Nu har jag inhandlat en "ny" TV för 200 kronor. Det var lagom. Den är ungefär som vår gamla, det går till och med att använda samma fjärrkontroll. Kanske håller den ett år så kan vi köpa en ny TV på riktigt nästa mellandagsrea. Jag kom på att jag aldrig köpt en ny TV när jag satt och pratade med syrran igår. När jag flyttade hemifrån hade jag ingen TV. Sen träffade jag min första sambo och han hade TV. När den gick sönder fick vi en gammal från min brorsa och hans F D. Den fick första sambon ta med sig när vi separerade eftersom jag fortfarande ansåg att jag inte var beroende av TV. Det tog dock inte så lång tid innan min mamma bytte ut sin TV och jag fick ta den gamla. Efter några år började den trilskas lite och eftersom nuvarande sambons brorson skulle köpa widescreenTV så fick vi hans gamla och den har fungerat ända tills förra veckan. TVn på landet fick sambon med sig när han jobbade inom flyttsvängen ett tag. Och nu har jag alltså köpt en "ny!" TV genom fyndmarknaden i tidningen. Det lustiga var att det var kassören i samfällighetsföreningen vid stugan som sålde den. Vi som var i stugan i helgen, vi kunde ju tagit den med oss då om vi vetat... De hade trott att det var fel på TVn, lämnat in den, men i stort sett redan bestämt sig för att köpa en ny. Det visade sig vara fel på parabolen, TVn var helt okej, men de köpte ändå en ny, plattare, lättare modell. För oss som diggar tjockTV så är plattTV en välsignelse. Det gör ju att det alltid finns billiga TVapparater att tillgå.
Jag tittade inte ens på TVn innan jag lastade in den i bilen. Vissa saker är jag noga med, men en TV är en TV och fungerar den så... 200 kronor är ju ingenting i det avseendet heller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar