Förresten kom jag på att jag just läste i LO-tidningen om hur arbetsgivare mer och mer kollar upp människor innan de anställer. Och det kan ju vara lite olika hur man ser på det. Visst är man glad om dömda pedofiler inte arbetar inom skolan/barnomsorgen eller våldsverkare i taxinäringen, men det tragiska är att människor nekas arbete p g a skuld hos kronofogden. Det är ju hemskt. Har man skulder är ju ett arbete ett grundläggande behov för att någonsin kunna ta sig ur sin sits. Och det finns många sätt att hamna i ett skuldläge som man själv kan ha svårt att styra över. Vanligast är säkerligen kärlek, sjukdom eller kanske både ock. En annan människa kan dra ner en i träsket och sen får man inte chansen ens att själv ta sig ur. Jag tycker nog att om man ska neka någon arbete p g a skuld till Kronofogden ska man granska skulden och hur den uppkommit noga innan man avfärdar någon p g a denna.
Sen skrivs det om det här med sex timmars arbetsdag som alla verkar tycka är en orealistisk dröm som man inte ens bör tala om. Det är lite grand som när man vill göra centrum bilfritt; genast börjar alla hojta om hur det ska gå med handikappade och varutransporter etc. När man talar om sex timmars arbetsdag då tror alla att det är någonting som i ett snäpp ska gälla alla överallt med omedelbar verkan. Men allt är inte svart eller vitt. Man kan förkorta arbetstiden successivt, man kan börja inom vissa tunga branscher, man kan börja med att erbjuda småbarnsföräldrar, det finns många vägar att gå mot en bättre framtid för alla.
Förresten förresten igen, vad underbart att det enda folk som fick säga nåt (irländarna) om mer centralstyre från Bryssel sa nej. De har räddat oss alla, givit oss en frist, snart kommer ett nytt förslag, ett nytt knep att lura oss till mindre självständighet. Må det blir för svårt. Låt oss i stället samarbeta om det som är viktigt att samarbeta om som fria och självständiga länder som själva bestämmer om krigsmakt, försvar, välfärd, skatter etc.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar