Demokrati och inflytande - då det bjuds in

I dagens Norrtelje tidning finns ett litet läsarinlägg som behandlar kommunfullmäktiges kväll om medborgardialoger. Det finns mycket att instämma i. Visst var det bra redovisningar, men det blev lite märkligt då det var meningen att "publiken" skulle sitta tyst och lyssna i två timmar i streck. Med tanke på innehållet. Det hade kanske varit roligare om det blivit lite praktik också. Och trovärdigare.

Den politiska majoriteten har makten att sätta dagordningen. De kan bestämma var och när sammanträden ska hållas, hur långa de ska vara, hur vi ska sitta placerade när vi diskuterar och beslutar och vilka ärenden som behandlas först respektive sist. Den politiska majoriteten kan välja vilka frågor som ska lyftas upp i media och vilka frågor tyngdpunkten ska ligga på. Den politiska majoriteten sätter också ramar för var, när och hur vi förtroendevalda får träffa våra medborgare. Man har många tekniska och organisatoriska hjälpmedel till detta.

Oppositionens möjlighet att få sina frågor lyfta är att motionera och interpellera till fullmäktige. När vi gjort det kan vi skriva debattartiklar, blogga och prata för vår sak med medborgare vi träffar. Majortitetn väljer sedan hur de vill bemöta våra initiativ, oftast med ganska korta, torra svar som hänvisar till någon tjänsteman, ofta med avslag eller, om det är något som redan är på gång, med besvarande.

Ibland hävdar majoriteten (som en härskarteknik) i fullmäktige att våra frågor är felställda, att våra förslag är felformulerade, att det vore bättre om vi drev våra frågor någonannanstans osv, t ex ringde direkt till ansvarig tjänsteman och ställde frågan. Och sen får vi höra; ju fler motioner ni lägger, desto längre möten kommer det att bli... Ganska tråkigt.

Den som engagerar sig politiskt gör antagligen inte detta enbart för att vara med och spela ett spel. Det finns ett hopp om att frågorna jag vill driva någongång kommer att bli mötta av någon som lyssnar och tar till sig, kanske kompromissar, men åtminstone lyssnar. Det är kanske naivt, men jag undrar var vi för den riktiga debatten. Visst finns det viss diskussion i nämnderna, men i kommunstyrelsen slås klubban i rasande fart i katedern så där sägs aldrig ett ljud om innehållet i besluten och i fullmäktige kan vi debattera i timmar, men ärligt talat.... när har en debatt i fullmäktige ändrat ett på förhand beslutat beslut? Det är ju inte därför vi debatterar där. I fullmäktige debatterar vi främst för att allmänhet och press ska få höra våra goda argument och kanske gå hem och tänka till på sin kammare.

För oss i oppositionen är motioner och interpellationer de verktyg vi har, de möjligheter vi har att visa för medborgarna vilka frågor vi driver, att vi faktiskt tar initiativ för att förändra enligt de punkter vi satt upp inför valet. Det blir ett sätt att visa att det vi sa i valrörelsen inte var bara tomma ord.

I Norrtelje tidning har det annonserats inför fullmäktigemöten i alla tider. I annonsen har vi kunnat ta del av dagordningen och de ärenden som lyfts, inklusive alla interpellationer och motioner. Det har varit bra. Eftersom annonsen anger att fullmäktiges möten är öppna har det varit möjligt för den som så önskar att gå och lyssna till en debatt om någonting som intresserar denne, men det har också varit möjligt att följa vilka frågor de olika oppositionspartierna lyfter.

Jag blev mycket förvånad och frustrerad då jag såg annonsen inför måndagens fullmäktigesammanträde. Annonsen är kraftigt förkortad, antagligen inte för att spara pengar utan enbart för att ytterligare osynliggöra oppositionens politik. I stället för att skriva ut motioner och interpellationer var för sig har det sammanfattats under en punkt; besvarande av interpellationer och motioner. Så utomordentligt urdumt. Och genialiskt. Nu kommer gemene man som läser tidningen slippa studsa på smarta, kloka, sunda förslag som följs av oppositionens partibeteckningar, de som röstade på oppositionen kan fortsätta att fråga sig varför de överhuvudtaget inte syns eller hörs och vi i oppositionen kan fortsätta skylla på media, trots att detta är ett klart politiskt osynliggörande av att det faktiskt finns en opposition, att det finns andra sätt att se på verkligheten.

Räkna med en fråga om detta på nästa fullmäktige.

Är det positivt att ta egna initiativ?

Att ta egna initiativ lyfts ofta fram som någonting positivt, men i t ex en anställningsintervju ska man vara försiktig med att säga att man är bra på att ta egna initiativ. En del gillar det. En del blir skrämda av det. Ett exempel på det sistnämnda är den moderata majoriteten i Norrtälje kommun. Ordförande i Barn och skolnämnden Göran Pettersson (M) har flera gånger påtalat att han inte vill att oppositionen lägger motioner i fullmäktige som stör nämndens arbete. Han vill helst kläcka alla idéer själv och sen ska oppositionen bara vara överens med honom. Kommunalrådet Kjell Jansson (M) gjorde igår på kommunstyrelsens sammanträde väldigt klart att han inte gillade egna initiativ, så länge de inte kommer från honom själv vill säga.

För den som inte läste min blogg igår så kan jag berätta att miljöpartisten Mats Wedberg, efter en diskussion efter förra ks om att vi borde sitta så vi såg varandra bättre, möblerade om sammanträdeslokalen från dåtida skolsal till relativt vanlig modern sammanträdessittning i typ hästsko på eget bevåg innan sammanträdet och att kommunalrådet då fullkomligen gick i taket av raseri och ville ha ordning och reda! Det är jag som är ordförande, det är jag som bestämmer, sa han.

Jag har funderat på det. Jag har ju varit ordförande i lokalföreningen i Vänsterpartiet i hur många år som helst. Har jag någonsin hävdat min rätt att ha yttersta beslutsrätt i möbleringen? Inte vad jag minns. Jag har också svårt att tänka mig att någon av alla de chefer jag haft på olika jobb genom tiderna skulle bli rasande om någon personal ville prova en annan möblering och tog saken i egna händer.... och jag har haft en del väldigt dominanta chefer. Jag kan tänka mig att man hade fått möblera tillbaka i efterhand, men inte att chefen själv ryckt tag i stolar och bord och som en vettvilling gnott tillbaka eländet. Iofs var vi ändå färdiga med dryga 30 ärenden efter 40 minuter, men drog kommunalrådet i ren ilska ur ett ärende som kritiserades också. Och det var han väl som überchef i sin fulla rätt att göra.

Nej, jag tycker att det är skandal hur den här kommunen styrs. Jag tycker det är fullkomligt vansinnigt att inte ens kunna prova ett eget initiativ taget i fråga om möbleringen från oppositionen. Hade det fungerat om det varit Hans Andersson (Fp) som möblerat om? Han är ju van från Tiohundranämndens sammanträden att sitta i hästsko. Moderaterna har gjort klart för oss alla. Egna initiativ är inte välkomna. Det är ingen idé att ni motionerar, interpellerar, möblerar eller föreslår. Vi tänker inte lyssna. Vi är bäst. Vi (jag?) bestämmer. Och om ni envisas kommer vi att bli ännu surare, ännu otrevligare och testa ännu fler härskartekniker....

Opposition - nu är det dags!

Hans Stergel skriver i sin blogg att Norrtälje är tomt på opposition sånär på Mats Wedberg (Mp) och Kommunisten Karlsson, vilken jag gissar är Vänsterpartiets förre gruppledare Bertil. Ja, det är en tråkig analys den före detta centerpartisten Stergel kommer med, men jag kan till viss del förstå hur han menar.

Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har ägnat en del tid åt att protestera mot olika bolagsordningar, ägardirektiv och organisatoriska frågor som för gemene man antagligen verkar både tråkiga, ointressanta och oviktiga. Tyvärr är dessa grå frågor väldigt viktiga eftersom det är de som styr verksamheten i grunden. Även Hanna Stymne Bratt (S) bloggar om detta.

Det kan också vara så att vi i Vänsterpartiet har bytt fokus i och med att vi bytt gruppledare och att vi därför driver frågor som inte ligger Hans Stergel särskilt nära. Vi driver fortfarande miljöfrågor med tyngdpunkt på energi och avfallshantering, men helt naturligt så handlar mycket av vår politik om situationen i skolan och inom barnomsorgen. Jag har också försökt lyfta frågorna om privatisering inom vården och omsorgen, situationen för våra hemtjänsttagare och Moderaternas iver om att allting bara blir privat så blir det bra.

Moderaterna är skickliga retoriker (för det mesta) och får det i fullmäktige eller i debatten i tidningen att låta som att vi i oppositionen ställer fel frågor, att vi ställer orimliga krav och att vi försöker köra över befolkningen. Idag i Norrtelje tidning besvarar den nya moderata ordföranden i Tiohundranämnden, Sofia Paulsson, mitt och MarieLouise Sellin (S) och min debattartikel där vi menar att det som behövs inom vård och omsorg i Norrtälje kommun inte är fler privata alternativ. Sofia är besviken på oss, hon vill ju bara norrtäljebornas bästa... I fullmäktige menar Göran Pettersson att vi petar i detaljer och kör över nämnden när vi ifrån ett "uppifrånperspektiv" vill ta reda på föräldrarnas behov av barnomsorg.

Och vi är ju snälla. För snälla. Vi vill inte göra Sofia besviken, vi vill inte reta majoriteten, vi vill inte komma med pekpinnar från ett uppifrånperspektiv. Men det är dags att se igenom den moderata ytan. De är inte ledsna eller besvikna, de för en medveten politik för att krossa det vi tror på, gemensamhet och solidaritet. De är glada. För att vi inte lyckas få vår opposition att synas. För många tycker som vi. Men visst låter det fint att kunna välja bort det som är dåligt. Det vill ju alla. Floskel. Utan en överkapacitet av utbudet kommer någon verklig valfrihet aldrig att existera. och det säger väl sig själv att pengarna räcker bättre om vi samordnar och behåller dem inom verksamheten för förbättringar.

Nu ska vi våga vara opposition. Nu ska vi ställa frågor även om majoriteten svarar oss med en pekpinne i skallen om vad vi borde säga, vad vi borde vara nöjda med och vad medborgarna (företagarna) vill ha. Vi är medborgarna. Vi för medborgarnas talan. Organisationen är ett verktyg att uppnå politiska mål. Moderaterna bygger en organisation som passar deras syfte och vi ska protestera mot det. Men vi måste också befinna oss i verkligheten och driva verklighetens frågor (som t ex grovsopehämtning, barnomsorg, skola, äldreomsorg, hemtjänst, snöröjning mm).

opposition på gång

Det första jag får syn på när jag läser morgontidningen är en bild på en av våra fågelholkar som vi monterade upp i valrörelsen. På holken sitter en lapp med texten "Flygfärdiga ungar söker bostadsrätt". Vår logga är det någon som skrapat bort, så ingen vet vem det är som tycker så här. Jag blir ändå lite glad för jag kommer att tänka på frågan i http://www.tvrr.se/ igår om oppositionen var beredd att ta till utomparlamentariska (fast programledaren föredrog att kalla det otraditionella) metoder för att få ut sitt budskap. Jag tycker detta var ett gott försök. Men vi är få, vi satte upp 5-6 holkar runt centrum någon gång under våren. Givetvis borde det ha varit runt 150 holkar. Minst. Kanske skulle man kunna utföra aktionen som ett samarbete med Hyresgästföreningen och ABF; holkbyggarkurs och sen gemensam aktion? Tja, det kanske skulle funka.

Nu har vi fått ett kraftfullt och bra stöd i kampen för fler hyresrätter. På nästa sida i lokaltidningen presenteras Ung Vänster, Norrtäljes nyvalda ordförande; Malin Claesson, en ung stark (jag vet det för vi gick på samma kurs i feministiskt självförsvar) med fokus på miljö- och kvinnofrågor, men också skolfrågor och bostadsfrågor är givna när man är ung och berörd av dessa i stor grad. Ung Vänster Norrtälje gjorde för många år sedan en utomparlamentarisk aktion där man tältade utanför kommunhuset för att uppmärksamma bostadsbristen för unga. Jag vet inte om Malin var med då, men vill ändå välkomna Malin till kampen för ett humanare Norrtälje där vi jobbar på från undergroundnivå, i våra parlament och utanför, med traditionella metoder och otraditionella. Du som tycker att samhället vridit för långt högerut, att vintrarna känns längre och kallare än förr, välkommen i kampen. Hör av dig till oss på 0733-168520 eller norrtalje@vansterpartiet.se.

opposition - önskad eller inte?

