söndag 19 juni 2011

Vad vill vi minnas och vad vill vi lyfta in i framtiden?

Sverigedemokraterna i Norrtälje tycker att det är viktigt att vi minns Gustav den andre Adolf, som är den officiella grundaren av Norrtälje. Honom minns vi bäst genom att sätta upp en byst i en park som också får namn efter den gamle kungen som inte ens gillade tanken på demokrati. Det här tycker även Alliansmajoriteten i kommunen är någonting som vi bör påminnas om och yrkar bifall till motionen om bysten. Tänk vilken bra mötesplats som nu skapas för alla de som tycker att Gustav den andre Adolf är det som bör lyftas in i framtiden för att minna kommande generationer om stadens historia.


Sen finns det sedan länge ett gäng som tycker att det mest minnesvärda i stadens historia är när ryssarna kom hit och brände ner i stort sett allting 1719. Varje sommar samlas de och smäller kanoner och marscherar runt i uniformer på stadens gator. När akutmottagningen på Norrtälje sjukhus var nedläggningshotad så marscherade de ända in till landstingshuset för att uttrycka sin protest.



Själv tycker jag att slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är intressanta år. Järnvägen kom till stan och industrier som Pythagoras tändkulefabrik, snickerifabriken, armaturfabriken, slipskivefabriken m fl växte fram runt järnvägsstationen. Stadsgränsen flyttades för att göra plats för fler invånare, bl a byggdes kvarteren Balder och Frej som bostäder åt järnvägsarbetarna. Samtidigt gav järnvägen Norrtälje sin storhetstid som badort och stockholmarna kom i strid ström för att bo på de många pensionaten och få behandlingar av den nyttiga leran i Norrtäljeviken.



Nu verkar det som om badepoken ska få en pånyttfödelse här i staden med TVÅ nya badhus som ska stå färdiga till Lucia 2013. Det tycker jag är kul. Samtidigt tycker jag att det är synd att kärnan i kvarteret Balder nu rivs för att ge plats åt bostadsrätter. Även området ovanför ska bebyggas med stora hus. Lyckligtvis kommer den del av den gamla armaturfabriken som har veckat tak (typ pythagorastak) att behållas. Företaget som kör kollektivtrafiken (nob...? Nobel?, Nobin?, har glömt vad de heter) kommer att sätta in dubbeldäckare på sträckan Stockholm - Norrtälje, men hade inte tåg varit att föredra? Varför är vi den enda kommunen i länet utan spårbunden trafik? I Norrtälje har man verkligen gjort sitt bästa för att ingen ska minnas att här en gång gick tåg; stationshuset är rivet, vagnparken bebyggd, rälsen revs upp typ natten efter sista tåget gick osv. Om och om igen förnekas fördelarna med att återuppbygga sträckan Kårsta - Rimbo på Roslagsbanan. Om och om ígen förnekas att Rimbo faktiskt varit en central ort, en ort i hjärtat av ett järnvägsnät som knöt ihop Stockholm, Norrtälje och Uppsala. Och Erken med ångbåt och kräftfiske.


1997, eller när det nu var, deltog jag i ett kulturprojekt som hette Bilder av Roslagen. Då byggde vi en modell av området runt Norrtälje järnvägsstation 1917; fabrikerna, de nybyggda arbetarbostäderna, träden som skulle fånga upp järnvägssotet. Järnvägen invigdes av Oscar den andre, ingen staty på honom har jag sett föreslås. Ändå var järnvägen nyckeln till ett expansivt och framgångsrikt skede i Norrtäljes historia. Järnvägen är en modern lösning för såväl gods som persontransporter idag och i framtiden också. Järnvägen borde finnas både i vårt minne och i vår framtid i Norrtälje. Det tycker jag att de styrande (oavsett färg) i många många år har glömt bort.



Inga kommentarer: