måndag 18 augusti 2008

genusproblemus

Ja, det är inte lätt att vara snart sex år. Och det är inte lätt när alla tycker att man ser ut som en kille, är som en kille. Som tröst kan man väl säga att det ändå är mer accepterat än att som kille se ut som en tjej... eller? Vad svarar man när en ledsen dotter säger att "Alla säger att jag ser ut som en kille"?

a) Säger att det gör väl ingenting, har du tur växer det snart ut mustasch också.
b) Springer till frissan och löder fast löshår till rumpan alternativt köper peruk.
c) Klär barnet enbart i rosa tyllklänningar och balettskor och sminkar med läppstift och ögonskugga varje morgon.
d) Förklarar att de som säger så är stereotypa, trångsynta människor utan perspektiv på verkligheten.

Jag vet inte. Men visst tänker man en eller två gånger extra innan man plockar fram Spindelmannentröjan.

Själv tycker man ju inte att det spelar någon roll, barn är barn, och den som känner en människa bryr sig väl inte om om det är en kille eller en tjej? Men vi vuxna säger också mycket som sårar barnens självkänsla, utan att tänka oss för. Här kommer några exempel:

Alla säger till den lilla flickan; Åh vad du är lik din pappa. Ni är lika som bär. (Betänk nu att pappan är en vuxen karl, kanske med hårväxt både på kroppen och i ansiktet och inte alls någon som flickan vill se ut som). Ja, jag erkänner, jag har varit med om den här varianten själv.

Någon säger till en lite tuff tjej: Men du är väl ingen sån där prinsesstjej? Den vuxne menar det som positivt, men tolkningen hos en liten flicka är nog snarare; Men du ser väl inte ut som en prinsessa (vilket av någon anledning är synonymt med att vara vacker och det vill ju alla vara).

En kompis till min dotter sa för en tid sedan till henne: Du har bruna ögon. Jag har blåa som prinsessor har... Sånt hugger, så är det bara.

Ja, jag kan skriva om detta i evighet, det vet ni redan. Läs gärna boken; Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor av Liza Marklund och Lotta Snickare. Kom sen och försök övertyga mig om att flickor och pojkar är olika från födseln............................

1 kommentar:

Anonym sa...

Nej vi är inte olika för att vi är pojkar eller flickor, utan för att vi är olika individer.
Jag känner inte mer samhörighet med kvinnor bara för att de är kvinnor. Känner samhörighet med männsikor som är lite som jag eller i alla fall delar lite av mina värderingar.