Nu har jag äntligen haft debatten kring barngruppernas storlek och vuxentätheten på fritids med barn- och skolnämndens ordförande i fullmäktige. Interpellationen skrevs ju redan i oktober och sen har omständigheternas omständigheter fått råda. Hur som helst så var jag ju inte helt nöjd med svaren och tyckte att BSNs ordförande gjort det väl lätt för sig genom att bara hänvisa till att hon inte kunde hitta de citat jag refererade till, siffror som fanns på skolverkets hemsida och att det egentligen var helt irrelevant. Dessutom fortsatte hon med att säga att jag blandade siffror och stAtistik och formulerade frågorna fel.
När jag tänker på det så här efteråt så fick hon det att verka som om mitt barns fritids måste fungera väldigt dåligt (vilket det inte gör med de förutsättningar de jobbar under, personalen är fantastisk som får ihop det). Sen fick hon det att verka som om jag inte visste vad jag frågade om, men jag hade faktiskt interpellationen med till skolan (lärarutbildningen) den dag vi hade föreläsning om fritidshem och vår föreläsare (expert på just fritids) tyckte att frågorna var mkt bra och relevanta. Det tyckte f ö mina kurskamrater också, men BSNs ordförande har förstås doktorerat så hon vet väl bäst...
Sen ropade verkligheten genom telefonen. Barnen därhemma vägrade gå och lägga sig, jordens alla problem verkade ha fallit över dem och jag fick gå hem och läsa Bamse istället för att debattera vårdnadsbidrag och lämna in Hannas och min gemensamma motion om barnomsorg på OBtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar