Oj då, klockan är redan 00,00. Kanske skulle hoppa bloggandet. Äsch, nu är jag ju ändå här. Var tvungen att kolla att alla pengar gått iväg från kontona som de skulle, det är ju lite osäkert i dessa tider av helger och åter helger. Det mesta verkade okej och resten åtgärdades. Snart ska jag krypa ner i sängen och vila kropp stel av arbete och TVkånkande. Var tvungen att långtitta på TV denna andra kväll eftersom jag började titta på Jane Eyre häromkvällen på landet och absolut ville se slutet (trots att jag tror att jag sett just slutet förut). Det är faktiskt som någon sa på jobbet, bara repriser på TV runt dessa långa helger. Det görs så mycket reklam om hur mycket bra filmer och serier som ska visas och sen är det nästan bara repriser och skräp. Till och med Bolibompa är fyllt av små julsagor som går i repris år efter år så att min femåring nu kommer ihåg att hon sett dem förut (och då började hon se på TV i november 2004 när hon blev sängliggande i tre veckor i någon slags illasinnad magåkomma). Liten har ju sett TV och film redan från scratch, men hon är som sagt en helt annan personlighet.
När min äldsta dotter började titta på TV och film tyckte jag det var guld värt, det var ett sätt för henne att koppla av (tror hon slutade sova middag vid ett års ålder och hon sov knappt aldrig före det heller, fram till två års ålder sov hon aldrig mer än två och en halv timma i streck, natten inräknad). För henne var det full fart dygnet runt och hon kunde aldrig släppa något, aldrig missa något. Detsamma gäller för henne i filmvärlden. Hon tittar koncentrerat på film och på Bolibompa och tål inte att bli störd, knäppa av mitt i eller knappt ta en kisspaus. När hon ska gå på toaletten får man stoppa videon tills hon är tillbaka trots att hon sett filmen flera gånger innan. Men när hon var i Lillasysters ålder hade hon knappt tålamod att se vinjetten till bolibompa innan hon var ute på nya äventyr.
Men hon har också varit i trotsåldern och då var det ju oftast bara hon och jag. Vi var lika envisa båda två och jag har många halvlustiga minnen, t ex när vi åt fredagsmiddag iklädda cykelhjälmar, när spegeln i hallen for i golvet efter en dörrsmäll så att grannen kom ner och kollade att vi levde, usch, och en hemsk gång då jag min dumskalle tog med pulkan ner på stan och mitt på torget kunde jag inte förstå om hon ville åka i pulkan, dra pulkan, lämna pulkan på torget eller vad det var; allt var fel, och där stod jag med en gapande skrikande unge, pulka och vagn och alla vände sig om och stirrade och undrade om jag slog henne eller på annat sätt torterade henne. aldrig mer den j-la pulkan tänkte jag... funderade senast idag på om jag skulle köpa pulka till Liten nu när det ligger ett par cm snö, men kanske inte ändå... jag går åtminstone inte ner på stan med den.
Imorgon är det sista dagen på jobbet. Lite konstigt känns det. Jag tänker inte bjuda på tårta för jag har varken tid eller pengar just nu. Kanske bakar nåt och går upp nästa vecka, jag är ju ledig då. Förhoppningsvis får man nya arbetskamrater som man kan fika och skratta med, fikat är ju ändå det bästa med jobbet, eller, jag menar, det bästa med det mesta. Nu ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar