Efter varje misslyckat val står vi vid ett vägskäl. Valde vi rätt inriktning? Vad kan vi förändra? Vad bör vi definitivt inte förändra?
Jo då, jag funderar, jag har inte slutat blogga för att valet är över. Har bara försökt komma ikapp med studier, tvätt, städning och så har barnen varit sjuka, råttorna har invaderat och allehanda andra saker som faktiskt pågår hela tiden, även under en valrörelse.
Borgerlig media är på hugget för att förklara för Socialdemokraterna vad som gick snett i valrörelsen. Innan valet har de ju varit ivriga påhejare av "stoppaMonakampanjen" och nu fortsätter de med att försöka låta övertygande i sina analyser om att S samarbetat för långt åt vänster. Deras syfte är förstås att i så många spaltmeter som det behövs uttrycka detta tills de fått svenska folket och Socialdemokraterna själva med på detta som en sanning. Med hjälp av att då och då slänga in ordet kommunism eller extremism hoppas man nu på att få det rödgröna samarbetet på fall.
Tyvärr blir jag inte förvånad om de lyckas. Socialdemokratin befinner sig i en kris och söker varje halmstrå att skylla på någon annan, hänga sig kvar, vara till lags. Ett stort parti med många förtroendeposter har så mycket att förlora.
Jag tycker det är fel att skylla det rödgröna nederlaget på partiledarna eller samarbetet. Den rödgröna ledningskvartetten växte sig starkare och starkare ju längre valröresen led. Tyvärr hann vi inte i mål. Jag tror faktiskt att med ett par veckors valrörelse till så hade möjligheten att vi idag haft en rödgrön regering varit betydligt större.
Att i nuläget falla borgerlig media på läppen och splittra samarbetet tycker jag vore förödande. Sverige behöver ett starkt rödgrönt alternativ och i händelse av nyval innan mandatperiodens slut måste detta alternativ fortsätta att bli samspelta och inte fladdra ut, försvagas och skänka Alliansen långvarig makt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar