Ja, idag har jag varit hemma med sjukt barn utan att vabba. Eftersom jag inte var schemalagd så hade jag ju inget att vabba från. Jag fick ett SMS i morse, men det var ju ingen idé att svara på när Liten var hostig och snorig och knappt hade sovit på hela natten. Det där kan vara en sån där rysare som man ligger och funderar på när man har svårt att somna (inte så ofta nu för tiden, men men); vad händer om något av barnen (eller jag själv) blir långvarigt sjuk? Eftersom jag bara är schemalagd en dag varannan vecka så blir det ju ingen höjdarersättning från FK. Att någon blir långtidssjuk ingår alltså inte i mina marginaler för att klara av livet. I Sverige. År 2007. Trots att jag ändå är en människa med normalinkomst som klarar mig rätt okej. Men något skyddsnät har jag inte. Måste vara frisk, måste vara pigg, måste vara på på på...
Än så länge har jag föräldrardagar kvar att ta av när vi är sjuka. Tänker fortsätta med dem fram till nyår, sen ska jag kanske nästla mig in i Arbetsförmedlingsträsket igen. Det är länge länge sedan och ingenting jag drömmer om precis, inga trevliga drömmar i alla fall. Men om jag bara har jobb en dag en vecka t ex så börjar det kännas taskigt gentemot Liten att ta ut föräldrarpenning för resten. Hon vill ju hellre vara på dagis och leka. Och jag skulle ju hellre vilja ha dagar kvar fram till hon börjar skolan för att ta ut någon gång då och då och göra något kul. Men man kanske får jobb, vem vet? En vacker novemberdag så...
Jo, det var vackert idag och en sån där måndag. Ni vet säkert vad jag menar, en sån där måndag som man börjar eller slutar med något. Jag har slutat äta sötsaker. Igen. Nu måste jag. Sötsaker förslappar mitt liv. Och jag har ju gått upp så mycket i vikt att jag inte kan ha några byxor längre. Det funkar ju inte mitt i vintern. Det sötaste jag ätit idag var faktiskt russinen i muslin i morse. Får se hur länge det håller. Jag måste hålla fyra dagar innan jag kommer över suget. Sen brukar det gå av sig självt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar