Kommunfullmäktige Norrtälje 24e februari 2014

Igår var det fullmäktige. Inte trodde jag att det skulle gå så snabbt, men vi var hemma före nio. Utanför möteslokalen möttes vi av demonstranter. Först var det medborgare från Edsbro som var upprörda över att deras vårdcentral troligtvis kommer att upphöra 31/3 2014. En hade ett plakat som deklarerade att 47% av befolkningen i Edsbro tillhör kategorin äldre. De lämnade också ut ett informationsblad där de krävde att kommunen skulle redovisa en konsekvensanalys med avseende på ekonomi och vårdkvalitet om vårdcentralen skulle läggas ned. De ville också att detta beslut ska skjutas till efter valet samt att kommunen redovisar hur de 60 mkr som betalas ut i glesbygdsbidrag kommer invånarna i norra kommunen till del. Det är befogade krav. Vad de också borde kräva är en redovisning av hur vårdvalscirkusen påverkar sjukvårdens resurser och valfriheten för de som inte bor på Östermalm. Det är hög tid nu att vi får veta hur mycket detta experiment kostar och hur våra invånares valmöjligheter/tillgänglighet till vården har förändrats under vårdvalets tid.

Andra som demonstrerade utanför kommunfullmäktige var fackförbundet Kommunal som krävde kollektivavtal, justa arbetsvillkor och mindre barngrupper i förskolan. Demonstrationen var väl främst orsakad av de förändringar som skett av nattarbetstidsmåttet för de anställda inom omsorgen i Tiohundra AB. Personalen tvingas arbeta 16 timmar mer per månad utan höjd lön. Då kan en också föreställa sig att de fått stå tillbaka i löneutvecklingen i många år eftersom de haft ett fördelaktigt avtal om nattarbetstidsmått sedan Tiohundraprojektet startade 2006. Att kräva kollektivavtal är också en väldigt aktuell och angelägen fråga eftersom det nu dyker upp fler och fler privata entreprenörer inom välfärdssektorn och de som pressar priserna mest är också de som tjänar mest och att ta sig an den ganska tunga verksamheten.

Det var ju en lyckträff att Sjukvård och omsorgsnämndens ordförande Erik Langby (M) besökte just detta fullmäktigemöte för att besvara ett par interpellationer, så han fick ta del av norrtäljebornas oro kring sjukvården och omsorgen i kommunen. Den första interpellationen han besvarade var skriven av undertecknad och jag frågade honom hur många personer över åttio år som nekades plats i Särskilt boende och om han var nöjd med detta. Det var han. Han var nöjd med att 10%, eller 20 st, personer över åttio år under 2013 nekades en plats som de ansökt om. Många var uppe i debatten och det framgick mer och mer tydligt att den borgerliga majoriteten var av den uppfattningen att det här var personer som inte visste vad som var bäst för dem själva, att det var en slags gnällspikar som om de fick rätt, skulle få det bara för att de skrek högst och inte för att de hade behov. Trygghetsaspekten väger tungt, sa Andersson (Fp), men den vanligaste orsaken att människor vill flytta från sitt hem är inte att de är otrygga utan att de är ensamma och isolerade. Skillnaden måste vara hårfin där....

Saken är den att flera av dessa 80plusare t o m är över 90. Många av dem bor på landsbygden och är ensamma och otrygga. De har levt så länge att de själva borde veta om de har det bäst i sitt eget hem eller på ett särskilt boende.

Det var fler frågor som handlade om tilltro till människors egen förmåga; Miljöpartiets motioner om självstyrande kommunala skolor och om en utvidgad dialog med kommunens intressegrupper. Men som vice kommunalrådet (C) svarade: Inga intressegrupper har visat något intresse...." Det är alltså upp till var och en som vill något i denna kommun att ta sig till kommunhuset och avtala tid med kommunalrådet. De som inte gör det uppfattas som att de inte har någon åsikt. Och kommunalrådet bjuder ju bara in företagare till sina träffar. Kommunledningen fick här ett ypperligt tillfälle att skapa en dialog med medborgarna och slippa bli beskyllda för demokratiunderskott osv.

En annan fråga som beslutades under kvällen och där det varit mycket tal om demokratiunderskott är finansieringen av omvandlingen av Norrtälje hamn. Här hade jag räknat med en yvig debatt om allt som hörde dit och allt som inte hörde dit, men det blev ett snabbt beslut där alla partier utom Mp och V stödde den stora investeringen som kommer att ske i flera etapper och bygger på den s k skelettplanen som inte kommer att beslutas om förrän i april. Av den anledningen hade Mp ett eget yrkande att enbart ta beslut om att finansiera den nödvändiga upprustningen av kajen och sedan fatta beslut om resten av finansieringen då skelettplanen är tagen. Det ställde vi i V oss bakom. Det handlar om stora investeringar och det är mycket som är osäkert i det jättelika projektet, men det som gjorde oss mest skeptiska var nog att vi inte ville vara med på något som automatiskt gjorde att vi sedan sagt ja till omvandling i den formen det moderata kommunalrådet önskar; 1800 nya, sjönära borätter för välbeställda. Det är inte den utveckling vi vill se och vi vill inte heller binda oss vid utgifter som gör att vi är tvungna att acceptera byggherrarnas önskemål för att inte göra kommunen bankrutt.

Vi tog också beslut om ett avtal med ett företag som vill bygga 300 hyresrätter i centrala Norrtälje. Det är något som vi alla ser mycket positivt på. V, S och Mp ville dock ställa krav på företaget att redovisa sin finansiering senast i augusti, men det tyckte majoriteten var onödigt, snudd på ett sätt att skrämma iväg företaget. Vi får väl hoppas nu att det här verkligen är så tillförlitliga och justa personer som kommunalrådet beskriver dem som så att människor som vill bo i Norrtälje ska slippa vänta 12 år i kö för en hyresrätt i framtiden. Oppositionen gav också förslag på att passa på och uppföra en förskola i området och fasa ut de dyra paviljongerna nedanför Lommarskolan, men detta ogillades också av majoriteten.

Slut för Allmänhetens frågestund

Jag har redan tidigare skrivit här på bloggen om att man nu föreslår ta bort Allmänhetens frågestund från fullmäktigemötena (ja, t o m blev det en vacker bild med citat i lokalpressen). Och nu kommer frågan upp till behandling.

Allmänhetens frågestund har inte varit perfekt, det tycker inte jag heller, men jag har helt andra invändningar än de som majoritetens talesman (och den hårt utsatta Barn och Skolnämndens ordförandes make) redovisar i dagens lokaltidning. Det största felet med Allmänhetens frågestund har absolut varit att bara den som vågar ställa sig upp inför ett hundratal mer eller mindre intresserade personer och dryfta sina tankar och sin fråga (som ofta har grund i personliga erfarenheter) kan agera Allmänhet och lyfta frågor. Det har också varit negativt att dessa modiga medborgare allt för ofta har fått höra att det är fel ställe att ställa frågan på, att de redan fått svar men vägrar acceptera svaret eller att ingen helt enkelt vet. Urbota löjligt har det varit att ingen politisk debatt fått förekomma (jag menar då kan ju Allmänheten lika gärna ringa en tjänsteman och få svar på sina frågor) och att bara vissa politiker ges möjlighet att ge sin syn på saken.

Jag tror att medborgare som tar sig tid och ork att besöka ett fullmäktigemöte vill höra vad olika politiker tycker, de vill ha underlag för framtida ställningstagande i kommunfullmäktigevalet. Kanske har de hoppats på att, istället för att gå och lyssna till en dagordningsstyrd fullmäktigedebatt, själva kunna ta upp det ämne som de vill höra debatteras. Få vara med... prova på...

Men politikens dörrar är väl lika låsta som fackets. Läste i LO-tidningen om en f d medarbetare på LOs högkvarter som bytte jobb och således också ville byta fackförbund, men det visade sig vara svårare än han trodde och han blev utförsäkrad. Genom sina kontakter kunde han dock ordna detta, men tänk på alla oss andra... Jag kan bara intyga det han skrev, ibland undrar man om de vill ha medlemmar.

Tillbaka till Allmänhetens möjligheter att ställa frågor till politiker, att orientera sig i den politiska världens innanförskap (nytt ord nu). Nu ska det bli kafé, och inget ont om det, jag tror det kan vara bra. Men det MÅSTE också finnas möjligheter för medborgarna att ställa politikerna till svars inför andra, ställa sina frågor så att svaren blir offentliga. Annars kan det ju tisslas och tasslas hur mycket som helst vid fikaborden. Och de måste få ställa precis de frågor de vill ställa och få dem respektfullt besvarade.

Jag vill ha besked om hur detta kommer att ske i förslaget om hur Allmänheten ska komma till tals i framtiden. Annars är jag beredd att yrka återremiss.

Pedagogisk stress mm

Det är superjobbigt att vara pedagogisk och låta barnen hjälpa till hemma, att över huvud taget låta barnen göra saker själva är ju oerhört enerverande. Det går fortare och blir bättre om man gör det själv, helst när barnen inte ens är närvarande. Men ibland tvingar jag mig själv att låta mitt bättre jag styra, så tjejerna fick diska. Jo, Storasyster diskade även häromdagen, men då sov Liten så då var det så mycket behändigare. Nu blev det blött överallt. Och halvrent. Och proppen till diskhon försvann så nu kan jag aldrig diska mer. Jippie!!!

Jag hämtade barnen strax efter tre, vi gjorde blodpudding och vitkålssallad med morötter och russin. Vi skulle på medborgardialog kring barn och ungdomars hälsa på kvällen, men jag var osäker på om barnen skulle orka, om jag själv skulle orka. Drabbades som vanligt av koma efter maten och trodde inte jag skulle orka ett dugg. Men Storasyster tyckte att vi orkade, så jag paltade på dem kläder, packade en ryggsäck med pennor, målarblock och leksaker och traskade iväg.

Det var rätt mycket folk, barnen var någorlunda lungna, men det blev lite för mycket föreläsningar och lite för lite dialog jämfört med tidigare dialoger jag varit med på. Lite för mycket sitta tyst och lyssna så sent på kvällen. Jag måste få gagga om jag ska hålla mig vaken. Nåt nytt fick jag lära mig i alla fall: 60 % av oss är varken morgon eller kvällsmänniskor. Jag tillhör nog det flertalet. Från jag föddes tills jag fick barn så sov jag nästan aldrig eller alltså, väldigt lite. Fick också höra att man växer när man sover så där har man förklaringen till varför man blev så kort... Sen jag fick barn kan jag somna stående, jag somnar när jag läser saga, när jag sjunger, mitt i sången, vaknar till igen och fortsätter. Jag kan somna framför TVn, ja nästan var som helst. Och jag är tacksam för att långa, mörka nätter utan sömn med för mycket tankar är borta, hoppas de aldrig kommer igen. Det är så skönt att lägga sig på kudden och somna. Snart dags för det nu.

Jag hade turen att få ett SMS till från jobbet idag och då gällde det en tid imorgon, ringde upp och fick den, kors i taket. Så nu är jag bara glad att jag inte stressade på i morse och tog en tid som jag hade en halvtimma på mig att klä mig och barnen, äta frukost och lämna på dagis. Då hade jag ju varit sönderstressad vid det här laget. Och vi pratade mycket ikväll om hur man ska kunna undgå att göra barnen stressade. Det finns idag trettonåringar i Sverige som visar på åderförkalkningar till följd av stress! Det är verkligt skrämmande.

Jag är väl medveten om att jag stressar mycket. Och jag blir superstressad när barnen gör någonting helt annat än vad jag säger till dem. Särskilt under PMS-perioden. Min äldsta dotter är också långsam och sävlig av naturen. Jag skulle vilja att hon förblev sån, men hur ska jag kunna tackla det? Jag som är en bråttom, bråttom, nu, precis nu och inte sen-människa. Men det börjar iofs gå över lite, jag blir ju äldre jag med. Men det är ju inte bara en tidsstress, att hinna till jobbet, dagis eller vad det nu är; det är också en ekonomisk stress; att hinna svara på SMS, att få ihop jobbtider så att det blir någon lön i slutet av månaden, att jaga jaga jaga hela tiden. Apropå jaga ska jag kolla begagnade overaller på nätet nu. De overaller Storasyster haft passar inte Liten. Korkat att skaffa ett barn i september och ett i februari, då passar ju inte vinterkläderna........

När barnen har somnat och jag får sitta i lugn och ro vid datorn på kvällen då är jag i alla fall alldeles lugn. Det är då jag varvar ner, samtidigt som jag jobbar lite, betalar lite räkningar mm mm. Sen sover jag sött. Hinner aldrig sätta på TVn, det har blivit mer av ett helgnöje som jag tvingar mig själv till. JO, det finns program jag gillar, och program jag halvgillar, så jag kan tvinga ner mig själv i en fåtölj, men helst inte utan något att smaska på; då blir jag otålig av att bara sitta sysslolös. Konstigt det där. Nej, nu ska jag kolla overaller och jobb. Återkommer. Imorgon alltså.

Vårdnadsbidrag, medborgardialog, söka jobb mm

Nu har jag kommit på varför det är så svårt att få jobb. Kolla denna länk: http://www.arbetaren.se/articles/ledare20071010.

Eller? Inte vet jag.

Igår skrev en f d moderat, numer kristdemokrat, i lokalblaskan om vårdnadsbidraget som hon höjer till skyarna och menar ger mer valfrihet till föräldrar. Det är ju lite skrattretande; 3000 kronor i månaden, vem kan leva på det? Alltså, jag är väldigt bra på att leva på lite pengar, men kom igen... Skribenten har i alla fall rätt i att det inte passar alla ett och ett halvtåringar att bli "inkastade" på dagis (tur att ingen heller kastar in dem då).

Min äldsta dotter har alltid krävt att det händer någonting, var vi inne längre än till halv elva på fm när hon var bebis blev hon ohanterlig. Hon hade gladeligen blivit "inkastad" på dagis vid ett halvårs ålder (om det inte vore för amningen då). Min yngsta dotter är inte alls likadan. Hon skulle helst vara hemma med mamma fortfarande (ett år och snart åtta månader). Båda två fick börja på dagis när de var elva månader.

Med äldsta dottern var det en befrielse. Hon var nöjd och blev mindre stressad av att jobba än av att sysselsätta henne. Med yngsta dottern var det ett gissel. Hon grät varje morgon och varje eftermiddag i månader (det är först sista månaden det börjat bli bättre). Hon var trött och grinig när hon kom hem och klängde på mamma hela tiden. Trots att jag inte jobbar så mycket. Med yngsta dottern var det en ekonomisk omöjlighet att stanna hemma längre, och det hade det varit även med ett vårdnadsbidrag på 3000 kronor.

Nu jobbar jag så mycket jag kan, men är tvungen att ta ut föräldrardagar upp till heltid för att behålla min SGI. Jag hade gärna velat jobba deltid och fylla ut med föräldrardagar, men inte så lite som jag gör. Det gör att dagarna snart tar slut och jag blir absolut tvungen att jobba heltid. Det känns inget vidare med två så små barn. Fler föräldrardagar, kortare arbetstid, höjd (inte sänkt som nu) SGI skulle ge mig fler möjligheter att vara hemma mer med mina barn. Och ge min äldsta dotter möjlighet att vara med sina kompisar på förskolan. Om jag haft möjlighet att välja vårdnadsbidrag och varit hemma med Liten lite längre hade även Storasyster fått avstå dagis och vännerna där. För man kan inte välja olika barnomsorg för sina olika barn.

Jag jobbade fyra timmar i kassan idag, vilket rent fysiskt är lagom. Man orkar hålla stilen så att säga. Sen hämtade jag barnen och åkte hem och gjorde snabbnudlar med surimisticks, russin och gröna ärtor. Slurp sa det. Lämnade äldsta dottern hos en kompis och tog med mig Liten till norra kommundelen för s k medborgardialog.

Dialogen var mycket välbesökt. Den behandlade hälsosituationen hos våra barn och unga och skolsköterskor, folkhälsosamordnare och dietister höll korta föredrag som varvades med bordsdiskussioner mellan föräldrar, skol/barnomsorgspersonal och politiker. Vi var överens om att vi måste hjälpa dem som inte är aktiva att aktivera sig samtidigt som vi var överens om att det måste finnas tid och plats för vila i 24timmarssamhället. Vi vuxna måste sätta gränser, stänga av TVn/datorn, lägga och väcka våra barn i god tid. Stress, övervikt och psykisk ohälsa är det som våra barn och unga lider mest utav. Vi måste alla engagera oss i detta. Vi är alla viktiga för våra barns hälsotillstånd.

På vägen upp till dialogen blev himlen plötsligt alldeles svart åt ena hållet medan solen sköt från låg vinkel från andra hållet, träden blev gula och en kraftig regnbåge tornade upp sig. Det stänkte på rutan. Jag fick för mig att det var jordens undergång (det är alltid något med väderfenomen) och oroade mig för att jag bara hade ett av mina barn nära mig.

När vi åkte hem var det två minusgrader. Vi krypkörde genom mörkret och i mitt huvud skrev jag början på en hemsk skräckbok om en bilolycka som jag inte ens vill sätta på pränt för jag är så rädd att det ska bli en självuppfyllande profetia.

Har redan försökt söka ett jobb via telefon idag, men den jag skulle prata med var sjuk så jag får fortsätta med det imorgon. Syster yster åker på anställningsintervju imorgon, på ett jobb som vi båda har sökt. Okej okej, hon får glänsa över mig nu då... Arbetslösheten har inte varit lägre sen 1991. Jo, den var lägre då, för då hade t o m jag jobb, två års vikariat på 35 timmar i veckan, slutade aldrig senare än kvart över två. Vilken lyxtillvaro. Men den anställningen slutade efter tre år i en smärre konflikt, undrar om det är därför jag är omöjlig att anställa? Men det är ju 15 år sen, jag var ju ung och mer utanpåkänslomänniska då. Nu kan jag hålla lite bättre på mig, åtminstone försöka låta bli att lägga för mycket känslor i sakliga konflikter. Då klarar man sig helare ur... Jag gick mycket sönder den gången.

Så, jag ska åtminstone söka ett jobb nu. Innan sängen och kort natt.