Underlag första maj 2012

Kamrater, mötesdeltagare. Låt er inte luras av solsken och vårblommor runt omkring. Det kanske verkar som att det blir varmare, men vi lever i ett blått iskallt land och snart, mina vänner, om vi inte påminner varandra, så har vi glömt att det kan se ut på något annat sätt.   Statsministerns egen hemkommun Täby, har under många år fått stå exempel för det land Reinfeldt och hans smurfar vill skapa, med privata läkare, bortskänkta skolor, eliminering av kommunal barnomsorg med mera. Nu trycker de iskalla blå vindarna sig upp över Roslagskusten och Norrtälje kommun. Vi kan tycka vad vi vill om socialdemokraterna och den tid de ledde landet och kommunen, men det här är knappast det alternativ vi ville ha.   Kamrater, för att skapa någonting annat, måste vi samordna kraft och skapa bilden av hur en annan verklighet kan ta form. Vi är så fulla av oro och ångest över vår egen duglighet i alla de val vi måste göra. Och vi luras att tro att det är vårt eget personliga fel om barnen misslyckas i skolan för då har vi valt ”fel” skola. Att det är vårt fel om mamma inte trivs på hemmet, om vi blir otrevligt bemötta av husläkaren, om vi blir felbehandlade, om vi inte kommer in på gymnasiet. Vi kunde ju ha gjort andra val, vi kunde ha lyckats.   De vill få oss att tro att vår bakgrund och våra faktiska förutsättningar inte har någon betydelse, det handlar bara om att göra rätt val. Men de ger oss inte verktygen, allt vi får är namn och adresser till olika företag, men vad vet vi om innehållet? Vi vänjer oss snabbt och snart vet vi, att varje gång det går att göra ett rätt val, går det också att göra ett fel val. Det gäller visst även när barnen väljer sina föräldrar.   Barnfattigdomen i Sverige och i Norrtälje kommun har ökat, i Norrtälje kommun minskade antalet barn mellan 0-6 år med över tvåhundra och samtidigt ökade antalet fattiga barn med 165. Det är en stor ökning i en liten kommun. Arbetslösheten ligger fast men kostnaderna för socialbidrag har fördubblats. När Norrtelje tidning frågar kommunalrådet Kjell Jansson (M) vad han anser om detta, menar han att det inte är hans bord och hänvisar till ordföranden i socialnämnden. När lokaltidningen några veckor senare presenterar en ranking där det visar sig att medelinkomsten i kommunen har ökat kraftigt så känner sig kommunalrådet nöjd och glad. Konstigt att en ökning av rika människor är kommunalrådets bord medan en ökning av fattiga barn inte intresserar honom. Eller?   Eftersom ökningen av fattiga barn inte intresserar kommunalrådet är han inte heller villig att göra förändringar för att förbättra förutsättningarna för dessa barn och deras föräldrar; de har väl helt enkelt valt att vara fattiga och får stå sitt kast!   Från Vänsterpartiet här i Norrtälje har vi lagt en rad förslag på förändringar och förstärkningar i barnomsorgen och skolan och vi har också stött en del förslag som lagts av andra partier i de här frågorna. Några exempel är; • ett tak på 15 barn per barngrupp i förskolan – för en lugnare dag, så att pedagogerna hinner se varje barns behov, • en genomgång av utbudet på fritids för olika åldrar – för att eventuellt anpassa utbudet och locka de barn mellan 9-12 år som idag kanske hellre går hem och är ensamma till föräldrarna kommer från jobbet. • Komma överens om hur stora fritidsgrupper vi tycker är lämpliga med tanke på att t ex skapa möjligheter till hjälp med läxläsning i skolan/fritids. • Vi vill också ha en helt avgiftsfri skola – inga barn ska behöva känna sig utanför för att de inte har pengar till utflykter, matsäckar eller frukt. • Barnomsorg på obekväm arbetstid – kanske ett måste för att en ensam förälder ska kunna få en heltidstjänst. • Att kommunen och dess bolag erbjuder sommarjobb till ungdomar för att hjälpa dem in på arbetsmarknaden.   Vi vill inte utöka subventionerna för de som redan har möjlighet att välja fritt utan stärka möjligheterna för de som idag har det kärvt. Och ja, det kanske blir på de andras bekvämlighets bekostnad, men det kommer inte att skada dem.   Visst låter det vackert att själv få välja, precis som katten väljer sin skål med kattmat, men är det inte ännu finare med trygghet? Tänk om vi kunde erbjuda våra invånare tryggheten att veta att barnen kommer på den bästa förskolan även om de går på den som ligger närmast och som också alla grannungar går på, tänk om vi kunde erbjuda dem tryggheten med ett nära samarbete mellan förskola och skola så att övergången för våra barn blir så smärtfri som möjligt. Tänk om vi kunde erbjuda dem en skola där vi givetvis är välkomna som föräldrar, men där de barn vars föräldrar aldrig dyker upp ändå får samma möjligheter utan krav på hemarbete och matsäck. Tänk om vi kunde erbjuda dem tryggheten att veta att barnen kommer att få de kunskaper de behöver genom sin skolgång och tryggheten att de så småningom kommer att få möjlighet att skaffa ett eget boende den dagen de är redo för detta.   