torsdag 10 maj 2012

Tiohundra - Ett livsprojekt?

Förr kunde en gå hur länge som helst på olika vikariat hos samma arbetsgivare, t ex Norrtälje kommun. Efter att jag avslutat min ungdomslagstjänst, som det hette på den tiden, vid fyllda 20 år, fortsatte jag att arbeta som vikarie inom barnomsorgen. Det var 1987. Jag fortsatte på olika vikariat till 1993, sen ledsnade jag på att aldrig bli aktuell för en fast anställning. Jag skulle börja plugga, utbilda mig till lärare, men kom på villovägar och blev biolog. Inte blev utsikterna bättre för att hitta en fast anställning efter utbildningen, men reglerna för vikarier har förbättrats. Idag får en inte vikariera hur länge som helst, efter en viss tid blir arbetsgivaren tvungen att erbjuda en tillsvidareanställning. Visserligen har den regeln lett till att en del arbetsgivare bara tar in en vikarie den tid de kan göra det och sedan låter bli att ringa till den personen och tar in en annan för att slippa anställa någon, men det är ändå ett steg mot något som skulle kunna bli bättre. Om personen inte uttryckligen vill så, så ska det inte vara möjligt för arbetsgivaren att ha hen kvar i osäker anställning hur länge som helst.

Det finns andra saker som också borde regleras. Hur länge kan egentligen ett projekt förlängas? En verksamhet kan väl inte vara ett projekt för alltid? På ett sätt är jag glad att Tiohundraprojektet föreslås förlängas, nu finns möjligheten att avgörandet om hur vård och omsorg i Norrtälje ska organiseras kommer att tas av en klokare majoritet under nästa mandatperiod. Ungefär som när en begär återremiss på ett ärende i fullmäktige så tycker jag att en förlängning av ett färdigutvärderat projekt borde motiveras på något sätt. Varför är projektet inte redo att permanentas? Det som är positivt med att vård och omsorg i Norrtälje kommun fortsätter att drivas i projektform är att det finns möjligheter att testa fler olika lösningar inom projektet. Det som är negativt är att det fortfarande kommer att råda en osäkerhet för de anställda, speciellt på förvaltningsnivå och att det kommer att vara fortsatt svårt att göra rekryteringar.

Samtidigt hoppas jag att ytterligare tre år ska ge oss chansen att visa att "den samlade pengapotten", "de gemensamma beställningarna" och "samarbete utan stuprör" är suveränt vad det gäller att skapa kvalitet och trygghet för invånarna och att det också är kostnadseffektivt. Vårdval Stockholm kommer att samexistera med Tiohundra, men förhoppningsvis kommer det bara att leda till att fördelarna med det senare och nackdelarna med en likriktad, stel vårdapparat kommer att framträda tydligare inför nästa gång det är dags för beslut. Jag hoppas få mandat att fortsätta värna vår unika vård och omsorgsstruktur i Norrtälje kommun tills den är permanentad och säker. Kanske blir det ett livsprojekt.

Inga kommentarer: