Igår hade jag sån huvudvärk att jag absolut inte kunde somna. Och det blåste ute. Efter ett tag gick jag upp och drog igen fönstret lite, vilket resulterade i att jag vaknade alldeles svettig imorse. Vi sov till halv nio och jag vaknade med ångest. Brukar få ångest av att sova länge, men halv nio??? Men jag får lite ångest av att inte veta vilken dag det är också och nu har jag varit ledig tre veckor så kollen börjar svikta...
Men lokaltidningen kommer bara på vardagar och där låg den i lådan med en dum ledare om miljöpolitik. Ledaren hävdar att det bara finns två partier i svensk politik som kan anses ha hållit miljöfanan högt och det skulle vara Miljöpartiet (så klart) och Centerpartiet (men har inte Centern sålt den här tidningen?). Ledaren anser att de båda partierna hållt fanan så högt att det gått ut över engagemanget i andra frågor, vilket kanske kan stämma på Miljöpartiet. De kan ju engagera sig så hårt i vissa specifika frågor att de glömmer vad som är grunden till miljöproblemen... nämligen kapitalismen och fördelningen av världens resurser. För att anses driva en seriös, långsiktig miljöpolitik måste man därför också driva en seriös, långsiktig fördelningspolitik. Det finns det bara ett parti som gör i svensk politik, nämligen Vänsterpartiet.
Ledaren i lokalblaskan fortsätter sitt resonemang åt ett helt annat håll och menar att Miljöpartiet inte inser att en politik som underlättar och stimulerar för företagen är det som krävs för en hållbar utveckling. "Det går tyvärr inte att odla pengar i växthus", vitsar han till det. Jag kan kontra med att det går inte att käka pengar, det går inte att dricka dem eller andas dem. Sug på den du.
Lokaltidningen skojar också till det med en lista på de fem bästa talen under Almedalsveckan (Alltså, kul att rangordna fem av sju). Stackars Göran Hägglund kommer femma med kommentarenn i brist på konkurrens. Och vilka de usla konkurrenterna som var så dåliga att de inte ens kom in på listan får man inte ens veta, men för en som har hängt med någorlunda går det snabbt att lista ut att det är Nyamko Sabuni och Lars Ohly. Visst man kan tiga ihjäl någon också, det är en klassisk härskarteknik som tidningen här använder mot Vänsterpartiet. Först i sin ledare, sen i sin skojiga lista.
En bra debattartikel om rättvisa har dock Gerhard Arfwedsson, fastboende i kommunen, skrivit som svar på den debattvilliga, men snåle och egoistiske Tommy Erikssons, bosatt på två dyra ställen, artikel om "den förbannade rättvisan" som kör Sverige i botten.
Marietta de Pourbaix-Lundin, m, skriver att arbetsmarknaden i Stockholm blomstrar och jag hoppas hon har rätt så att jag snart får ett fast jobb. I Anders Borgs Almedalstal (som kom på andra plats efter Andreas Carlgren i lokaltidningens lista) sas det att det största hindret för full sysselsättning var språket. Mer svenskundervisning skulle göra grejen. Så nu väntar jag bara på ett par extra svenskalektioner för att få fäste på arbetsmarknaden dryga 40 år gammal.
Jag är för snäll, jag vet. När jag tänker på det är det många som nämnt det för mig, fast på andra sätt då. Jag är en snäll människa och en gång sa jag till en studiekamrat på Komvux att jag skulle vilja vara Jesus. Då trodde hon jag var helt knäpp. Varför det? svarade hon med en mycket talande blick. Jo, så är det, jag skulle vilja kunna vända andra kinden till när någon är elak, jag skulle vilja kunna känna verklig glädje för andra istället för avundsjuka, jag skulle vilja vara stor och inte haka upp mig på världsliga saker. En sån person skulle jag vilja vara för det tycker jag är vackert. De flesta jag känner verkar tycka att min snällhet är min sämsta sida.
De kanske gillar mig bättre när jag har PMS (som jag fick en redig släng av på eftermiddagen idag). Då brakar jag för minsta lilla i-landsproblem. Tyvärr är det ju främst mina barn som får smaka på detta för hade jag haft möjlighet hade jag dragit mig undan, men dem blir jag ju liksom inte av med hur dåligt jag än mår.