Tänk om vi kunde erbjuda våra invånare tryggheten att veta att det finns en plats på hemmet när de inte känner sig trygga hemma längre, om vi kunde erbjuda våra invånare tryggheten att veta att kvaliteten på vården kommer att vara god, maten kommer att vara av hög kvalitet, personalen kommer att vara utbildad, de som bedriver verksamheten kommer inte att lägga ner och ta pengarna och dra till fijiöarna. Tänk om vi kunde erbjuda invånarna tryggheten i att det inte fanns några ”fel” val att göra.   I valfrihetens förlovade land och Stockholms län är nu beivrarna av detta på väg att stjälpa ett av de största samverkansprojekten som satts i sjön i världen vad det gäller samordning av vård och omsorg, nämligen projektet Tiohundra. Tiohundrasamarbetet skapades som ett led i att rädda akutmottagningen vid Norrtälje sjukhus från nedläggning, men det var också någonting mycket mer. Tiohundra skulle bevisa att vi genom att slå sönder murar och göra gemensamma beställningar med en gemensam pott pengar skulle kunna undvika att människor hamnade sk mellan stolarna och även undvika träta och svartepetterspel mellan landsting och kommun. Tiohundraarbetet har trots stora svårigheter med underfinansiering, ointresse från huvudmännen, vakanser på förvaltningen och inkörsproblem visat på stora framgångar. Störst framgång har väl projektet haft för de äldre, men även inom psykiatrin, beroendevården och för familjerna med det samlade familjens hus har systemet med en gemensam pengapåse lett till stora förbättringar för medborgarna. Det har också blivit billigare.   Inom ett par månader avgörs framtiden för den samlade vården och omsorgen i Norrtälje kommun. Och medan utländska forskare säger ”Do not touch, ni förstår inte storheten i detta” så menar landstingsmoderaterna att deras experiment ”vårdval” måste prioriteras och att varje liten del av Stockholms län måste se exakt likadan ut. Särlösningar för Särkommuner i norr går inte för sig. Så kamrater, de styrande politikerna vill inte veta av ett system som visade sig bli både billigare och bättre för befolkningen än det de själva föreslagit. Det är dags att vi drar på oss karolinerdräkterna igen nu och far in till huvudstaden. Och nu kommer jag till nästa avsnitt. Puh. Annorlunda, men ändå samma. Samma för det handlar om framtiden. Det handlar om en fråga som inte bara är mjuk, utan också kan handla om teknologi och uppfinningar. Det är en fråga där vi måste välja och där Alliansen med Moderaterna i spetsen för en gångs skull inte vill tvinga oss att välja. Det handlar naturligtvis om miljön, klimatet och framtiden för jordklotet. För ibland är ju valen större än våra personliga val. Ibland måste det tas större beslut för att minska köttkonsumtionen, men det kallar borgarna för att vi ”petar i deras lunchtallrikar”, ibland måste det tas större beslut för att kunna stänga ett kärnkraftverk, men det hindrar den fria marknaden, ibland måste det tas större beslut för att minska privatbilismen, men vem vill bli osams med en oljeshejk? Hur kan det vara ett privat personligt val hur mycket vi vill skada vår planet och framtiden för våra barn? Hur kan det vara upp till var och en när det gäller oss alla?   I Vänsterpartiet Norrtälje har vi både lagt förslag och stött förslag som gynnar vår planets framtid. Vi anser att vi måste få en bättre sophantering, att källsortering måste underlättas, att kommunen bör vara med i alla olika sammanslutningar som finns för att stötta och hjälpa varandra att sätta upp gränser och mål för utsläppen, att kommunen ska bestämma ett datum då den blir fossilbränslefri, att vi ska våga satsa på produktion av biogas, att förskolor och skolor ska ges bättre möjlighet till kompostering, källsortering och återvinning, bevarande av tätortsnära natur, naturskola för alla barn, fler säkra cykelvägar och bilfria områden, närodlad och ekologisk mat på skolor och äldreboenden, köttfri dag på veckomatsedeln, positivare syn på vindkraft i stor och liten skala mm mm   Iskalla blå vindar får inte fart på nån vindsnurra, trots att de sveper allt tätare runt knuten, och om vi har någonstans att bo och ett köksbord att sitta vid, så undrar vi nog nu var möjligheten att påverka beslut tog vägen. Det känns som att allt beslutas bakom stängda dörrar och kan jag inte gissa mig till rätt svar så blir det fel. Alliansen ville flytta beslut från politiken till köksbordet, men det var många familjer som aldrig såg röken av en ökad demokrati. Förmodligen har de valt fel köksbord.