Om skolan och rektorns roll. Och troll.

När min dotter gick på sin förra skola beklagade jag mig i ett blogginlägg över de disciplinära metoder som användes i skolan (bl a kvarsittning). Jag gnällde även över mängden läxor i en facebookstatus. Detta ledde till att jag blev inkallad till ett uppläxande möte med rektor och lärare. Det kändes ytterst jobbigt. Eftersom jag även påtalat min negativa inställning till bestraffningar som pedagogik på ett föräldramöte var syftet med att skriva om det inte att "hänga ut" skolan eller lärarna på något vis, utan att få till stånd en pedagogisk debatt med människor på nätet. Att skriva om olika dilemman i vardagen är lite av den här bloggens ledord och det är också ett av mina syften med twitter, instagram och facebook; att få till goda diskussioner kring vardagliga dilemman. Vad tycker människor? Ibland vet jag själv väldigt väl vart jag står, ibland är jag ute och famlar och vill få argument för det ena eller det andra. Vad det gäller pedagogik så är det ett ämne som jag själv studerar och är yrkesverksam inom. Min åsikt är att det alltid är viktigt att ifrågasätta och diskutera sina pedagogiska metoder och dess syften. 

Som framgått av min blogg genom tiderna tror jag inte att "hårdare tag" är det som kommer att rädda den svenska skolan. Ingen kvarsittning, utlåsning eller bestraffning och skuldbeläggande av elever och föräldrar kommer enligt mig att leda till bättre kunskaper. Jag tror inte heller på läxor för läxors skull, visst kan det vara befogat med en hemuppgift eller att jobba ikapp med något hemma, men då ska vi också ha klart för oss att alla elever inte har samma möjligheter att klara av detta. Att ha läxor för att det är bra att ha läxor tycker jag är diskriminerande och borde gå stick i stäv med Skollagens kompensatoriska uppdrag.

Jag har också varit en förespråkare för att flytta skolavslutningen från kyrkan. Kyrkan är öppen för alla och det är alla fritt att gå dit på sin fritid. Det finns ett stort utbud av konserter och gudstjänster som är stämningsfulla och traditionsbundna, men det finns också helt nya otraditionella inslag i kyrkans verksamhet. Skolan har ett annat uppdrag och därför har jag tyckt att det är lämpligt att hålla själva avslutningen någon annan stans än i kyrkan. Därmed inte sagt att skolan kan göra en utflykt till kyrkan under december för att sjunga psalmer och lyssna på en historia om Jesu födelse. Detta kan göras i undervisningssyfte om den kristna jultraditionen i Sverige. Det kan också göras frivilligt, då elever som inte önskar delta får andra uppgifter på skolan. Men avslutningen ska vara för alla.

Idag har min dotters förra skola en ny rektor. Han och hans ledningsgrupp har tagit ett beslut att flytta julavslutningen från kyrkan. Flera föräldrar blev då upprörda och gick ut i lokaltidningen och startade en facebookgrupp. De fick då också ovälkommet påhäng från rasister runtom i Sverige som försöker vända den här typen av aktioner till sin fördel. Syftet med tidningsartikeln eller, den nu bortplockade, facebookgruppen, var inte att skapa en diskussion utan att förändra ett fattat beslut. Inget fel i det, men undrar om dessa föräldrar blir kallade till samtal av lärare och rektor? Rektorn är nu för övrigt allvarligt hotad av anonyma fegisar. Rasisterna hävdar att rektorn är feg och ger vika för "starka minoritetsgrupper" i det svenska samhället, men sanningen är snarare att rektorn har tagit ett väldigt modigt beslut och de "starka minoritetsgrupperna" i form av hotande rasister inte har dykt upp förrän efter beslutet. En rektor ska kunna fatta beslut utefter sin utbildning och kompetens, lutat på lagar och rekommendationer för den svenska skolan. Detta ska kunna ske utan hotbild. Hur ska vi kunna få en högkvalitativ jämlik skola om skolans personal ska behöva oroa sig för hot och trakasserier?

Skolavslutning i kyrkan - med blandade känslor

Det har ju varit mycket diskussion kring skolavslutningar i kyrkan i media på sista tiden. Till exempel så medger ju inte nya skollagen att prästen pratar om gud på en skolavslutning där alla barn ska kunna delta. Och jag kan hålla med Otto Carneheim, som i lokalpressen beklagat sig över att som präst inte få prata om Gud i kyrkan, det blir ju lite konstigt. Ska man ta det här på allvar borde man väl egentligen inte förlägga skolavslutningen till just kyrkan? Kyrkan är ju i sig en kristen byggnad och innehåller religion vad man än pratar om från predikstolen.

Idag har jag besökt dotterns skolavslutning i just kyrkan. Prästen var som alltid superbra och pratade inte ett dugg om Gud, men missade ändå inte kristendomens humanistiska budskap. Frågan är var gränsen går för skollagen, i en kyrka sjunger man psalmer, är det okej att sjunga texter som "I varje hjärta armt och mörkt, sänd du en stråle blid, en stråle av Guds kärleks ljus i signad juletid" eller "Kristus till jorden är kommen, oss är en frälsare född"? Hur som helst så hände detta och för mig som är uppvuxen i ett, iofs väldigt sekulariserat men ändå, land med kristen kultur och tradition kändes det inte konstigt med psalmer i en kyrka eller budskap om Gud i juletid, men hur känns det för de som inte bekänner sig till kristendomen eller t o m bekänner sig till en annan religion?

Så börjar klasserna sjunga sina avslutningssånger. Förskoleklassen sjunger "Jag såg mamma kyssa tomten" och det känns med ens ännu mer snett än "Nu tändas tusen juleljus". Okej, de är sex år gamla. De ser mamma kyssa en annan man. Vad ska pappa säga? Ja, det gäller att i tid lära barnen att skuldbelägga kvinnan, att hon inte ska kyssa någon annan än den som är far till barnen. Tvåsamhet, heteronormativitet, you name it. Jesus, han älskade väl åtminstone alla? Men mamma, hon ska bara älska en.

Prästen talar om kungen som älskade guld mest av allt och allt han rörde blev till guld. Inte förrän hans egen älskade dotter blev till guld kom han på hur fel det var att älska guld mer än allt. Prästen fortsatte att uppmana barnen att "leka strömlöst" någon dag under jullovet; Stäng av TV och dator och TVspel, tänd stearinljus. Vet ni inte vad ni ska göra? Fråga farmor eller morfar eller någon vad de gjorde när de var små. Gå hem till en kompis som sällan får besök, det är den bästa julklapp ni kan ge. Ett budskap som kändes fint och rätt i tiden.

Några sånger till innan rektorn går upp och talar om hur härligt alla ska ha det på julafton, hon talar om dignande julbord, Kalle Anka på TV och många presenter, ledigt och sovmorgon. Och nu går mina tankar inte bara på de som av religiösa skäl inte firar jul, det finns så många som kanske inte har råd med ett dignande julbord eller som inte får så många julklappar eller som får sin jul saboterad av alkohol eller droger. Det finns föräldrar som måste jobba och barn som på så sätt inte får något egentligt jullov med sovmorgnar och lek. På något sätt är skolavslutningarnas glädje och högtidliga tal det som starkast markerar ojämlika villkor mellan skolans elever. Ska vi ha en skola för alla, där alla känner sig som jämlikar, och där de känner sig välkomna, måste vi utbildade vuxna som arbetar i skolan tänka till och tänka om och ta skolavslutningarna ytterligare en nivå. Det talas så vackert om värdegrunder, respekt och likabehandlingsplaner, men är det mer än vackra ord?

Allt nytt är inte guld som glimmar

Samtidigt med skolavslutningen duggar artiklarna om den "nya barnfattigdomen" tätt. Det verkar som om Den nya barnfattigdomen har ett samband med De nya Moderaterna. Åtminstone hänger den tätt samman med Den nya familjepolitiken. Själv besökte jag inte skolavslutningen i år och lika väl var väl det. Jag tillhör den gruppen som nästan mår illa av rektorstal om det efterlängtade sommarlovet och alla spännande aktiviteter som det ska medbringa. Jag tänker på barn som kanske inte får någon ledighet. Jag tänker på barn där ledigheten innebär ångest och vånda. Jag tänker på barn som inte ska nås av de spännande aktiviteterna. Jag tänker på barn som ska delas på och tvistas om av oense föräldrar under sin ledighet.Jag tänker på ungdomar som går utan sommarjobb och således utan pengar.

Idag finns 220 000 barn i Sverige som räknas som fattiga. Ännu fler lever med knappa marginaler. Idrottsläger, simskolor, semesterresor och utflykter är för många inte att tänka på. För många i den kommun jag bor är sommaren den enda tid på året det finns arbete och föräldrarna kanske måste jobba hela sommaren. Jag är glad att Kristian Krassman motionerat om en avgiftsfri skola. Lika ledsen är jag att den moderatledda majoriteten aldrig kommer att ens undersöka vad den innebär. Förhoppningsvis kan den leda till en seriösare och bredare debatt på andra arenor än "goddag yxskaft-debatt" på fullmäktigesammanträdet. I Vänsterpartiet vill vi också att det ska finnas avgiftsfria simskolor för kommunens barn vid våra utomhusbad på somrarna. Vi vill att muséer åter ska bli avgiftsfria och att teatergrupper ska besöka skolor och förskolor regelbundet. Och...

Nej, det går förstås inte om man vill sänka skatten med ytterligare 20 öre. Jag är inte principiellt för skyhöga skatter, skattemedel måste också användas förnuftigt för att utjämna skillnader mellan fattig och rik, mellan svag och stark. Idag används skattemedel bl a för att subventionera rikas städhjälp medan skolan har stora kvalitetsbrister och den gemensamma omsorgen om våra äldre falnar till ett minne blott. Moderaterna med bihang i Norrtälje menar att kvalitet på skola, förskola, äldreomsorg mm år 2013 ska vara så god att den medger en skattesänkning. Tillåt mig bita mig själv i köttet för att inte skrika/skratta/gråta/få ett vansinnesutbrott eller helt enkelt föraktfullt säga: Lycka till grabbar! (och ta med tanten som "aldrig varit på ett dagis" också)

Skolavslutning

Så skulle man då få gå på sin första skolavslutning som vuxen. Visst jag var med i julas, men förra året när dottern slutade nollan var det mormor som fick vara stand-in eftersom jag arbetade. Avslutningen skedde traditionsenligt i kyrkan med både "Idas sommarvisa" och "Den blomstertid nu kommer", men kändes det bra?

Njae, faktum är att det var i stort sett lika obekvämt som julavslutningen i kyrkan (och den kan jag se en klar anledning till att man faktiskt förlägger till kyrkan eftersom julen handlar om det kristna budskapet). Kyrkan var knökfull och även om man kom tidigt fick man stå långt bak och trängas. I stort sett alla bänkplatser är upptagna av skolbarnen som ska fram och sjunga. Att stå och trängas långt bak utan att se mer än pannan av sitt barn/barnbarn/syskon eller vad det kan vara är inte roligt för vare sig far- och mor-föräldrar eller småsyskon. Du ska helt enkelt vara frisk och medelålders för att kunna trycka dig fram till en bra plats och njuta av tillställningen.

En poäng med kyrkan är förstås att prästen är en mycket bättre talare än rektorn, men han skulle väl lika gärna kunna tala utomhus i Guds vackraste rum. Varför inte samlas någonstans utomhus och sjunga tillsammans? Enklast vore väl att samlas på skolgården och sen skulle alla klasser kunna gå tillbaka till sina klassrum och där kanske barnen kunde sjunga för just sina föräldrar/släktingar? Då skulle man ju både se och höra dessutom.

Jag förstår att det är stort och otroligt och att man måste ta ledigt och armbåga sig fram när ens barn sjunger solo eller spelar flöjt i kyrkan, men ärligt talat, ska jag ta ledigt från jobbet för att se en panna längst bak i en hop av 50 barn (dottern såg inte ens mig)? Och varför måste rektorn plikttroget förlänga den varma, stökiga tillställningen genom att hålla ännu ett tal efter att prästen redan sagt vad som behövde sägas? Tänk om, gör nytt, det måste finnas trevligare sätt att fira skolavslutningen. Det enda jag blev tårögd av var att tänka på hur pinsamt det skulle bli för dottern om jag fick ett utbrott mitt under tillställningen.