Ska bara dra en röd tråd genom böckerna jag hittills plöjt under semestern;
"Mig äger ingen"(Åsa Linderborg): Åsa lever ensam med sin pappa (frånvarande mamma). Hon växer upp, känner sig utanför, söker sina rötter. "Lyckans Hjul"(Kajsa Ingmarsson): Utspelas i Sävesta, idylliskt villaområde, här finns alla pusselbitar till lycka, men ändå mår inte människorna riktigt bra. "Jenny"(Jonas Gardell): Utspelas i Sävbyholm, idylliskt villaområde, här finns alla pusselbitar till lycka, men ändå mår inte människorna riktigt bra. Huvudpersonen saknar sin döda (frånvarande) mamma. Uppväxt och sökande efter rötter. "Ett öga rött" (Jonas Khemiri): Huvudpersonen saknar sin döda (frånvarande) mamma. Uppväxt och sökande efter rötter.
Okej, några ord till; Lyckans hjul var lättläst, men handlade liksom om ingenting. Sen fortsatte jag på sätt och vis in i ett liknande villaområde, men närmare Stockholm. Jag känner ju Jonas Gardells böcker och berättelser sen gammalt och det var väl det som gjorde att jag inte kom igenom den just när jag fått den, det kändes som han hade fastnat. Och det har han ju, det säger t o m bokens huvudperson Jenny till honom. Jag tror jag visste redan när jag började läsa vad boken skulle handla om, vad som hade hänt, men att det var så brutalt, så omänskligt, hade jag svårt att föreställa mig. Och att vuxna människor avfärdar det hela som ungdomssynder och pojkstreck hade jag nog kunnat förstå (inte ställa upp på, men förstå) om det inte vore för brutaliteten. Den är sjuk, den finns inte i vanliga människors hjärnor. Slutligen har vi den vilsna grabben i Ett Hjärta Rött. Långt in i boken undrar jag om han bara är miljöpåverkad eller om han har någon bokstavskombination som gör att han har så svårt att acklimatisera sig. Han bygger upp en egen värld och tror att alla ska förstå att juicemaskinen i matsalen blir saboterad för att man tagit bort hemspråksundervisningen. Apropå en debattartikel i dagens lokaltidning så kan man ju snacka om missriktad energi. Sammanfattningsvis gillar jag ändå boken, den ger en blick in i hur svårt människor som arbetar med ungdomar har det, att landa rätt, men också hur viktiga våra rötter och våra identiteter är för att vi ska kunna fungera tillsammans med andra.
Nu läser jag Gerda Antii "Det är mycket med det jordiska" och jag återkommer med synpunkter på denna i nästa vecka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar