkar dessutom tro att det är själva förlängningen av projektet som hänger ihop med denna formulering. Som vi i Vänsterpartiet ser det är det inte förlängningen i sig som smular sönder projektidén. Det som smular sönder Tiohundratanken är t ex: ensidig fokusering på att få in fler privata vårdgivare i stället för att utveckla kvalitet, ständig för låg tilldelning av ekonomiska resurser från båda huvudmännen samt att unika samverkansförsök nu omöjliggörs i och med att hela projektet underställs den omtvistat lyckade modellen Vårdval Stockholm.

Rosdahl och Jansson (M) nämner Tiohundras gränsöverskridande arbete som någonting lyckosamt och det har de ju rätt i, men de nämner inte att de snäva ekonomiska ramarna nu gör att Tiohundranämnden fattar beslut om att SARAHteamet (som hjälper barn i behov av psykiskt och fysiskt stöd) inte är deras angelägenhet utan bör finansieras och tas ansvar för via Barn och Skolnämnden. Liknande SvartePetterspel uppkommer nu också mellan Tiohundranämnden och Socialnämnden som båda brottas med ekonomiska bekymmer. Den, från början, dominerande samverkanstanken har, på Alliansens direktiv, bytts ut mot konkurrenstänkande där alla ska konkurrera med alla och göra sig av med kostnader som inte är lagbundna.

Vid anställningen av en ny förvaltningschef på Tiohundraförvaltningen lyfts först och främst

kompetensen att hålla budgeten i balans. Utöver detta ska chefen kunna se till att tillhandahålla efterfrågad vård och omsorg. Formuleringar som i Tiohundratankens värld borde ha varit; kompetens att se utanför stuprören och stimulera gränsöverskridande samarbeten med medborgaren i fokus, förmåga att se helheter, förmåga att se genom efterfrågan och upptäcka behoven. Samt givetvis också att hålla budgeten, det är givet i alla liknande positioner.

Vidare beskriver Rosdahl och Jansson Vårdval Stockholm som den enda vårdvalsmodellen och som det enda sättet att vara för valfrihet i vården. I Vänsterpartiet arbetar vi nu fram vårt alternativ Hälsoval Stockholm. Hälsoval Stockholm tar i resursfördelningen större hänsyn till socioekonomiska förhållanden och erbjuder ett fritt val av vårdgivare för medborgaren, dock vill vi att vårdgivarnas etablering sker i dialog med landstingets tjänstemän och politiker för att på ett demokratiskt sätt kunna vara med och se till att skattepengarna går till de medborgare som är i störst behov av dem.

Vänsterpartiet förespråkar en permanentning av Tiohundra med möjligheter att fortsätta arbeta efter ursprungsidén om fördjupad samverkan med medborgaren i fokus. Det ska finnas tillräckliga resurser inom Tiohundra att arbeta gränsöverskridande och förebyggande. Tiohundrasamarbetet ska användas som en framgångsfaktor för kommunen och landstinget och kunna inspirera till samverkansarbeten på andra ställen i landet och på jorden.

Catarina Wahlgren, gruppledare V, Norrtälje och Birgitta Sevefjord, landstingsråd, V