Bara att glömma att drömma

Somnade sent efter allt räknande igår. Och vaknade 04.12 av att lilltjejen pep. Bar över henne till min säng och försökte somna om. Det tog en kvart så stod storasyster och stirrade på mig och berättade att hon kissat på sig. Bytte sängkläder till henne och sen sov jag inte mer. Låg bara och funderade på mitt kommande möte med banken, på livet och ekonomin. Och allt detta förgäves. För inte ville banken räkna som jag. Hur de än räknade i sina mallar och schabloner så lyste siffrorna röda. Och något lån blev det givetvis inte tal om.

Sorg igen. Trodde att 2007 skulle bli ett höjdarår, men motgång efter motgång börjar ta på krafterna. Man hoppas, man vill, man önskar så mycket så mycket men når aldrig ända fram. Fantasin rusar iväg dit den egentligen inte ens vågar gå. Gång på gång. Käftsmäll. Och klappar på axeln från alla håll och kommentarer om att se det positiva i det hela. Prövningar. Något stort måste ligga på lut när man hela tiden prövas på detta vis.

Det är ett drömhus. En sommardröm. En dröm om lugn och ro, gemensamhet och framtidstro. Andra må önska att resa, flanera och konsumera. Jag är ingen konsumtionsmänniska. Jag kostar inte lika mycket som en schablon. Jag kan konsten att vara snål utan att leva fattigt. Jag kan konsten att uppskatta det enkla. Min dröm är enkel.

Förmodligen kostar det mig mer att vara kvar i stan hela sommaren än att ha ett sommarhus. I en sommarstad med affärsjippon som enda och ihärdigt återkommande nöje så kostar allt.

Och hade jag fått jobbet som jag så intensivt önskade tidigare i år, så hade det väl inte varit några problem att få lån. Då hade jag ju haft en lön. Då hade jag ju haft förlorad arbetsinkomst när jag var på möten istället för semester som min arbetsgivare tycker sig ha rätt att lägga in. Gjorde i alla fall upp en plan att söka en tjänst på jobbet som jag vet är vakant, men som inte är utannonserad. Det gjorde jag i natt under mina ekonomiska funderingar. Det måste väl åtminstone kunna få igång en diskussion om hur anställningsförhållandena ser ut på vår arbetsplats. Jag menar, de måste ju svara på min ansökan, och då kan man ju överklaga. Eller?

Sen gick jag in på www.platsbanken.se via mobilen medan barnen badade tillsammans med sin kusin på stranden och hittade minst fem jobb som jag bestämde mig för att söka. Nu när jag sitter vid datorn känner jag mig inte alls lika inspirerad. Tänkte att jag skulle söka allt från städjobb (bara för att vara borgerligheten till lags) till mer avancerade tjänster för att se hur responsen blir. Alltså jobben är: barnskötare, husmor, lokalvårdare, miljö- och hälsoskyddsinspektör, resursassistent, miljövärd, ekonomibiträde och inläsare med varierande tjänstgöringsgrad. Vad tror ni? Jag är ju utbildad barnskötare och ekolog.

Väldigt bra att ha brorsans yngsta son hemma förresten (snart nio). Helt plötsligt kan min äldsta både byta om, ta mat, skära maten, gå på toaletten och mycket annat helt utan hjälp. Efter att vi varit på stranden lekte de vattenkrig och byggde koja och allt var lugnt och skönt och jag drack kaffe och läste DN.

Jaha, klockan är tio över elva och nu har grannen fått besök av en kille med gitarr. Jag som trodde han hade flyttat, men nu verkar det vara full fart igen. De spelar Brev från Kolonien. Pust. Undrar om de ska hålla på till fem imorgon bitti. Ett sommarhus. Utan grannar. Nån gång ibland åtminstone.

Jag jobbar, jag sliter, jag biter. En dag jävlar. Ungdomar bygger hus för flera miljoner. Människor i lyxlägenheter har stugor som mer påminner om högstandardvillor. Människor bor i villa. Vad gör vi om hyresvärden(kommunen) säljer huset vi bor i och vi blir tvungna att flytta? Var kan vi flytta som inte ens kan få lån till en stuga för under 400 000? En tvåa kostar ju det dubbla.

Det tråkiga är ju inte bara att vi missar det underbara stället. Det är som folk säger; det finns fler stugor (även om det inte känns så nu), men kan vi inte köpa det här superbilliga, trots 50000 i kontantinsats, då känns det inte som om vi någonsin kommer att kunna köpa någonting utan att vinna på tipset. Sparar jag summan det skulle kosta per månad att köpa så tar det 14 år innan jag har råd att köpa stället kontant. Då är barnen stora redan. Det är bara att glömma att drömma helt enkelt.

Brorsan ville ha med oss ut i skogen och plocka fler blåbär strax efter sju, men jag kände mig inte upplagd. Dessutom hade vi varit ute hela dagen och äldsta tjejen var blåare än ett blåbär av allt badande. Tittade på nyheterna med Liten i knät medan storasyster lekte med sjörövarskeppet. Sen läste vi bok och somnade allihop. Vaknade vid tio och tänkte inte gå upp, men på nåt sätt lyckades jag vakna till och nu lär jag väl inte få sova mer i natt, så jag kan lika gärna söka jobb.

Solen sken idag, men det hjälpte inte mycket.