Det var soligt och fint och vi packade matsäck och åkte till stranden i morse. Stranden är det optimala ställen att vistas med mina barn i alla väder. Där underhåller de sig själva i timmar, i vattnet, på stranden, i vattnet igen, i sanden etc. Så var det även denna dag och jag kunde sitta på filten och dricka kaffe och svara i telefonen när mäklaren ringde och talade om att den andra spekulanten höjt sitt bud till 420. Och nu var sagan slut. Egentligen tycker jag han borde ha blivit utesluten för sinkande av affär, men okej, han var tydligen beredd att gå hur långt som helst, så... Kände mig inte så deprimerad faktiskt, det var mer deprimerande förra veckan när jag inte ens fick vara med... Det här var ett riktigt drömställe och det kan ta ett tag innan ett sånt dyker upp igen, men jag ska vara beredd. Och nu har jag tid att få ihop mer pengar och nytt jobb. Till nästa sommar kan allt vara kanon.
Så skulle jag ta ett dopp innan vi åkte hem, men då hade lilltjejen tröttnat. Hon var så trött att hon bara tjöt, men eftersom jag gått i så att rumpan blivit blöt ville jag inte gå upp och byta om igen. Jag klädde istället på henne, tryckte ner henne i vagnen, spände fast ordentligt och drog ut vagnen på bryggan. Hoppade sen i och doppade mig upp och ner ett par gånger för att sedan häva mig upp och skjuta in vagnen igen. Det gick bra. Sen packade vi ihop och åkte och jag var säker på att hon skulle somna på vägen hem.
Hon somnade inte. Och hemma ville de bada i bassängen och nu försämrades min hälsa snabbt. Jag fick störtont i huvudet och tappade tålamodet totalt. Jag tyckte de gnällde och tjatade hela tiden (men någonstans var jag medveten om att de inte gjorde det). Försökte faktiskt komma på hur min ilska och irritation fungerade och detta är min analys. Det kändes som kalla nålar som stack i pannan mellan ögonen och när jag försökte tänka logiskt och klart så snurrade det bara. Jag kunde helt enkelt inte ens ta tag i ett problem som att hjälpa dottern få av sig blöjan utan att bli uppstressad. Och blev det två saker samtidigt så höll jag på att explodera. För barnen måste det te sig mycket märkligt när jag ömsom skällde ömsom bad om ursäkt hela tiden.
Trots detta (tror aldrig jag haft så kraftigt förut) gick jag ner på stan för att köpa spadar. Trodde väl att Liten skulle somna i vagnen, men tji. Tittade hur som helst in på Hälsokosten där det var ombyggnadsrea och köpte något hälsomedel mot PMS, Femsyn. Läste senare på ettiketten att det är ett kosttillskott främst bestående av vitaminer, kalcium, folsyra mm. Vi åt rester när vi kom hem och efter maten mådde jag lite bättre. Nu har ni dragit samma slutsats som jag kanske, jag måste äta ordentligt, framför allt före mens. Jag är ju slarvig med lunch och sånt när jag är ledig och i detta fall tror jag att detta var avgörande för hur jag mådde på eftermiddagen. Barnen fick yoghurt, macka, glass och kex. själv petade jag i mig en macka och en massa kaffe. Nu blir det hårda bullar för jag tänker vräka i mig imorgon, går gärna upp tio kilo bara jag slipper den där känslan av panik som gör att allt rämnar omkring en.
Alltså, vi åt och sen badade barnen lite till med en snäll och lugn mamma och så fort jag höjde rösten så frågade storasyster om jag hade ont i huvudet igen. Sen var det Bolibompa och Liten somnade äntligen i mitt knä framför TVn. Storasyster och mamma åt glass och blåste upp flytdelfinen som vi ska ha med till stranden imorgon. Tänkte bada lite på förmiddagen och sen köra mammapolitik och få klart debattartikeln på eftermiddagen. Ännu en fartfylld dag så att säga och helst utan PMS.
Oj, nu ramlade lilltjejen ur sängen och slog huvudet i bokhyllan. Igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar