Sista veckan på jobbet

Ja, så jobbar vi då sista veckan i vår satellitförskola. På fredag är det sista dagen barnen får komma till våra tillfälliga lokaler. Sen jobbar personalen hela jul och nyår för att kunna slå upp portarna i den helt nybyggda förskolan den sjunde januari 2009.

Och det är tungt. När nu nummer två (av fyra) verkar ha gått in i en utmattningsdepression (vägg) under ett enda år börjar att gå till arbetet kännas mer eller mindre som en hälsorisk. Och vi två som är kvar jobbar ännu mer. Det är jobbigt att jobba med olika vikarier. Och det är ännu jobbigare när vi inte ens har vikarier så det täcker upp för de som är borta.

Vi har tjugo blöjbarn på två avdelningar. När vi flyttar kommer vår avdelning att få en ny heltidspersonal och sex nya barn, sammanlagt blir vi då femton barn varav den äldsta född i maj 2006. Min kollega är fortfarande sjukskriven på halvtid och har väl varit frånvarande ca 85-90% av sin heltid under hösten. Förutsättningarna för henne att vara så mycket mer närvarande under våren känns ganska små då hon fortfarande mår rätt dåligt.

Den andra avdelningen blir tolv barn på två heltidsanställda, varav den ena nu varit hemma i snart tre veckor efter att en nära anhörig avlidit. Hon har tidigare varit hemma veckovis p g a stress och hjärtklappning så detta var liksom bara droppen.

Vi har kämpat och täckt upp för varandra och vänt ut och in på oss själva under det här året i övertygelse om att "allt ska bli bättre" på det nya stället, men nu börjar hoppet vekna. Blir vi inte fler vuxna? Är det värt detta?

Sjukas röst i samhället får höras!!!

Den allra mest glädjande artikeln i LO-tidningen handlar om ett problem som jag stött på flera gånger. Det handlar om sjukskrivna människor som av Försäkringskassan nekas att vara politiskt förtroendevalda och behålla sin sjukpenning. Det här ska jag nästan skriva med jättebokstäver för det är så skönt att fritidspolitikern Anna-Karin Nylund (s) nu fått rätt i Länsrätten mot försäkringskassan. Länsrätten menar att de politiska uppdragen inte går att jämställa med förvärvsarbete eller att man skulle ha arbetsförmåga. Det är stor skillnad att sitta på ett möte och lyssna och att vara på jobbet!

Enligt artikeln som ses Länsrättens dom nu som att det är tillåtet för fritidspolitiker att vara politiskt aktiva, även under sjukskrivningsperioder.

Jag tycker det här är en jättenyhet. Vi har fler medlemmar som tvingats lämna uppdrag eller tackat nej till uppdrag för att Försäkringskassan nekat dem sjukpenning om de är politiskt aktiva´. En person har t o m fått höra att man sett foton på vederbörande under ett torgmöte och detta skulle på något vis vara grundande för att dra in sjukpenningen. Skrämmande. Med de höga sjuktal som vi har i vårt land så är det en viktig grupp som måste få möjlighet att vara med och påverka samhällets utveckling. Det brukar i många fall också vara bra för den som är sjuk länge att träffa andra människor under ordnade förhållanden, så detta gör att vi kan göra många flugor på smällen. en riktigt glad nyhet.

Vad blir man frisk av?

En väninna till mig separerade nyligen. Nu delar hon fortfarande sitt hem med sitt ex; varannan vecka bor han där med barnen och varannan vecka bor hon där med barnen. Den andra veckan bor de i en andrahandsetta. Han oroar sig inte för framtiden, "han har ju en lägenhet", medan hon letar med ljus och lykta efter någonstans att bo, snart går andrahandskontraktet på ettan ut och hyresrätter går inte att få tag på i den nordostkommun i Stockholms län som detta utspelar sig. Hon kan bli tvungen att flytta från kommunen med allt vad det innebär för barnen och hennes egen arbetssituation (hon har inte körkort och bil). Till saken hör också att min väninna har problem med obetalda räkningar och fakturor i massor. För ett par veckor sedan fick hon träffa en konsumentvägledare som rådde henne att låta allt gå till fogden, annars kan hon inte få någon hjälp. Och med anmärkningar och skulder hos fogden kan det ju vara svårt att få tag på en bostad.

Min väninna mår givetvis inte bra. Och för detta har läkaren ordinerat piller och sjukskrivning. Är det verkligen det som kommer att få henne att må bättre? Man kan fundera.

Hellre jämställd man och frisk än ojämställd kvinna och sjuk

Jag vet, jag vet, jag vet, jag har inte bloggat nästan någonting på flera veckor. Anledningen till detta är att jag är så outgrundligt trött, begriper inte om jag är förgiftad eller sjuk eller vad det kan vara. Det märkliga är att det inte bara är jag, hela min släkt verkar ha blivit drabbade. Jag är så trött att när jag lägger mig på kvällen så domnar händer och fötter bort och jag själv känner mig som in någon slags febrig dimma och tror att jag aldrig kommer att vakna igen. Liten däremot sover oroligt och väcker mig ganska snart, upp och ned, upp och ned hela natten, men ändå hinner jag somna om och sova som en stock mellan räderna. Min mormor, som är snart 93 år, trodde att det berodde på åldern att hon nu plötsligt somnar framför TV:n, min syster hade en släng av vinterkräksjukan (som vi alla hade) och skyller tröttheten på den, min mamma har som vanligt arbetat alldeles för hårt och stressat inför julen, men jag är vare sig gammal eller har jobbat för mycket. Visserligen har jag stressat och var ju också lite krasslig i magen en dag, men...

Jo, det är sant, solen har enligt statistiken bara lyst två timmar på två veckor. Det är mörkt när man vaknar, mörkt när man försöker städa, mörkt innan man somnar och egentligen är det väldigt svårt att märka att det har vänt, att det blir ljusare och ljusare. Och om solen mot förmodan skulle skina så går man ju bara upp för att upptäcka att fönstren inte alls är rena trots att man putsade dem dagen före och ingenting annat heller för den delen... Så hinner man inte ut innan solen gömmer sig bakom granarna igen.

Enligt statistiken så tycker även 96% av svenska folket att män och kvinnor bör ta lika mycket ansvar för hem och barn. Vill bara meddela att jag känner alla de 4% som inte gör det. Jaja, en del kanske säger att de tycker så, men de gör inte det, inte på riktigt... Men nu är det nämligen så att i förrgår läste jag att ojämlikhet i hemmet gör kvinnor sjuka. Så det är en fråga arbetsgivare bör ställa innan de anställer en kvinna; vem gör jobbet hemma? Kvinnor i ojämställda förhållanden har fler sjukskrivningsdagar och skattar sin psykiska och generella hälsa lägre än kvinnor i jämställda förhållanden.

Igår läser jag så i lokaltidningen att även pendlare har sämre hälsa än andra. Grattis, grattis till mig själv, kvinna i ett ojämlikt förhållande som imorgon börjar pendla till arbetet. Det är bara att se fram emot ett liv i sjukdom och misär. Tur att jag i alla fall har ett jobb att vara sjukskriven från nu då.

Att pendlare mår sämre än andra kan kanske ses som en av anledningarna till vår kommun brukar knipa nån av bottenplatserna i folkhälsoundersökningarna som görs vart fjärde år i länet. 7400 människor pendlar varje dag ut från kommunen och 2000 människor pendlar in. Alltså, förutom att vi har lägre utbildning och lägre lön som ju också är faktorer som påverkar hälsotillståndet.

Imorgon börjar alltså mitt nya jobb och jag ska "Komma igång" igen. Även med bloggandet. Hur trött jag än är så lovar jag att avge lite rapporter. Igår tog jag ungarna och åkte ut till stugan som en sista avkoppling. Solen sken ju och vi skulle grilla korv, men fick inte fyr på kolen, så det blev en stund vid vattnet, lek och klättring på stenar innan vi gick in och stekte korv i stugan och sen sov vi kvar på Storasysters begäran. Och trots viss tidsbrist i morse så hann jag få ner det mesta av julsakerna och dammsuga av golven.

Förskola för barnens skull?

Ännu en natt med två oroligt sovande barn i min närhet. Hosta, snor och halsmandlar, täcken på golvet och en mamma som ligger som ett S och försöker koppla av lite. Liten fick vara hemma en dag till, men verkade faktiskt betydligt piggare idag. Hon somnade inte förrän det var dags att hämta Storasyster på dagis så blev det stressigt och krångligt och mörkt ute och jag var tvungen att bjuda barnen på pizzeria för att greja ABFs styrelsemöte som började kl.17.00.

En väninna och jag diskuterade huruvida förskolor tar emot syskon till sjuka barn. Hon hade upplevt att förskolan inte ville ha det ena barnet där om hon "ändå var hemma" med ett sjukt syskon. Det har jag inte upplevt på vår förskola. Det finns fler aspekter på det tycker jag. Visst är man ändå hemma, så det friska barnet kan mycket väl vara hemma, men... är förskolan till för barnet då? Med det resonemanget tycker jag att det mer låter som att förskolan är en plats dit man måste lämna barnen för att man jobbar och ingenting annat. När barnen blir så stora som fem år har de ofta planerade verksamheter i grupp åtminstone tre dagar i veckan. Om de inte är där så missar de, kommer efter, kommer utanför...

En annan aspekt på det hela är ju att man faktiskt betalar för att ha dem där. Antingen betalar man fullt pris för hur många timmar som helst eller så betalar man halvt pris för 15 timmar i veckan eller mindre. Man betalar fullt pris året om, oavsett om barnen är sjuka om man två månaders semester eller annat. Det sporrar ju inte direkt till att tvinga en dagisälskande unge att vara hemma för att syskonet är krassligt.

Åh nej, vilken dålig uppkoppling jag har, nu får jag skriva om mer än halva bloggen. Jaja, det kan ju bli bättre...

Nästa aspekt som jag tog upp när jag skrev alldeles nyss är att fr o m barnet är fyra år gammalt så har det rätt till 15 timmar/vecka fri allmän förskola oavsett syskon som är sjuka, föräldrar som är föräldrarlediga eller arbetslösa. Förskolan är till för barnen. Inte skulle väl skolan komma på att skicka hem en elev för att dess syskon var sängliggandes?

Min väninna som lydigt och snällt fick ha både sjuka och friska barn hemma hade sina barn på privat förskola. En annan bekant som har sin dotter 15 timmar/vecka på en privat förskola (hon är själv hemma med barn nr 2) blev för ett tag sedan ombedd att ha sin dotter hemma eftersom förskolan hade dåligt med personal. Det gick ju bra eftersom hon ändå var hemma, men när hon sedan frågade om dottern fick vara där lite längre en annan dag så var det nobben. Hon får vara där tre timmar varje förmiddag, vare sig mer eller mindre. Mamman är tvungen att väcka henne eftersom de sover middag varje dag när hon ska hämta. Är förskolan då till för barnen?

Min syster har också haft sina barn på privat förskola och numer på privat fritids. När hon slutar jobba klockan två kan hon inte hämta dem för då sitter de precis och äter mellis och då får man inte störa. Därför passade hon en gång på att handla innan hon hämtade sin dotter, men fick då veta att man minsann inte får handla medan man har barnen på dagis. På dagis får de bara vara när föräldrarna arbetar. Schemat var inlämnat i början av terminen och inte kunde syrran jobba extra på sin lediga dag för då hade hon ingen barnomsorg... Syrran har också alltid ett väldigt sjå med att ordna barnvakter till sina barn vid alla lov, klämdagar och liknande för annars får de vara ensamma på deras fritids,,, alla andra är lediga. Och är de också lediga så kan ju fritids stänga och personalen gå hem.

När jag vikarierade inom barnomsorgen i slutet av åttiotalet så blev man beordrad att ta kompledigt och gå hem om många barn var borta en dag. Fungerar det så fortfarande kan jag se att förskolorna kan tjäna pengar på att skicka hem även friska barn. Annars tycker jag att det är enbart löjligt för personalen måste ju finnas där ändå, sjukdom är ju sällan planerad i förväg.

På vår förskola fungerar det mycket bättre. Det är stor närvaro bland barnen, såväl lov som klämdagar och vanliga dagar. Jag tror att en del föräldrar är sjukskrivna eller arbetslösa, andra barn har föräldrar/förälder som jobbar långa dagar/långt borta. Många bor i närheten av förskolan och har ingen tillgång till vare sig bil eller valmöjligheter. Men jag är övertygad om att förskolan är för barnens bästa, inte för föräldrarnas eller personalens eller för den delen någon faraway ägare som vill tjäna kosing. Visst är barngrupperna för stora och visst har lokalerna sett sitt bästföredatum för länge sedan (de var ju inte i bästa skick från början ens en gång). På första föräldrarmötet när Storasyster var ett år kom sex av sexton barns föräldrar.

Förskolan har öppet mellan halv sju och halv sju varje vardag. Inga önskemål från personal eller föräldrar ändrar detta (flera privata förskolor stänger tidigare t ex på fredagar då de flesta föräldrar kan hämta tidigare). Och det kanske låter bra, då kan ju personalen koncentreras då det är många barn. Men det är alltid någon som blir utanför, som inte vågar säga att hon/han jobbar till sex varenda fredag för då blir ju alla andra föräldrar besvikna... Och på så sätts stängs det barnet ute från den privata förskolan. På vår förskola kan vi, trots det obegripliga schemaanmälningssystemet via internet, komma med små lappar med barnens tider, ringa och ändra (t o m samma dag) tiderna och svaret har alltid varit; Vi har öppet halv sju till halv sju.

Jo, det finns mer att önska, jag har ju skrivit många gånger på den här bloggen om barnomsorgens otidsenliga öppettider i ett samhälle där mer och mer går mot 24timmarsöppet och arbetsmöjligheterna för den som bara kan jobba "kontorstid" krymper. Men efter en seg inskolning av Liten (som fortfarande är överdrivet mammig) så har jag fått två barn som älskar sin förskola och inte vill missa en dag där för allt i livet. Det är värt mycket i en tid då man måste slita för att försörja sig.

Nu hoppas jag bara att Liten är tillräckligt pigg för att gå och leka en stund imorgon så att mamma kan läsa in sig på ärendena inför Bygg och Miljönämnden på fredag. Och sen är det Öppet hus på Storasysters avdelning på eftermiddagen så då måste jag ju dit och ... FIKA... och titta så klart...

Samma resonemang vid sjukskrivningsfusk som vid skattefusk?

Jag ska inte säga att jag tycker den nya beloppsgränsen på 10000 kronor per år innan man behöver betala skatt är dålig, nej, jag tycker det är bra så länge det gäller privatpersoner emellan. Jag tycker vi borde kunna ställa upp och hjälpa varandra mycket mer i samhället och självklart vill man när man får hjälp också kunna skänka någonting tillbaka för det. Och har man nu, stackars sate, bara pengar så må det ju vara så...

Men att som Moderata företrädare ställa mig upp och jubla... nu är alla bekymmer ur världen, det gör jag inte. Nu kan de rika köpa sig ännu mer tjänster utan att skatta samt dra av på de beskattningsbara tjänster de köper. Livet måste bli mycket enklare för dem. För mig kommer det väl knappast att märkas.

Men tänk om man resonerade på samma sätt när de gäller de som "fuskar" med sjukskrivning. Istället för att införa sjukintyg från första dagen för att sätta dit dem, kanske det borde vara tillåtet att sjukskriva sig för trötthet eller olust i, säg max två veckor per år? Då skulle vi antagligen få betydligt färre fuskare...

Svarta tjänster och fusk

Idag när jag var på ICA och postade ett brev så ringde lokaltidningen till mig och frågade om jag betalat svart för varor eller tjänster någon gång. Det var väl iofs väntat med tanke på vad som uppdagas i stort sett varenda dag nu för tiden. Nu vill den lokala tidningen ställa de lokala politikerna mot väggen. Och jag svarade att jag "tror inte" att jag gjort det. Olyckligt luddigt formulerat om jag själv får säga det, men ganska sant. Jag tror verkligen inte det, men ibland är det hårfint.

T ex vid byte av tjänster, då kan det ju vara svårt att veta. Nu tror jag inte att jag bytt så mycket tjänster heller för jag har liksom inget sånt yrke; jag kan inte banka plåt, dra ledningar, reparera bilar, måla hus eller lägga tak. Eller, ingen skulle i alla fall be mig om hjälp med dessa saker. Så om jag vill ha en hantverkare får jag nog snällt betala henne/honom med pengar och då helst vita. Eftersom jag bor i hyresrätt har jag ju heller inte anlitat särskilt många hantverkare som jag själv ska betala. Nu tänker jag verkligen; hjälp med städning, barnpassning eller annan service i hemmet har jag heller aldrig ens tänkt tanken att jag skulle ha råd med.

Sen sa jag något annat konstigt till reportern, nämligen att jag kan förstå att folk betalar svart. Hm. Alltså, här behövs ju en förklaring. Jag menar absolut inte att jag förstår högutbildade, välbetalda människor som medvetet betalar svarta pengar för löpande tjänster (eller för den delen engångssummor som är väldigt höga). Men jag förstår att man ibland av okunskap och ibland p g a dålig ekonomi väljer att betala svart. När jag nu riktigt tänker så minns jag att det fanns en kille som brukade hjälpa mig att fixa min renault4lajban i slutet av 80-talet. Hur eller om han fick betalt, det minns jag inte ens, men jag vet att det var en kompis kompis som var duktig liksom.

Annars gillar jag inte att folk fuskar, det har jag aldrig gjort. Inget ljug och inget fusk, då går jag hem. Att köpa svarta tjänster är väl lika mycket fusk som att VABBA trots att inget barn är sjukt? Eller att vara sjukskriven trots att man faktiskt kan jobba (åtminstone hänga tvätt, laga mat, bära matkassar mm som FK fångar i sina filmer av sjuka människor. Vem tror de annars gör de där arbetsuppgifterna? Man måste faktiskt äta för att överleva och restaurantbesök är väl föga möjligt på sjukpenning)? Ändå är det ingen som tänker förenkla för fuskvabbarna, de ska sättas dit medan de som fuskar med skatteinbetalningar ska få subventionerade tjänster istället för att lockas att betala vitt. Det är tydligen skillnad på fuskare och fuskare...

Manlighet, stuga och sjukskrivningar

Hoj, vad varmt det blev idag då. Tänkte först låta barnen plaska lite i bassängen hemma bara eftersom vi skulle iväg på eftermiddagen, men det blev för hett, så vi kastade i oss korv med bröd och for iväg till närmsta strand för en dryg eller knappa två timmars bad och sol.

I DN bekräftades i en liten notis det jag länge misstänkt och också bloggat om; att manlighet bara är en genetisk defekt. Enligt en färsk undersökning på råttor visade det sig att endast en gen i luktorganet hos honråttor skiljde sig från hanråttorna. När den genen slogs ut började honråttorna bete sig som hanarna och bestiga varandra etc. När jag berättade detta för min mamma och mormor så sa min mormor att "det har man väl vetat länge" och jag kan inte annat än hålla med, men det känns så skönt att få det vetenskapligt bekräftat.

Vi tvåtiden tryckte vi så ihop hela familjen i bilen för att titta på stuga och visst blir man sugen. Den här stugan var både större och i bättre skick än den förra vi tittade på, ändå så tyckte resten av spekulanterna att det handlade om att köpa en tomt. De flesta var dessutom äldre, alltså; tre av dem gick med käpp. Ett yngre par och så vi, lite mittemellan, ganska gamla, men med små barn. Vi verkade klart mest intresserade. Delar av familjen kunde inte slita sig från utemöblerna (de flesta inventarierna ingår eftersom nuvarande ägare är en åttioårig jazzdiggare från Täby). Konstig kommentar, men jag menar att han knappast behöver en massa extra möbler och skottkärror och sånt i sin lägenhet.

Vi blev bjudna på middag hos en ungdomskamrat till mig och hennes mamma som har sitt hus i samma riktning som vi redan åkt en bit. De har en jättehärlig trädgård fylld av blommor och bär där man kan sitta och bara njuta. Nu var det förstås full fart på två små tjejer med dockvagnar som drogs runt runt. Och pladder pladder pladder... Just när sambon förklarat att han skulle föda upp egna kycklingar med värmelampa och ha ett växthus med elslingor så att man kan odla året runt i stugan och frågat hur det var med elförsörjningen hos väninnan så gick strömmen och efter en stund kom grannen och undrade eftersom han ström också försvunnit. Sambon fortsatte att förklara att då kan man ha ett eget dieselaggregat hemma och dra igång så har man elförsörjning hela tiden. Eller ett kärnkraftverk, tänkte jag, det krävs nog för att driva allt som han ska ha i stugan... Män, män, manlighet, en genetisk defekt helt enkelt.

I övrigt diskuteras väl förslagen till nya sjukskrivningsregler. Frågan är väl vad de ska leva på som inte kan jobba och inte får bli sjukskrivna. Så sent som denna vecka tror jag ledaren i lokalblaskan skrev att friska människor måste jobba med anledning av att ett par i Kinna nekats socialbidrag när de inte aktivt sökte jobb. Kommuner börjar kräva motprestationer för att kvittera ut socialbidrag, man får inte vara sjukskriven när man mår dåligt, hur ska man kunna försörja sig om man drabbas av en långvarig depression t ex? (det är ju inte alldeles ovanligt). Dessutom kan jag ju hålla med om att det där paret i Kinna kunde söka jobb, det är ju ändå helt omöjligt att få ett, så det kan ju inte vara så farligt att klämma ner ett par rader och skicka iväg då och då. Men det är klart, vill man inte jobba, då får man väl ett jobb.