Apropå detta blogginlägg ska jag medverka i http://www.tvrr.se/ imorgonbitti mellan 9.00-10.00 och prata opposition. Det ska bli intressant. För det första för att jag själv reagerade så sent som på senaste kommunstyrelsegrupp på att det fanns personer i gruppen som verkade vara ovilliga att stöta sig med borgarna (är vi i opposition eller?). För det andra för att väljarna faktiskt efterfrågar två helt olika saker, de efterfrågar mindre politiskt tjafs och mer samförstånd, samtidigt vill de ogärna att alla tycker lika. Om ni frågar mig, så tror jag att det till stor del beror på vad man tycker lika om, eller vad man är oense om. Om man hela tiden är oense om saker som politiska positioner (som gemene man inte bryr sig ett dugg om) samtidigt som man är rörande överens om vattenledningar, vägbyggen, strandskydd och privatiseringar som skulle kunna ha en politisk vinkling, så blir politiken obegriplig för de flesta, oppositionen otydlig och insnöad. I landstingsfullmäktige är man oense om ALLT, man skulle aldrig bifalla oppositionens förslag. Bästa argumentet för att inte göra det är att man har lagt ett snarlikt förslag själva. Det är ju lite löjligt. I kommunen kanske det är tvärtom just nu. Alla större projekt har en rad aspiranter på vem som egentligen är initiativtagare. Oppositionen skapar bara ett förhållningssätt till majoritetens politik, inga egna visioner... Kan det vara så? Då är det bäst vi jobbar på nu. Vi måste visa att det finns en annan väg att gå. Att det finns andra värden att ta hänsyn till än de ekonomiska och "vad entreprenörerna vill göra" eller var "entreprenörerna vill etablera sig". Det finns också behov. Och vi måste ta reda på vad behoven är. För alla skriker inte lika högt.

3,3% av befolkning utnyttjar RUTavdraget. De flesta bor i Danderyd och de rika kommunerna runt Stockholm och i Skåne. I norra Sveriges avfolkningsbygder och Södertälje/Botkyrka är utnyttjandet lägst. 100% av befolkningen betalar. Var tionde familj i Danderyd utnyttjar. Var tionde familj i Danderyd har en årsinkomst på över en miljon. Hur kan det komma sig att detta var någonting som åberopades som var människas rättighet i valrörelsen? Jo, vi låter någon annan sätta dagordningen.Vi låter inte behoven styra. Vi lyssnar inte på dem som inte skriker.

För att driva kraftfull opposition i det egoistiska samhället; ha två öron, var tyst, lyssna till de som inte skriker, ta reda på behoven och använd din hjärna och din mun som en kraftig megafon för att driva dessa människors sak. Allas vår sak och vår rättighet till ett jämlikt, jämställt samhälle. Wrrrroaaaaw

Vägskäl

Efter varje misslyckat val står vi vid ett vägskäl. Valde vi rätt inriktning? Vad kan vi förändra? Vad bör vi definitivt inte förändra?

Jo då, jag funderar, jag har inte slutat blogga för att valet är över. Har bara försökt komma ikapp med studier, tvätt, städning och så har barnen varit sjuka, råttorna har invaderat och allehanda andra saker som faktiskt pågår hela tiden, även under en valrörelse.

Borgerlig media är på hugget för att förklara för Socialdemokraterna vad som gick snett i valrörelsen. Innan valet har de ju varit ivriga påhejare av "stoppaMonakampanjen" och nu fortsätter de med att försöka låta övertygande i sina analyser om att S samarbetat för långt åt vänster. Deras syfte är förstås att i så många spaltmeter som det behövs uttrycka detta tills de fått svenska folket och Socialdemokraterna själva med på detta som en sanning. Med hjälp av att då och då slänga in ordet kommunism eller extremism hoppas man nu på att få det rödgröna samarbetet på fall.

Tyvärr blir jag inte förvånad om de lyckas. Socialdemokratin befinner sig i en kris och söker varje halmstrå att skylla på någon annan, hänga sig kvar, vara till lags. Ett stort parti med många förtroendeposter har så mycket att förlora.

Jag tycker det är fel att skylla det rödgröna nederlaget på partiledarna eller samarbetet. Den rödgröna ledningskvartetten växte sig starkare och starkare ju längre valröresen led. Tyvärr hann vi inte i mål. Jag tror faktiskt att med ett par veckors valrörelse till så hade möjligheten att vi idag haft en rödgrön regering varit betydligt större.

Att i nuläget falla borgerlig media på läppen och splittra samarbetet tycker jag vore förödande. Sverige behöver ett starkt rödgrönt alternativ och i händelse av nyval innan mandatperiodens slut måste detta alternativ fortsätta att bli samspelta och inte fladdra ut, försvagas och skänka Alliansen långvarig makt.