Igår kväll blev jag dumt nog kvar vid datorn till 00.40. Helt sjukt när man är så trött som jag. Och grannen var inte hemma, så jag kunde inte skylla på honom heller. När jag väl kom i säng kunde jag inte sova. Sprang in till tjejerna 3-4 gånger eftersom de for runt i sängarna och lilltjejen envisades med att hamna på golvet. Sista gången jag tittade på klockan var hon 02.08, sen somnade jag.02.35 stod äldsta tjejen och pickade på mig vid sängkanten. Utan att argumentera bäddade jag ner henne i pappans säng och somnade om. 03.50 ville lilltjejen komma till mamma och jag pulade ner henne bredvid mig för att försöka somna om innan det skulle bli dag. Två busiga systrar i sängen banade inte väg för längre sömn än til 06.40. Sen var det fullt ös. Tjejerna ville upp och leka. Jag slängde in en tvättmaskin (nej, jag slängde ingen maskin utan jag slängde in tvätt i maskinen och tvättade).
Lade fram papper på bordet för att ringa banken eftersom de ännu inte hört av sig till mig angående lånelöfte för stugan. Innan jag hinner få tag på någon ringer mäklaren (ca 09.10) och berättar att hon ska visa huset för några idag klockan tio. Vi ska på tjejträff åt samma håll idag och jag (som är den enda som kan vägen) har bokat tid med väninnorna kvart i elva vid macken. Men i min hjärna ska vi ändå hinna.
Får tag på banken, hänger tvätt, klär barnen, köper present, tankar och rushar iväg för att vara på plats vid stugan 10.10. Barnen överlyckliga. "Mamma, du måste betala mest pengar så att ingen annan köper huset." klargör storasyster och jagar fjärilar över gräsmattan. De andra spekulanterna verkar sura och ger sig av. Jag pratar med mäklaren och med banken i telefon. På måndag eller tisdag får jag besked om lån. Störtkär i huset. Vi plockar smultron och möter upp väninnorna på ny träffpunkt efter landsvägen.
Vi fortsätter ut på landet till en väninna och hennes mammas hus. De har den mest underbara trädgård med hur många pionsorter som helst. Och rosor. och jasmin. Och Klematis. Och bärbuskar och potatis och allt man kan önska sig. Lugn och ro. Skyddat från grannar och trafik. Vi fikar, pratar, äter mat, pratar och njuter av trädgårdens harmoni.
De flesta av oss fyller fyrtio i år. Så vi firar lite. En ser exakt likadan ut som för tjugo år sedan. En annan sitter i rullstol. En (som är ett par år yngre) pratar oavbrutet. En är vegan, två är sjukpensionärer. Vilken roll har man själv? Det är svårt att se. Två killar under året och så mina tjejer på ett och dryga fem. Värdinnan är barnlös precis som den femte kvinnan som skulle ha varit med, men som hade fullt upp med jobb och "Love and Peace"festivaler och semestrar i Lappland. "Den femte kvinnan", bra titel. Nästan lika bra som vår T-shirt-slogan "Våga vägra burka". (jag ska förklara den lite närmare en annan gång)
Jag och döttrarna blev kvar till sist. Vi åt ju sen lunch och tänkte oss inte behöva så mycket mer för dagen. Barnen lekte i sandlådan när vi kom hem och jag packade bilen med loppisprylar inför morgondagens loppis. Sen gick vi in och medan tjejerna kollade Bolibompa så gjorde jag (hör och häpna nu) pannkakor. Det sa bara slurp så var de försvunna och sen var det sängdags.
Mamman har fyllt i låneansökan som ska mailas till banken, registrerat kort och mobiler till ICAs spärrservice och lite annan nytta. Nu återstår väl bara att registrera autogiro till vägverket för trängselskatten. Men det tar vi en annan dag. (Liten hojtar oroligt till från sovrummet, sov sov sov).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar