Amerikanska bilar, monarki och sommardag

Även om man inte är fantast av vissa saker, så brukar man ju kunna ha en hel del att säga... Jo, det gäller mig och det gäller väldigt många andra också. För det mesta verkar det som om folk har mer att säga om det de inte gillar. I morse kände jag för att dra iväg någonstans från stan, alltså, det var ett stort jippo (är säkert fortfarande) med utställning av amerikanska bilar från femtiotalet. Varje år återkommande och väldigt populärt i vår stad. För mig som ogillar oljud, så är väl jippot snäppet bättre än motorcykelutställningen som är återkommande varje år ca en månad innan. Men det låter och det är inte bara motorer och musik utan ca 99 % av alla bilarna har någon slags "rolig" tuta som spelar en trudelutt (så hade bilarna på Madeira när det var valnatt). Sen blir det ju mycket övrigt tut tut av poliser och ambulanser och brandkår när det samlas mycket folk och festar.

Men vi blev i trädgården hela förmiddagen för jag väntade (inte bara på min sambo utan även på att mäklaren skulle ringa). Vågade ju inte dra iväg någonstans där det kanske inte fanns täckning på mobilen. Hu! Ungarna plaskade i bassängen och lekte i ett litet lektält. Jag grillade några korvar till lunch, men som vanligt var det bara jag som åt. Jag kan nog sluta upp med att ha dåligt samvete för att jag alltid glömmer att ge dem lunch...

Tillbaka till amerikanska bilar. På den tiden de här bilarna helt seriöst åkte ute på vägarna (det gör de väl bara på Kuba fortfarande) så var det mycket mindre trafik än idag. Och då kanske det inte gjorde så mycket att de lät så mycket, att de drog så mycket soppa och att de hade "roliga" tutor. Nu tycker jag att det är vedervärdigt. Och slynglarna som ända sen femtiotalet hållt på att putsa på dessa klenoder är idag mormor och morfar och respekterade i samhället. Jag var rädd för raggare när jag var i tonåren. De gillade varken punkare eller syntare. Min mormor sa att de inte fanns några raggare efter femtiotalet. Var befinner hon sig denna helg varje år? Alltså, och de går ju på fullt allvar klädda så där året om...

En annan sak jag inte gillar är monarki och det går ju inte att blunda för att det idag är kronprinsessan Victorias 30årsdag. Stackars människa. Och hennes pappa tycker så fruktansvärt illa om att hon är den som ska ärva hans tron och inte hans son. I DN idag är det en artikel som säger att kvinnlig tronföljd (det är väl inte det vi har? Vi har väl förstfödd) och att kungligheter får gifta sig med den de vill är slutet för monarkin och att beslutet nu ligger i kungens hand. Ska han låta sin dotter gifta sig med den hon älskar och få behålla tronen?

Vidare menar artikeln att Kungen vill att hans son ska ärva tronen för att försäkra sig om att släkten Bernadotte lever vidare på tronen. Eftersom släkter räknas på manssidan. Och det är ju ett av historiens största skämt då vi nästan till hundra procent kan säga vem som är mamman, men tillbaka i tiden har väldigt lite koll på vem som egentligen är pappan till barnet.

Dessutom kan tydligen kungen och statsministern bestämma om Victoria får ärva tronen om hon trots allt gifter sig med Daniel. Och tänk om de säger nej, och hon tvingas bli en vanlig människa och Carl Philip sen hittar en kvinna av folket, vad ska de säga då? De kan ju säga ja, och då har ju kungen rätt lätt för sig att ge tronen till sin son.

Slut om kungligheter. Vi gick till badet och träffade en orm som några "modiga" grabbar släpade upp ur vattnet och la under våran vagn. Barnen var mycket fascinerade. Sen gick vi hem. På vägen hem ringde äntligen mäklaren (som jag trodde gått i ide för helgen) och meddelade att budet höjts till 380. Jag höjde rappt 5000 till. Nu tar det väl ett dygn till, men mäklaren sa att hon planerade semester nästa vecka, så det kanske blir raketfart imorgon. Spänningen håller i sig.

Vi grillade majs till middag, såg på Bolibompa och jag slängde tjejerna i ett varmt bad inne och tvättade av dem ordentligt. Nu ska jag däcka framför tvN