Nu hajjar jag grejen!!!

Äntligen förstår jag, jag förstår varför det, trots att alla säger sig vara för blandade boendeformer, finns ett slags förakt mot hyresrätten, en slags tyst överenskommelse att det EGENTLIGEN inte är en boendeform någon väljer, mer än för en kortare tid i sin ungdom, efter en separation eller annan kristid i livet. EGENTLIGEN vill alla ha en 200 kvadratsvilla med strandtomt, men vissa har inte förutsättningarna. De är väl fattiga, ensamstående, sjuka eller kanske invandrare.

Svaren finns runt om i Europa, där allmännyttan kallas Social housing och är en boendeform som man skäms för att bo i. Därför behövs inte fler hyresrätter, därför behövs inte större hyresrätter, därför behövs inte hyresrätter i attraktiva lägen. 80 kvadrat räcker väl som största lägenhet i ett hyresrättsbestånd i ett trevligt område, kanske nån ensamstående med ett par barn kan ha råd att bo där med bostadsbidrag. Alltså, finns det två föräldrar, köper man väl sig nåt större, typ en villa vid havet.

Det är det här tänket som vrider politiken helt snett. Det är det här tänket som länge gjort att Vänsterpartiet är det enda parti som står för en vettig bostadspolitik. För om tänket är att vi alla EGENTLIGEN vill ha en 200 kvadrats villa vid havet, och vi utgår från att det behövs fler 200kvadrats villor vid havet och färre hyresrätter (som gärna kan vara ganska små), så kommer vi inte att lösa bostadsbristen. I det här tänket så köper sig människor som under en tid bott i en hyresrätt en 200kvadratsvilla och lämnar sin gamla bostad till någon ny ungdom på väg upp.

Men man talar om den första generationen som inte får det bättre än sina föräldrar (man är väl inte riktigt överens om vilken generation det är, men de kommer efter 40talisterna i alla fall). De kommer aldrig att få det bättre, troligtvis kommer de allra flesta aldrig att ha råd med en 200kvadrats villa vid havet. Kanske vill de inte ha en. Kanske vill de bo HELA sitt liv i en hyresrätt och vara fria att resa och ta arbete på annan ort. Jag tror som Lars Ohly säger här att hyresrätten är framtidens boendeform. Tänk om det fanns ett gott utbud av hyresrätter så att man kunde säga upp sin lägenhet och resa för att sedan komma tillbaka och kunna få en ny. Idag skapas marknader av svart andrahandsuthyrning och försäljning av hyreslägenheter.

Om vi EGENTLIGEN inte vill bo i 200kvadrats villor vid havet allihop, utan trivs ganska bra i en hyresrätt med centralt läge, men på vår fritid och semester gärna skulle vilja hänga vid en strand och sola, kanske fiska eller campa, är det viktigt att stränderna inte byggs igen av lyxvillor som stänger in och privatiserar en naturtyp som älskas av många. Och borde vara till för många.

Tänket är fel i flera led och det får oss att skapa en bostadspolitik som är fel för så många. Vi måste tänka om nu.

Tjugotredje mars, läge:ymigt snöfall

Nu börjar det bli så länge sedan att man inte riktigt minns när vintern började, men lång har den varit och mycket snö har det kommit. Jo, jag minns att barnen och jag ett par dagar före jul var nere och åkte pulka för första gången vid Lommaren. Då låg inte isen än och man tänkte att det var bäst att passa på att åka pulka innan snön försvann igen. Men den ligger ju fortfarande kvar, tre månader senare.

Vi kämpade oss ut, 2-3 timmar varje dag hela jullovet. Då var det mest pulka som gällde. Efter jul gick vi in på skidor och skridskor.Tyvärr var det så mycket snö så att jag inte vågade ta bilen ut till landet, jag var ju inte i skottarskick precis. I februari blev det stjärtlapp och då hade det kommit så mycket snö att barnen kunde göra en egen backe på tomten. Fantastiskt.

Mars brukar vara månaden med kramsnö och häftiga byggen och till viss del kan man väl säga att det slagit in. Kanske inte bygglusten har varit den största bara, kanske kanske man tappat gnistan något att springa ut och leka i snön varevigaste dag. Men enligt Norrtelje tidning är detta en helt normal vinter.

Vad som är normalt och vad som är gångbart bestäms av gängse normer i samhället. Ju längre vi har borgerligt styre desto mer tar vi till oss deras idéer om samhället som normala och omöjliga att ändra på. Jag vet eftersom jag arbetar i en sedan långt tillbaka moderat kommun. Jag upplever att många där har en helt annan syn på t ex kommunal service än vad vi har i vår kommun som "bara" är borgerlig sedan 12 år tillbaka och där Moderaterna relativt nyligen gick om Centerpartiet i storhet.

Här bestäms också vilka frågor som ska debatteras inför valet och då har frågan om RUTavdraget (som jag skrivit om flera gånger) blivit en jättefråga, trots att det inte handlar om mycket pengar, många människor eller särskilt stor service. En annan fråga som berör få är vårdnadsbidraget. Ändå skrivs spaltmeter (även av mig).

Igår när vi hade gruppmöte i oppositionen i Tiohundranämnden diskuterade vi budget. Hur många miljoner mer än borgarna har vi i vår budget och vad ska vi lägga dem på? Konstigt utgångsläge egentligen, det innebär ju att vi ska ha allt precis som borgarna och sen lite till. Är det inte så att vi först ska forma en vision om hur vi vill att det ska se ut och sen ta reda på vad det kostar?

Vi måste bli bättre på att få valet att handla om det som är viktigt och berör många, det handlar om större omställningar än att förhålla sig till borgarnas sanningar och "den enda vägen". Om detta bloggar också Helene Sigfridsson.

Själv har jag tröttnat på "the american dream". Fattiga stretande människor som drömmer om att bo vid havet, vill ta bort strandskyddslagen så att "vemsomhelst" ska kunna bosätta sig vid vattnet. Fattiga stretande människor som drömmer om lite hjälp i hemmet slåss för RUTavdraget så att "vemsomhelst" ska kunna få den hjälpen. Fattiga stretande människor som aldrig kommer att ha råd med ett hus vid havet eller hemhjälp slåss för sin dröm och hjälper på så sätt borgarna att upprätthålla orättvisorna i stället för att omfördela resurserna.

Strandskyddet

Vi svenskar vill behålla våra fria och tillgängliga stränder. http://vivenius.blogg.se/2008/october/nationalsocialist-och-naturromantiker-eller-v.html

strandskydd, Carola och budgetdiciplin mm

Tänkte ägna bloggen åt att kommentera inlägg på lokaltidningens debattsida idag. Största debattinlägget står jag visserligen själv för med en artikel om Familjens Hus och MVC i Hallstavik som jag redan skrivit om här på bloggen så jag tänkte inte uppehålla mig vid det.

Ledaren skriver om Miljödepartementets förslag till förändrat strandskydd och har rätt i en hel del. Det är mycket viktigt att vi är försiktiga med att utöka möjligheterna till dispenser från strandskyddet i vår del av Sverige, men man bör även vara försiktig på orter som inte har stränderna belamrade med fritidshus. Vi ska minnas att strandskyddslagen har kommit till för att värna ALLAs rätt att kunna vistas vid stränderna (och då kan det ju bli så att alla betalar för något som bara vissa utnyttjar ungefär som rättvisan Kjell J, Rånäs, beklagar sig över i ett annat inlägg). Alla som rest i Europa vet väl hur det kan vara att kunna ta sig till en strand där; strandremsorna tillhör vissa hotell eller restauranter som tar betalt för att man ska få vistas där eller stränderna är helt privata och instängslade med taggtråd. Strandskyddslagen har, som så många andra lagar, kommit till för att värna det allmänna intresset och inte särintressen. Det är påfallande många som verkar tro att strandskyddslagen, plan och bygglagen, trafikregler och annat kommit till enbart för att jävlas med folk. Och när man ser lagarna som provokation får man inte heller en speciellt solidarisk känsla för det samhälle man lever i.

Och som vidare kommentar till Kjell J, Rånäs, som inte tycker att det är rättvist att alla i Stockholms län ska vara med och betala hans bussresor via skattsedeln, så skulle jag vilja säga att en vision om ett bättre samhälle för alla kan göra att det känns hur rättvist som helst att vi alla är med och betalar för mindre biltrafik och bättre miljö som är oss alla till gagn. Och vad Kjell J, är det som är rättvist med att vissa föds till att ha råd att åka oavsett det kostar 20 eller 80 kronor medan andra inte gör det?

Jo, glömde visst nämna att det står ett m efter Kjell J inlägg också, men det kanske vi alla kunde lista ut ändå. Två andra med samma bokstav efter inlägget manar till budgetdisciplin i Socialnämnden och tycker att kommunalrådet gjorde helt rätt som gick in och omdirigerade socialchefen i sådan grad att detta ledde till hennes avgång. De två unga moderaterna (som uppenbarligen inte skådat livet från alla dess kanter än) talar väl om skattesänkningar, kärnverksamheter och så budgetdisciplin då...

Vad är en kommuns kärnverksamheter? Vad är en kommun? Kommunen det är vi, dess medborgare och vi utgör också dess kärnverksamhet. Att kommunens invånare mår bra är en av kommunens kärnverksamheter, någonting annat kan väl ingen påstå? Mår vi inte bra fungerar vi inte och är vi tillräckligt många som mår tillräckligt dåligt fungerar inte heller samhället omkring oss. Ibland räcker det med att ett par stycken fungerar riktigt dåligt. Det är då ett allmänt intresse för kommunens övriga medborgare att få dessa personer att fungera bättre. Det är också en trygghet för kommunens kärna, d v s medborgarna, att veta att den dagen mitt liv inte riktigt fungerar som jag vill då finns ett skyddsnät, en snabb och effektiv apparat som hjälper till så att misären inte hinner fördjupa sig och slå rot. Om det händer mig. Eller någon av de som står mig nära.

Människorna som bor i en kommun är kommunens kärnverksamhet. Ibland kostar vissa människor mer pengar. Antingen kan man skjuta till pengar så att det finns ett utrymme i budgeten för att ta hand om dessa människor när de dyker upp. Eller så får man överskrida budgeten den dag en kommunmedborgare mår akut dåligt. De två moderatspolingarna jämför en kommunal nämnds budgetdisciplin med det som gäller för en privatperson; att hålla utgifterna lägre än inkomsterna. Jo jo, det är väl typ småskolematte det handlar om då. Verkligheten är ju mer komplicerad. Den dagen du blir sjuk eller på annat sätt mår dåligt drabbar det både den privata och den offentliga ekonomin på ett sätt som kanske inte gått att förutspå. Dina utgifter kommer inte att med samma lätthet försvinna som dina inkomster, utgifterna kommer snarare att öka. Men det är lite sån där gammal "ondgudsreligion" över den där ideologin att den som blir sjuk eller arbetslös får skylla sig själv, säkert en ogudaktig människa...

Sen var det Tchad. Ja. Det är bara där det finns olja eller andra ekonomiska intressen som väst intresserar sig för om det är krig eller inte, om folk lider eller inte. Det är sant.

Jo, Krassman, jag har redan läst om ditt korståg mot Carola på din blogg och du verkar inte vara ensam. Var man går så hör man bara lättnadens suckar att Carola didn´t make it all the way. Märkligt tycker jag. För hur lite jag än står ut med hennes ylande och vibrerande läppar och viftande ögonfransar så känns det lite konstigt att resonera så. Hade hon gått vidare hade jag varit besviken, då hade jag tyckt svenska folket varit enkelspåriga, tråkiga och smått dumma (men att man inte kan lita på hur det går när svenska folket själv får välja det ser vi ju inte minst på vår regering). själv tyckte jag egentligen bara en låt var bra och det var Therese Andersson med två apostrofer. Den åkte ju ut. Får se om jag gillar någon i finalen. Kanske BWO. Annars får vi väl rösta på Sibel. Hon är ju turk.

Fler nej till strandskyddsdispenser

Bygg och Miljönämnden var snabbt avklarad och hör och häpna; sossarna var med på NEJ till ett antal byggnationer inom strandskyddsområde. Kanske börjar hända något där? Men naturligtvis blev det ju ändå ja eftersom borgerligheten inte har några betänkligheter alls beträffande skyddande av stränder. Det är tråkigt att vi har så dåliga kartmaterial att man inte ens ser var vattenlinjen går. Det är svårt att avgöra huruvida den tilltänkta byggnaden ligger framför, bakom eller helt utslängd i förhållande till annan bebyggelse och i förhållande framför allt till stranden. Hur ser vattenlinjen ut? Är det berg, skog, sandstrand? Vi har ingen aning om det ens går att gå eller se till vattnet från huset i vissa fall. Nu sa vi nej till tre ärenden tror jag; ett där man hävdade att det tidigare stått ett hus på tomten eftersom det stått en manskapsbod där som är borta sen tio år tillbaka, ett där man hävdade att det låg bostadshus mellan det nya huset och vattnet, men det syntes inte på kartan och ett där man ville riva en gammal grå sjöbod och bygga en ny röd med veranda lite längre bort från mangårdsbyggnaden på en hittills obebyggd tomt belägen mellan två bebyggda tomter. I det sista ärendet kan man ju gissa att den obebyggda tomten med sjöboden sedan avstyckas, påstås vara ianspråkstagen, bebyggd etc och därmed krävs att tillstånd till nytt fritidshus också ska ges. Alla möjligheter öppnas. Lucktomt, redan bebyggd, av ointresse för det rörliga friluftslivet mm.

Enligt mig ligger en sjöbod oftast vid en brygga. Om man flyttar sjöboden 50 meter (inte närmare stranden utan 50 meter bort från huvudbyggnaden) har man då också tänkt flytta en brygga? En sjöbod fungerar som förråd, varför ha veranda på förrådet? Kändes bra att få till ett NEJ på den.

Jag lyckades få en akuttid hos sjukgymnastiken, visserligen inte hos min vanliga gymnast, men jag hoppas att även en annan kan dra ut min rygg inför julhelgen. Annars blir det tungt. Jag har svårt att sitta längre stunder och så fort jag äter blir jag uppsvälld och stel. Inget bra utgångsläge för julfirande. Så nu mina vänner drar jag till sjukgymnastiken, sen blir det julbord med ByggochMiljövännerna och sedan Lucia på dagis. Jag älskar små lussetåg och avskyr föräldrar och släktingar som prasslar, pratar och filmar med strålkastare. Antagligen blir jag jättesur och får dubbelPMS på någon, men det ska väl gå bra ändå...

Tiden springer

Nu går tiden fort, springer, springer och jag vill alltid försöka minnas att jag gillar julstress, att jag gillar att jobba hårt inför en deadline, men det känns som om det är så mycket annat runt omkring i år. Men det kanske alltid är det.

Vi hade lite sovmorgon i morse, men det får man knappast mer gjort för. Samma tidsbrist som vilken morgon som helst. Elva slängde jag in ungarna på dagis och tog bussen till Stockholm. Jullunch med sjukvårdsstyrelsen, mycket julmat är det. Förr kunde jag aldrig fatta hur folk hann bli trötta på julmaten före jul för jag var aldrig med i några sammanhang där man ständigt blev bjuden på julmat, men i år tror jag jag har hamnat precis där. Förra veckan med sossarna i Bygg och Miljö, idag var jag med sjukvårdsstyrelsen och det gjorde att jag missade ABFs jultallrik och imorgon äter vi med hela Bygg och Miljönämnden. Vet inte hur det blir med gemensamma nämnden för hälso/sjukvård och omsorg nästa vecka. Kanske mer julmat?

Hur som helst är det trevligt att äta tillsammans och man får möjlighet att dryfta annat än rent politiska spörsmål. Vid vårt bord pratade vi t ex om hemgjord senap, olika porslinsserier, mumma och sist men inte minst ICAs köttfärs. Alla pratar visst om det och det är bara jag som vare sig sett programmet eller nyheterna (jag hinner verkligen inte se TV). Det var dock som jag misstänkte; ingen trodde att det var speciellt för ICA att hantera köttfärsen illa, den dåliga publiciteten drabbar alla livsmedelsbutiker. Och som nån släkting inom showbiz yttrade: Vill man promt köpa det superbilligaste ska man inte bli förvånad att det brister i hanteringen.

När jag skulle åka från Landstingshuset klev jag på fel buss och fick ta tunnelbanan från Gamla stan och vid Stadion stannade tåget p g a ordningsproblem vid någon annan station. Jag skulle precis börja gå när dörrarna stängdes och tåget fortsatte en station till. Smart tänkt, det var nog många som skulle med bussar och tåg från Tekniska så det var bättre att tåget stod still där.

Hämtade barnen kvart över sex, gjorde quinoasallad med tonfisk medan de öppnade de senaste fyra dagarnas luckor speciellt i sina chokladkalendrar. Vi åt och sen försökte jag få till en köttbullesmet i plastbunken som stått på bänken sen i måndags och väntat på just detta. Innan jag var helt klar var barnen supertrötta och började nypa varandra. Det var till att slänga på dem pyjamasar med ena handen och röra köttfärs (från ICA, vi köper den färdigpackad till butiken) med den andra. Böcker, nappar, vällingflaskor och sen jaga barnen i säng. Vi somnade alla tre. Jag smög upp igen vid halv tio och bakade plattorna till pepparkakshuset jag lovat barnen att göra. Gjorde lite extra pepparkakor också eftersom jag gjort så evinnerligt mycket deg. Barnen får baka upp resten på fredagmorgon.

När pepparkakorna var färdiga satte jag mig och läste handlingarna till Bygg och Miljönämnden imorgon. Jag hade ju ögnat igenom dem tidigare, men nu läste jag dem ordentligt. Dispenser från strandskydd, evigt återkommande dilemma. Dåliga kartor, hur ska vi kunna säga bu eller bä med de här kartorna? Skulle ha duschat också, får väl göra det imorgon bitti. Klockan ringer om fem timmar. Bäst att sova.

Förresten vill jag åter nämna mitt förslag som jag redogjorde för i en blogg häromdagen; jag läste i tidningen att Roslagsmuseet skulle stängas under två år för att renovera lokalerna. Det läste jag efter att jag själv föreslagit en flytt av museet till Baldersgatan 11. Nu tycker jag flytten är ett mycket bättre alternativ än att stänga museet i två år. Alltså, det skulle ju vara vansinne.

Mest om att bevara hus, men även lite annat

Läste till min stora sorg i dagens lokaltidning att huset där jag tidigare bodde ska rivas. Jag är egentligen inte förvånad; huset tillhör ju sedan länge en av de byggnader som kommunen innehar och låter förfalla. Jag tycker hur som helst att det är mycket tråkigt. Det är sorgligt att arbetarklassen inte har det minsta intresse av att bevara sin egen historia. Visst fanns det ett lortsverige och det är jättebra att man byggt bort det, men det finns ändå ett värde i att bevara vissa byggnader, rusta upp dem och sköta om dem för att minna även hur den vanlige arbetaren bodde. Slott och rikemanspalats finns det ju gott om, både välbevarade och upprustade. Nu bygger man om mangårdsbyggnaden vid Färsna så att den gamla inredningen på övervåningen helt försvinner och ger plats för moderna kontor, det vackra gamla trähuset med omgivande fruktträdgård i kvarteret Nestor är för länge sedan jämnat med marken och har fått ge plats för ett fyra våningar högt betongschabrak och nu ska alltså även de gamla arbetarbostäderna på Baldersgatan väck.

Huset, som även kallats baracken, byggdes 1902 för att ge plats åt arbetare vid Norrtälje snickerifabrik, en av stadens mest framgångsrika företag vid förra sekelskiftet. Snickerichefen själv bodde inte långt därifrån, närmare bestämt på Narvagatan, och hans hus står fortfarande kvar, visserligen utan snickarglädje och täckt av grå eternitplattor. Det är också ett av de husen som kommunen låter förfalla. Huset på tomten bredvid blev man tvungen att riva för några år sedan då folk tog sig in i det tomma huset och kunde utgöra risk för kringboende.

På den tiden Snickerifabrikens arbetare bodde på Baldersgatan var gatan ingen gata utan en liten grusstig utanför stadsgränsen. Stadsgränsen flyttades norrut från Hantverkargatan till Bangårdsgatan norr om järnvägsstationen och bangårdarna. Kvarteren Balder och Frej byggdes för stadens nya befolkning som arbetade vid järnvägen eller vid de många industrierna som växte upp runt omkring Fabriken i kvarteret Narstrand revs för ett par år sedan för att ge plats åt nya bostäder. Det var en fabriksbyggnad av samma typ som den Pythagoras är. Fabriken i kvarteret Niord (som också har det typiska Pythagorastaket) finns kvar bakom Mattssons bilfirma på Baldersgatan. Norrtälje Snickerifabrik låg i hörnet Hantverkargatan/Stockholmsvägen, mittemot låg låsfabriken (byggnaden finns kvar och såldes i veckan till privat intressent). Bredvid snickerifabriken på Hantverkargatan låg fabriken Svea. Så det var full rulle runt järnvägsstationen.

Huset på Baldersgatan 11 innehar fastighetsbeteckningen Laboremus 1, Vi som arbetar. Från början innehöll huset 12 enrumslägenheter och 2 tvåor och antagligen bodde det många i varje lägenhet. Dass och vatten fanns på gården.

Under senare tid har huset även fungerat som flyktingförläggning och när vi flyttade dit fanns märken på garderoberna efter hänglås som människorna haft för att få ha sina saker i fred då många trycktes ihop i samma lägenhet. Vi var några som hyrde direkt av kommunen, men de flesta som bodde där på senare år kom dit genom socialförvaltningens försorg. Huset innehåller nu sex stora lägenheter i tre plan. Efter att vi flyttade därifrån 2003 har ingen bott i vår lägenhet och de andra lägenheterna har även de tömts på folk. Endast en person bor kvar. Det är en medveten strategi från kommunen för att kunna riva huset utan protester.

Ett tag ville man göra någon slags trestegsraketsboende i huset. Det skulle vara för missbrukare som inte riktigt klarade av ett eget boende. De skulle bo där under en tid och det skulle finnas en mottagning för stöd på dagtid på nedre botten. Då protesterade vi som bodde i huset och alla trodde att det var för att vi inte ville bo grannar med missbrukare. I själva verket handlade det ju om att de ville kasta ut oss och placera missbrukare i våra hem. Det tror jag ingen skulle gilla. Dessutom var huset mycket illa lämpat för ändamålet eftersom lägenheterna är om ca 120 kvadratmeter, det är väldigt lyhört, väldigt nära centrum och fyllekompisar och huset är byggt i trä.

Idag har jag ett förslag på ett bättre användningsområde. Vi har på senare tid flera gånger kunnat läsa i lokaltidningen att Roslagsmuséet är i akut behov av lokaler. Här finns ca 600 kvadratmeter i tre plan, gott om plats för både förvaring och utställningsytor samt möjligheter att ställa i ordning en lägenhet i gammal arbetarbostadstil. Viktigt är att även boden på gården rustas upp och finns kvar eftersom den ger ett starkt gårdsintryck.

Jag skulle antagligen kunna skriva hur mycket som helst om det där huset, men jag tänkte också berätta att jag idag varit på anställningsintervju i sollentuna. Det var mycket spännande, ett helt tomt kontor med två snubbar. Mycket spännande arbetsuppgifter, men jag avslöjar ingenting nu, svar får jag på onsdag.

Efter intervjun åkte jag till en kompis i Rinkeby och vi lunchade och pratade om hur kaxig man kan vara som proffessionell samtidigt som man är så svag och gråtfärdig privat. Hon berättade om en telefonbutik där hon lämnat in telefoner och blivit otrevligt bemött ett antal gånger och jag drog mig till minnes när äldsta dottern hade Borrelia och vi nekades komma till den vårdcentral där både jag och hennes pappa var listade p g a hon inte var listad där (hon hade aldrig varit hos en husläkare förut) och att vi inte tillhörde deras område. Då spelade det ingen roll att jag var majoritetspolitiker i landstinget och hade mycket bra grepp om mina rättigheter. Jag klarade inte av att säga emot den där otrevliga människan som svarade i telefon. Istället ringde jag upp mottagningen som vi "hörde till" och grinade i telefon. Och fick en tid. Och bytte husläkare även för egen del. Då fick jag ett tips av min väninna, ett tips som hon benämnde som det enda vettiga hennes pappa någonsin lärt henne. Nämligen; så fort någon börjar kinka och var otrevlig ska man säga; Ursäkta, jag uppfattade inte ditt namn... Då brukar de nämligen mjukna enligt henne. Måste testa.

Körde hem och funderade på hur det skulle vara om jag skulle åka den där vägen vareviga dag. Det lär väl funka. Det gör det för massor av människor. Tjejerna och jag gick på grupp med sossarna i bygg och miljönämnden och vi åt lite julplock tillsammans samtidigt som vi diskuterade strandskyddsdispenser, vindkraft och diverse andra aktuella ämnen. Jag hade tre möten inplanerade den här kvällen och hade bestämt mig för att gå på något av de som var på hemmaplan för tillbaka till stockholm orkade jag inte åka. Det andra mötet (fullmäktigegrupp) blev inställt p g a sjukdom.

Barnen var trötta eftersom det blev sent när jag jobbade igår också. Jag jobbade och alla andra tittade på TV och såg hur ICA hanterar köttet. Men det ska inte vara någon fara på vårt jobb har vi fått veta. Vi har nyligen gått igenom alla rutiner och Miljö och Hälsa var där för bara några veckor sedan. Hur som helst kunde barnen inte komma till ro när vi väl var hemma och i säng. Liten satt upp och läste i böcker och sjöng och skvalade tills Storasyster också var pigg trots mörka hål runt ögonen. Men till slut kollapsade de i alla fall och jag hann slå in några julklappar och inse att det faktiskt fattas några grejor fortfarande, jag som trodde jag var klar. Ett par saker till och en massa papper. Det jag hade köpt räckte inte till någonting knappt. såna där billiga fuskrullar. Nu måste jag köpa papper, tejp, socker, mjöl och ischokladformar. Känns som det fattas något varje dag... Och frimärken...

Mitt liv - en protokollsanteckning

Idag var båda barnen tillbaka på dagis (med glädje) och mamma på byggnadsnämnden (med lika stor glädje). Alltså, vare sig ärendena eller hanteringen av desamma är väl till glädje när man står för de åsikter som jag gör, men det var kul att träffa sossar (mamma, vad är egentligen sossar som du pratar om hela tiden? Jo du, lilla vän, sossar är människor som går på möten och pratar och tycker en massa saker. Men mamma, då är ju du sosse? Nja, alltså, sossar tycker en sak, vi vänsterpartister tycker lite annorlunda. Och sen finns det moderater, de tycker någonting helt annat...). Jag tror inte riktigt att sossegruppen tog mig på allvar när jag sa att jag tyckte det var jättekul att se dem, men har man varit hemma och vabbat en vecka så... Och dessutom har ju jag varit inne på internet och läst om strandskyddslagen och dispens från densamma sedan sist vi sågs, så jag var fast besluten om att säga min åsikt i alla strandskyddsärenden. Jag var också snabb att påpeka hur dåligt kartmaterial vi får ut. Man ser ju inte ens vilket håll vattnet ligger åt på en del kartor.

Hur som helst blev jag ju ensam om att anmäla till protokollet att om jag hade haft rösträtt så hade jag yrkat på avslag. Jag tror det var sammanlagt fyra ärenden, varav tre gällde dispenser från strandskyddslagen. I ett ärende hade t ex sökande sänt med fotografier (vilka vi får i svartvita /mest svarta/ kopior för att visa hur det skulle se ut. Trots dåligt bildmaterial kunde man urskilja hur ett redan befintligt palats låg en bit upp från stranden, nu ville man bygga två hus till på tomten (i hörnen för att komma så långt från varandra som möjligt.). Genom att sprida ut byggnaderna längs hela tomtgränsen och genom stora solstolar som man redan ställt upp på stranden på allmänningen nedanför huset så kommer stranden att framträda som helt privat. Det tyckte alla andra att den redan gjorde, så de sa ja till fler hus.

I ett annat ärende angav man som skäl till att ge dispens att man lämnade ett "släpp" för allmänheten så att de kan ta sig mellan husen ner till en allmänning vid stranden. Har ingenstans lyckats läsa mig till att man genom att lämna ett s k "släpp" på ett par meters bredd kan ge dispens från strandskyddslagen. Då skulle vi ju kunna bygga igen hela kusten med endast smala "släpp" för allmänheten att ta sig ner till stranden på.

Sen måste jag bara följa min inslagna väg och min övertygelse om hur fult det stora huset i villaområdet här bakom kommer att bli och säga nej till det nysökta bygglovet. Bygglovet, som i förra omgången beviljades av Bygg och Miljöutskottet, undanröjdes av Länsstyrelsen och byggherren förbjöds även att fortsätta bygget. Desto mer tid har byggherren haft att färdigställa en likadan koloss på tomten bredvid. Naturligtvis kommer detta bygge att bli lika stort, malplacerat och fult eftersom den uppvuxna trädgården och det vackra trähuset som stod där redan är jämnat med marken och en kraftig betonggrund är lagd. Vi fick ärendet på bordet och det enda jag hann läsa mig till var att enligt grannyttrandena så är den enda skillnaden i den nya bygglovsansökan att balkongerna blir inglasade och får tak. Det ändrar ju varken bredd eller höjd på huset. Fult blir det, men sånt bryr sig inte övriga ledamöter i Bygg och Miljönämnden om.

Istället gläds de åt (förutom vice ordförande som tycker man ska bygga i modern stil) att få ett vackert nytt Strand hotell i gammal stil i centrum. Själv kan jag faktiskt ställa mig frågan vad vi ska med ett nytt hotell. Det som ligger vid södra infarten är ombyggt till äldreboende och stadshotellet i centrum byggs om till lyxlägenheter. Antagligen för att det var brist på gäster. Men det kanske bara är en omväg till ännu fler lyxlägenheter i centrum?

Efter mötet kändes det nästan bra. Varför bara nästan? Jo, jag skulle gärna velat gjort särskilda uttalanden till alla ärenden jag gjorde protokollsanteckning i. Tror det blir nästa sammanträde. Man måste göra det mesta av sitt liv, även om det bara är en protokollsanteckning.

Barnen var jättetrötta när jag hämtade dem, så det blev bad, mat, bolibompa och säng.

Elfel helfel eller?

Det började ljusna när jag vaknade i morse och genast fick jag känslan av att jag nog var försenad. Men det var ingen fara, jag var uppe strax efter sju och skulle lämna barnen nio, så det var rätt okej, stressigt som vanligt, men det skulle fungera. Tjugo över sju, precis utkommen ur badrummet, kommer ett SMS från jobbet. De undrar om jag vill jobba 07.50-15.10, ja, jo tack gärna, men är det inte lite väl kort om tid??? Barnen sover fortfarande och jag står i pyjamas utan frukost i magen. Jag struntar i att ringa upp och har ångest över detta i flera timmar framöver.

Idag var det en mycket bra debattartikel om strandskyddet i lokaltidningen och där vi också blir upplysta om att man inte alls behöver tillåta att det byggs hur som helst på strandtomter bara för att det har stått en byggnad där förut. Den nya byggnaden ska inte väsentligt skilja sig från den ursprungliga. Intressant. I Bygg och Miljönämnden får vi inga såna upplysningar eller utbildningar. Där får vi bara höra att vi måste säga ja. Och när man frågar om vad det beror på att vi fått backning av Länsstyrelsen i vissa ärenden (som bara redovisas som delgivningar i korta ordalag) så får vi bara svepande svar om att vi inte lyckats övertyga med våra argument. Men ska vi kunna lära av våra misstag så kanske vi måste få veta vilka argument Länsstyrelsen inte köper, så att vi inte kör dem om och om igen. Det kan ju vara både för lärdom och stöd för oss fritidspolitiker.

Lämnar barnen på dagis och åker till partilokalen för att göra två veckors arbete. Förra veckan vabbade jag ju när jag skulle göra mina tre timmar, så det är bara att jobba igen. Och jag hade mycket att göra. Distriktet ska komma på regionalpolitiskt studiebesök och jag måste ragga upp strategiska personer att prata med och fråga ut, vi ska ha ett utåtriktat möte om kollektivtrafik den sjuttonde november och detta måste förberedas samt att vi har ett medlemsmöte inplanerat veckan efter och en seminariehelg på kursgården sista helgen i november. Allt måste fixas. Samt att det inte fanns någon el i köket och hallen i partilokalen. T o m kylskåpet hade lagt ner.

Så jag fick börja med att ringa felanmälan. Som tur var fungerade datorn så att jag kunde börja arbeta medan jag väntade på fastighetsskötaren. Han dök upp ganska snabbt och sen fick jag hjälpa honom i en dryg timma att leta efter vad som kunde orsaka en kortslutning så att säkringarna bara exploderade när man bytte dem. Lunchpaus och sen fortsatt jobb. Fastighetsskötaren var i lokalen nästan två och en halv timma innan han hade oskadliggjort ett eluttag på utsidan av huset och strömmen var tillbaka. Jag nästan klar med dagens jobb.

Ikväll blir det medborgardialog kring barn och ungas situation. Måste ta med mina egna så vi får väl se hur det går. Det är spännande att vara människa.

Utförsäljning av kommunala bostäder och strandskydd

Klockan är tolv och barnen snusar sött i dubbelsängen strax intill mig. Vi kom inte från kommunfullmäktige förrän halv elva. Först trodde jag inte att jag skulle kunna gå dit över huvud taget för barnen var trötta och griniga, men efter en stund lyckades jag söva liten i vagnen och Storasyster hade så kul så vi kunde faktiskt stanna hela sammanträdet för en gångs skull. Den mest debatterade frågan som (inte) avgjordes på fullmäktige var frågan om en utförsäljning av ca en sjättedel av det kommunala bostadsbolagets lägenhetsbestånd. Frågan återremitterades av en minoritet till nästa sammanträde.

Mitt inlägg löd ungefär som följer:

Fem kommuner i Stockholms län saknar helt kommunala bostadsbolag. Tre av dem ligger i nordostområdet. Lite av en trend kanske. Samarbete är ju bra till en viss gräns, men man bör kanske inte ta efter allt som kompisarna gör.

Ett kommunalt bostadsbolag kan användas till mycket, inte bara plocka ut pengar till den kommunala kassan. Med ett bostadsbolag som vi alla äger gemensamt kan vi föra en social bostadspolitik, vi kan se till att alla har möjlighet att få en bostad. Att även den som inte vill/kan köpa sin bostad har möjlighet att bosätta sig på olika ställen i kommunen. Det kommunala bostadsbolaget bör i stället utöka sitt utbud av bostäder av olika karaktär, ålder och i olika delar av kommunen. (sprida sitt innehav för att uttrycka sig som bolagets moderate ordförande) Då skulle bolaget kunna erbjuda en verklig valfrihet för de som väljer att bo i hyresrätt. Själv väljer jag att bo i hyresrätt - jag gör inte det i väntan på en bättre ekonomi för att kunna skaffa ett "bättre boende" som kommunstyrelsens moderate ordförande uttryckte saken utan jag tycker boende i hyresrätt ska kunna vara ett optimalt boende.

Föregångskommunen i Sverige idag är som bekant Täby där man inte har ett kommunalt bostadsbolag, knappt ens hyresrätter. Täby har ingen kommunal barnomsorg och privatiserar skolor mot föräldrar, elever och lärares vilja. I Täby kallas bibliotekens utlåning av filmer för ohederlig konkurrens. Jag hoppas att vår kommun inte tänker gå i Täbys fotspår.

Och för att kommentera attsatsen: - att moderbolaget bildar ett dotterbolag som i sin tur bildar ett eller flera dotterdotterbolag för försäljningen. - Det är ju kul att veta att kvinnorna är med någonstans i de här affärerna.

I övrigt vill jag gärna kommentera samme moderate ordförande av kommunstyrelsen som idag omnämns i lokaltidningen för sitt engagemang mot strandskydd. Han är upprörd över att Länsstyrelsen och Naturvårdsverket ideligen kör över kommunens bygg och miljönämnd i strandskyddsärenden. Citat:

- "Det är inte rimligt att folkvalda kunniga lokalpolitiker endast har rätt att yttra sig i dispensärenden medan tjänstemännen på Länsstyrelsen har rätt att fatta besluten. Det vill jag uppmärksamma regeringen på."

Jag säger bara det. De kunniga lokalpolitikerna kanske inte är så kunniga som kommunstyrelsens ordförande tror eftersom de ideligen körs över. Skulle moderaterna i kommunen få rätten att besluta i dessa ärenden skulle det inte finnas en enda strand kvar åt oss som inte har råd att köpa oss en remsa för privat bruk.

Strandskyddslagen är en viktig lag som kommit till för att bevara stränderna för det rörliga friluftslivet, men även för att skydda djur- och växtarter som är beroende av gränslandet mellan land och vatten. Nu har kommunalrådet tillsammans med andra kommunalråd från kust- och skärgårdskommuner gått samman för att luckra upp strandskyddet än mer än vad det redan är. Vår kommun är fel kommun att gå i spetsen i denna fråga. Här finns redan så många igenbyggda stränder och dispenser från strandskyddet. Vad det gäller ytterskärgården som kommunalrådet gärna vill befria från länsstyrelsens skyddande hand så är det en särskilt känslig och bevarandevärd miljö både biologiskt och kulturellt. Det finns områden som är intressanta där för fler än våra kommuninvånare och därför behövs KUNNIGA tjänstemän som inte bara ser dollartecken framför ögonen som beslutar om detta.

Kommunalrådet anser att alla beslutsomprövningar är direkt hämmande för kommunens utveckling och attraktion. Kanske det, men se då till att tillsätta kunniga lokala politiker som inte hela tiden försöker gå balansgång till vad som är lagligt. Att människor överklagar beslut handlar om att alla kanske inte tycker att det ska vara fritt fram för vem som helst att bygga var och vad som helst bara denne har pengar. Det finns människor som representerar en annan syn på byggande, en syn där det finns en plan och en tanke för allas bästa möjlighet att få del av kommunens alla goda sidor. Och det finns gott om vackra, attraktiva platser att bygga på i vår kommun utan att släppa till ett enda dugg till av våra strandremsor.......