måndag 15 juni 2015

Var kommer barnen in?

Alla partier i kommunen har sagt sig vilja höja kvaliteten inom skolan. Ambitioner om mindre klasser och fler vuxna i skolan, en förbättrad elevhälsa, har uttalats från representanter från flera olika läger. Norrtälje kommuns skolor har sedan länge legat på bottennivåer i olika nationella mätningar. Barn och unga i kommunen mår också sämre psykiskt än i andra kommuner i Stockholms län. Förhållandevis få väljer att fortsätta studera efter gymnasiet.

Ibland lägger de styrande i kommunen in en extra växel och satsar på matematik i förskolan, förstelärare eller någonting annat, men det är tungrott och det är kanske inte alltid rätt åtgärder som sätts in. Att jämföra kostnader med andra kommuner blir ofta snett då vi har långa avstånd, många små skolor (mycket lokaler) och andra förutsättningar som gör att vår skola kanske måste kosta lite mer än i s k jämförbara kommuner.

Idag kan vi läsa i Norrtelje tidning att skolan måste spara 25 miljoner kronor. Detta ska tas på att stänga ännu fler landsbygdsskolor eller att minska ner på antalet lärare och elevhälsa. Det är så en sätter frukosten i fel strupe. Det kan väl inte vara möjligt?

Lite senare på dagen deltar jag i sjukvård och omsorgsnämndens möte där vi bl a behandlar ett underlag till kommunen för att påtala behovet av resurser under den kommande åren. Det är stort, från kommun och landsting sammanlagt ca 110 miljoner kronor mer än budgeterat. Främst beror det på att andelen äldre kommer att öka massivt i kommunen och detta ses endast som en kostnad. Ett annat område som lyfts är den ökande psykiska ohälsan hos barn och unga i kommunen. Denna vill man få bukt med genom samarbete med Barn och skolnämnden och socialnämnden, d v s två andra nämnder som ekonomiskt går på knäna.

Idag konstaterar jag bara vad som händer framför våra ögon. Bakbundna av stora byggprojekt och hårda frågor ser vi hur barnen offras. Det är inte acceptabelt. Jag kommer att återkomma i denna blogg med vad vi måste göra, hur vi kan tänka på de äldre som en resurs och hur vi ska få barnfamiljer att stanna kvar i kommunen.

Inga kommentarer: