Mer om fullmäktige 14/4 2014

Jag har ju lovat återkomma med rapport om debatterna under fullmäktige den fjortonde april. Veckan har varit körigt och jag har själv inte heller mått helt bra, så därför har det dröjt lite. Nu har jag "vilat" mig en hel dag på landet, så vad passar bättre att avsluta långfredagskvällen med än ett blogginlägg?

Jag kan börja med debatterna som aldrig blev av. Såväl undertecknad som Bernt Grönblad (oberoende) hade ställt interpellationer till sjukvård- och omsorgsnämndens ordförande Erik Langby (m). Han hade nog fem interpellationer att besvara, ändå dök han inte upp. Det gör det lite knepigt eftersom vi inte får ställa frågorna till nämndens vice ordförande Hans Andersson (fp) som är ordinarie ledamot i fullmäktige och nästan alltid där. En interpellation är ju en tämligen aktuell fråga och faller rätt snabbt om den inte besvaras på ett par månader. En demokratiproblem som rör vård och omsorgsfrågor. Dessutom uttryckte fullmäktiges ordförande Nils Mattsson (m) viss tvekan om det var ok att, som i min fråga, ifrågasätta personalenkäter som utförs hos privata vårdföretagare. För mig råder ingen tvekan, det är fortfarande våra skattepengar som finansierar deras verksamhet.

Andra frågor som debatterades var t ex ungdomsarbetslösheten och Mp vill ännu en gång påtala möjligheten att lyfta in sociala kriterier vid upphandling och på så sätt skapa fler arbeten för unga, men borgerligheten vill inte lyssna på detta utan nöjer sig med att konstatera att de inte gör någonting olagligt och att de inte för allt i världen vill bli påkomna med att curla någon stackare som inte är tillräckligt entreprenöriell och stark för att passa in i deras mallar. Här var vi i Vänsterpartiet helt överens med miljöpartiet, precis som vi var i ärendet angående skelettplan för norrtälje hamn. Vad vi däremot inte var överens om var införandes av LOV inom familjerådgivningsverksamheten. " människor måste själv få välja", skanderade miljöpartister och borgare i kör medan socialdemokraterna ville stå lite mittemellan och lägga till attsatser om noggrann uppföljning. Vår uppfattning är att införande av LOV eller vårdval sällan har lett till ökad valfrihet för medborgare. Oftast är det så att det är fullt möjligt för människor att välja redan innan systemen sätts i sjön. Oftast ökar systemen endast valfriheten för företag inom de verksamheter som ingår i LOVen eller vårdvalet. I Vänsterpartiet kan vi inte se att valfrihet för företagare är ett överordnat mål utan snarare en trygg och nära professionell verksamhet för människor som befinner sig i en livssvacka. Vi misstänker att den som vill redan idag kan välja en annan familjerådgivare om den kommunen erbjuder inte passar, men den frågan ville ingen av LOVförespråkarna svara på.

Så till kvällens stora ärende. Ärendet som lockat dit en mängd intresserade åhörare och som debatterats flitigare än något annat ärende i norrtelje tidning under en längre tid. Antagande av skelettplan för norrtälje hamn.

I Vänsterpartiet valde vi att ställa oss bakom Miljöpartiets återremissyrkande. Varför gjorde vi det? Vänsterpartiet vill se en långsiktigt hållbar utveckling av staden som kan svara upp mot de krav som ökade klimatförändringar kommer att ställa. Vi vill bygga och utveckla Norrtälje stad på ett varsamt och demokratiskt sätt som gör att människor känner att det här är vår stad. Vi tror att vi bör anställa en stadsarkitekt för att få ett helhetsgrepp om stadens utveckling. Vi anser också att det det hade varit av vikt att inte låsa fast sig juridiskt i en mycket dyr skelettplan som kommer att göra det svårt för kommunen att gå emot byggföretagens önskemål och krav på hur byggena ska utformas. Kommunen är nämligen beroende av att få sina utgifter ersatta av de byggföretag som ska bygga i området. Vi anser att förhållandena ska vara de omvända, demokratiskt valda representanter beslutar om hur området ska utformas och byggföretagen bygger på uppdrag av de folkvalda. Både S och Fp lämnade varsin protokollsanteckning och V och Mp reserverade sig till förmån för sitt återremissyrkande. Ändå känner sig vice kommunalråd Berit Jansson (C) stolt och nöjd att kunna fatta ett beslut i så stor enighet.... Majoriteten av åhörarna utstrålade besvikelse och bitterhet då de lämnade möte.

Snart har vi en vattenledning från ett nedsmutsat Mälaren som inte ens räcker till invånarna i närförorterna och en stadsdel byggd av profithunger och inte för att möta framtiden där dessutom ingen har råd att bo, men det finns ingen anledning att ge upp hoppet. Snart måste det vända. Det finns alternativ för den som tröttnat på betongstyret.

Utan sjukhus strandar Tiohundratanken

Kommer debatten om Norrtälje sjukhus som akutsjukhus någonsin att få en ände? Det stämmer mycket väl, som många ivrigt påminner oss om, att det var en vänstermajoritet i landstinget som fick tjänstemannaförslaget om en nedläggning av dygnetruntakuten i Norrtälje på sitt bord och var villig att rösta igenom förslaget. Men det stämmer också att det var politiker som ändrade ståndpunkt, en del för att de insåg hur tokigt förslaget var, andra av valtaktiska skäl. Det fanns också politiker på vänstersidan som redan från början insåg det katastrofala i förslaget.

Det var stora besparingar som måste göras i landstinget efter att borgerligheten med Ralf Ledel i spetsen kört ekonomin mer än i botten. När "kompromissen" Tiohundra drevs igenom var det inte enbart en vinst för sjukhuset och Norrtäljeborna, det var också ett kraftigt sparbeting som skulle tas igen genom ökad samverkan inom det nya Tiohundra.

Dålig ekonomi är ju också någonting som följt projektet från start, men kanske är det inte så konstigt med tanke på hur det hela började.

Tanken var alltså att vi skulle kunna upprätthålla akutmottagningen (som är dyr) i Norrtälje genom att göra samordningsvinster då vi tog ansvar för helheten. Tiohundratanken, patienten i centrum, samordning av resurser. Tiohundra är ett projekt, en avskild verksamhet där vi skulle testa någonting nytt. Tiohundra är ett unikt projekt i världen, mycket mer unikt och nytänkande än vad Moderaternas vårdval och kundval är. Men Moderaterna håller fast vid att deras s k valfrihet är det mest revolutionerande vården sett i mannaminne.

En forskare som studerat sjukvård och sjukvårdssystem i hela världen i mer än 25 år sa förra veckan vid en första workshop kring utvärderingen av Tiohundraprojektet "Do not touch". Han menade att vi som på något sätt varit med och arbetat kring Tiohundra inte förstår storheten och det unika med projektet. Flera av forskarna menade också att vi skulle jobba vidare med Tiohundra och låta det vara ett område för experimenterande, som sedan andra kan ta lärdom av.

De borgerliga politikerna, som inte drog sig för att inte "tro på" forskarnas resultat, hänvisade till nya lagar om vårdval och LOV och menade att det inte gick att göra på andra sätt än att sälja ut, upphandla och öppna upp för privata entreprenörer. Forskarna menade att det nog gick det om man ville. De antydde också att en uppsplittring av bolaget kan leda till att Norrtälje sjukhus i framtiden inte kan vara kvar som ett fullskaligt akutsjukhus med det befolkningsunderlag som finns i kommunen. Som jag brukar säga, det vi förlorar på gungorna, tar vi igen på karusellerna.

Även borgerliga politiker i Norrtälje öppnar nu upp för att bryta ur sjukhuset ur Tiohundra och sälja det. Detta till trots att man bara för några veckor sedan upprördes av Socialdemokraternas kampanj om att inte sälja sjukhuset. Enligt Lars Skoglund, VD i Tiohundra AB, är sjukhuset navet i bolaget. Jag ställer mig frågan: Vad skulle bli kvar utan sjukhuset? Då skulle projektet inte vara mer unikt än kommunala vårdcentraler i Sigtuna eller liknande projekt. Och snart är ändå vårdcentralerna privata och hemtjänsten privat osv....

Jag skulle väl kunna fortsätta mitt resonemang i evighet, men jag avslutar här och återkommer med en enkel fråga till Tiohundranämndens vice ordförande Sofia Paulsson (M) på landstingsfullmäktige nästa vecka. Sen fortsätter jag ifrågasätta deras privatiseringsagenda och vad den har med medborgaren i centrum i Norrtälje att göra.

Politik och familj

Jag skrev om det igår och jag fortsätter idag. Konsten att kombinera familj och politik och vad som görs för att möjliggöra detta. För tjugo år sedan när jag startade med politik så hörde man rätt ofta protester från den politiska församlingen när möten av misstag råkade förläggas under skollov. Själv tyckte jag inte att det spelade nån roll, jag hade inga barn, ibland kanske det t o m var bättre med möten under ett lov då det var lättare att ta ledigt. Många politiskt aktiva var lärare eller folk med barn i skolåldern som ville vara lediga och resa bort under loven, därför var det nästan en oskriven lag att möten inte skulle förläggas då. Varför är det annorlunda nu? Jo...

Jo, det är så att det är samma politiskt aktiva som var aktiva då som är aktiva idag, men idag är de flesta pensionerade och/eller deras barn är 20 år äldre och går inte längre i skolan. De flesta är idag opåverkade av lovveckor i skolan och struntar således i om det ligger möten inplanerade under dessa veckor.

I år har Norrtälje kommun t o m planerat in kommunfullmäktigesammanträdet på Luciadagen. Första kommunstyrelsen är inplanerad en dag då alla kommunala skolor och förskolor har stängt för utvärdering. För inte allt för många år sedan fanns barnvakt under kommunfullmäktigemötena, det finns inte längre. Anledningen till att det fanns en barnvakt var antagligen inte att förenkla för föräldrar att delta i sammanträdena utan att det fanns personer i församlingen som störde sig på att det fanns barn närvarande som kanske inte var precis knäpptysta. Det är konstigt att vi inte reagerar lika starkt när vuxna sitter och viskar och småpratar under tiden någon annan försöker göra sig hörd. Jag kan förstå att man förlägger möten på kvällstid för att det finns människor som har svårt att vara lediga från sina jobb, även om man har "rätt" till det. Nu handlar det antagligen inte om de med osäkra anställningar, men det gäller i hög grad även dem. Men lika självklart som att man underlättar arbetet för dem som har svårt att komma ifrån jobbet måste det vara att underlätta för dem som är beroende av barnomsorg för att kunna delta. Det borde vara självklart att barnvakt ordnas till de som behöver när möten är förlagda utanför barnomsorgens öppettider.

Ser att demokratinämnden är nedlagd. Annars hade den haft ett uppdrag från mig att utreda hur vi kan möjliggöra för fler att delta i det politiska livet t ex genom att se över mötestider, barnomsorg mm. Men, vilka vill vi ska komma på mötena? Det kanske finns en tanke bakom allt det här.

Politikervecka

Måndag: Nya kommunfullmäktige sammanträdde för första gången och jag funderade över varför kommunstyrelsens arbetsutskott valdes på fyra år när tydligen alla andra nämnduppdrag numer ska väljas för två år i taget (för att kunna göra sig av med rötägg). Någon sa att det var lag på det, men det argumentet hör man ju ofta för både det ena och det andra. T ex brukas det i Norrtälje kommun hävdas att LOV betyder att man är tvungen att införa fri etablering av privata entreprenörer inom t ex hemtjänsten, men i andra kommuner gör man inte det. Och där menar man att det enda lagen säger är att om man har valfrihetssystem inom t ex hemtjänsten så måste dessa följa lagen om valfrihetssystem (LOV). Det är alltså valfritt att införa fri etablering av privata företag inom vård och omsorg. I många andra kommuner.

Efter fullmäktige blev det ett kort möte med nya kommunstyrelsen där jag nu är invald. Vi fick handlingarna inför onsdagens ksau och jag undrade genast hur förskolan Blåklinten, som nu tydligen ska få sex överfulla avdelningar, ska kunna klämma in sig på de fyra avdelningar som planeras i det nya bygget. Blåklintens nya lokaler har ju planerats sen minst fyra år tillbaka och redan då undrade jag hur fem avdelningar skulle kunna bli fyra. Flexibla avdelningar är svaret som jag inte känner så värst stor tilltro till. När nu ännu en avdelning läggs till förskolan (i tillfälliga lokaler) samt att jag får veta att det nu finns 18 barn på småbarnsavdelningar och 24 på avdelningarna för större barn (3-5), blir jag väldigt fundersam. På de privata förskolorna klarar man att ha småbarnsgrupper med 12 barn. Då tycker jag att det är oacceptabelt att de kommunala förskolorna ska behöva ha 18 barn i en grupp med 1-3åringar, där nästan alla har blöja, behöver hjälp med mat och påklädning samt kanske inte ens kan gå själva.

Tisdag: Var det dags att återta sin plats i landstingsfullmäktige efter en mandatperiods ofrivilligt uppehåll. Det blev ett kort första möte, vilket gladde mig eftersom jag skulle ta mig hem i snöyran också.

Onsdag: Feministiskt självförsvar med Ung Vänster i Norrtälje.

Lördag: Heldag med landstingsgruppen på Långholmen.

Tja, jag får skriva mer om det som inte har hänt ännu när det har hänt. Emellan detta ska de två äldsta barnen hinna träna fotboll, den äldsta träna simning och Mellan rida. Läxor (mina och Storasysters) ska göras och posten ska öppnas. Kan passa på att berätta att jag annars nu påbörjat en intressant kurs om matematikinlärning i förskolan, kopplat in motorvärmaren i bilen, tappat Skruttets vällingflaska (som var ny och supersmart), hittat råttspår i bestickslådorna, glömt slänga soporna på landet och vässat klorna inför en superdupermandatperiod (men först överleva november).

Får jag LOV att skratta eller gråta?

Igår fick vi höra om den allra dummaste valfriheten hittills, ja, vi kallar det väl valfrihet eftersom borgarna envisas med det och eftersom det inte är någon reell valmöjlighet vi talar om.

Fr o m första december i år kommer alla flyktingar som kommer hit att tas om hand av Arbetsförmedlingen istället för av kommunen. Arbetsförmedlingen gör en utredning av hur stor arbetsförmåga den nyanlände flyktingen har: 25, 50, 75 eller 100%. Alla som inte har 100% arbetsförmåga tas om hand av kommunen till viss del. För den del de har arbetsförmåga får de ta hjälp av en personlig lots för att introduceras på arbetsmarknaden. De personliga lotsarna kommer att auktoriseras inom LOVen, lagen om valfrihetssystem, vilket betyder att det är fritt fram att bli lots. Den nyanlände flyktingen får äran att välja vilken lots han/hon vill använda sig av...

Ja, nu ligger åtminstone jag dubbelvikt och undrar om jag skrattar eller gråter. Först ska vi ha gamla sjuka människor som via nätet ska sätta sig in i och ta reda på vilket hemtjänstföretag de vill ska komma och tvätta rumpan på dem, nu ska helt nyanlända flyktingar som inte kan svenska sätta sig och slå i telefonkatalogen för att se vilken lots de vill använda sig av när de etablerar sig på den svenska arbetsmarknaden. Snacka om att möjligheter till mutor, bestickning, tjänstemannastyre och andra otrevliga saker öppnar sig. Och valfrihet? Inte på det viset jag ser det.

RUTkramare

Så har nu RUT fått sina kramare och det är inga mindre än självaste Moderaterna som nu är så förtjusta i denna statliga subvention att de springer runt med knappar som det står "Rör inte RUT" på. Alltså... hur viktig är denna subvention av åtminstone någorlunda välbeställdas städhjälp? Känns lite smått larvigt tycker jag. "Ropen skalla, subventionerad städhjälp åt alla", hojtar de arga demonstranterna utanför riksdagshuset; en framtida tidningsrubrik? Jag tycker Norrtelje tidnings egen bloggare Frida Goar hade fått till det väldigt enkelt och tydligt på tidningens debattsida idag; den som själv är kapabel att städa sitt hem ska själv betala för det. Skattepengar ska subventionera hjälp till de som inte är förmögna att klara sig själva.

RUTkramarna menar att det handlar om en subvention som betalar sig självt genom att många svarta arbeten blir vita. Tidningen Dagens samhälle skriver idag om hur köp av avdragsgilla hushållsnära tjänster blivit ett alternativ tillen urholkad hemtjänst för äldre med skapliga inkomster. Marta Szebehely, som forskar i socialt arbete med inriktning på äldreomsorg, menar att det är bättre att rikta pengar till äldreomsorgen än att behålla RUT om man vill att pengarna ska komma alla äldre till del. Som RUT idag används av äldre kan det i förlängningen leda till att hemtjänst endast blir något som fattiga pensionärer använder.

Såväl RUT som LOV (Lagen om valfrihet) påverkar möjligheten att tillgå likvärdig äldreomsorg. Privata företag kan erbjuda tilläggstjänster som extra städning och snöskottning som den kommunala hemtjänsten inte kan erbjuda samtidigt som en städfirma inte givet har den nödvändiga blicken för den äldres ökande omsorgsbehov så att denne kan få tillräcklig och rätt hjälp.

Som jag redan tidigare skrivit på denna blogg är RUT en statlig inblandning som fördelar pengar åt fel håll, låt er inte luras att slåss för något som bara kommer några få till del för att ni så gärna själva skulle vilja åtnjuta hjälpen, om ni bara hade råd. Vi ska inte slåss för de friska och välbärgades rätt till hemhjälp, vi måste slåss för de svagas rätt till anständiga liv. Låt inte detta bli "musen som RUT".