Ta för sig var ordet

Funderar mycket kring det där hur vi uppfostrar barnen att ta för sig. Eller att vara bra kompisar. Hur vi uppfostrar pojkar. Och hur vi uppfostrar flickor. Det finns ju många studier som visar på hur flickor fostras att hjälpa pojkarna vid t ex matbordet på förskolan. Hur pojkar istället fostras att ta för sig och ta sig fram. Idag funderar jag också på den frågan i ett klassperspektiv, men det återkommer jag till en annan gång.

Dottern har idag börjat på en veckas idrottsskola på Camp Roslagen och hennes huvudidrott är naturligtvis fotboll. Tyvärr hamnade hon inte i samma grupp som sina lagkamrater från BKV Norrtälje eftersom hon är ett år yngre än dem. När jag frågade henne hur det varit efter dagens slut sa hon att det hade varit okej, tja, okej, men inte mer. Det var tre killar som slog och klättrade på ledarna hela tiden och de slutade inte trots att de blev tillsagda. De till och med klöste upp ledarens sårskorpor. Det var tydligt att detta var ett bestående intryck av dagen.

Tränarna på idrottsskolan är själva idrottsungdomar och dilemmat med detta har jag tidigare skrivit om; de har ingen pedagogisk utbildning och de saknar ibland kraft att säga ifrån till barnen. Kanske tycker de själva att det är roligt att busa till en viss gräns, men har svårt att avgöra när det går över styr eller när det faktiskt går ut över de andra barnens tid. Det positiva är ju att de är bra förebilder för de unga idrottarna och de kanske kommer ihåg bättre än vi vuxna hur det var att vara liten och nybörjare.

Jag frågade dottern om hon ville byta grupp till den där hennes lagkamrater och hennes äldre kusin går i, men av lojalitet till ledarna ville hon vara kvar i gruppen. "Och de kanske slutar, mamma." Vis av erfarenhet så har jag svårt att tro det. Och med lite av taförsig-mentaliteten känner jag mig trött på att vara snäll och acceptera att några bråkiga småkillar ska förstöra de andra barnens rätt till träning och gemenskap. Jag vill förmedla detta till min dotter, men jag har redan uppfostrat henne att ta hänsyn till andra och att sitta lite nöjd i båten. Jag vill ju inte ha ett samhälle där alla bara roffar åt sig. Jag vill ju att barnen ska bli snälla och hänsynsfulla individer. Men jag vill också att de ska få ut det bästa och det mesta av det bästa.