Vi kämpar. Vi totar ihop program om vad vi vill. Vi svarar på mail och frågor. Vi bygger och bemannar valstugor. Vi affischerar. Vi ordnar och deltar i debatter, i radioprogram, i tidningsintervjuer. Vi delar flygblad, springer i trappor och flänger runt på arbetsplatsbesök. Större partier har mer folk och kan göra mer. I mindre partier är det väl nästan omöjligt att sköta ett arbete vid sidan av valrörelsen.
Det skiljer sig markant. De största partierna har de bästa platserna för sina valstugor. De är bemannande under längst tid. De största partierna har fått upp de flesta affischerna, mäktar delta i de flesta debatterna, skriva de flesta inläggen i tidningar (får också större utrymme eftersom deras utspel har mer tyngd). De största partierna har givetvis också de största valbudgetarna och de största möjligheterna att trycka upp material, ballonger, knappar, kondomer, godis, lokala affischer och reklamblad. I allra vanligaste fall leder detta också till att stora partier förblir stora, de har nått ut med sitt budskap.
Det finns ett parti som inte behöver bemanna en valstuga i Norrtälje, som inte affischerar, inte deltar i debatter, inte får svara på frågor i lokaltidningen eller något av de traditionella valrörelsesysselsättningarna, i alla fall har jag inte sett dem. Ändå har de en möjlighet att ta sig in i kommunfullmäktige. Vilket bananskal Sverigedemokraterna, vilket bananskal, hoppas det glider åt andra hållet och ni försvinner bort för alltid.
Själv ska jag ut och flytta valstuga nu. Två veckors hårt arbete till innan det är dags att skörda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar