Det är inte lätt att vara åtta år, nej, jag tror inte det är ett dugg lätt. Vad jag minns var det inte särskilt lätt att vara barn alls. I morse åkte hon med pappa till ögonmottagningen och fick höra att hon kanske måste ha glasögon, åkte buss hem själv, kom för sent till skolan. Skolan är jobbig för där får hon alltid skäll för saker som hon inte förstår. För att hon är den hon är. Och så en massa läxor. Som är omöjliga att göra hemma med två krävande småsyskon. Och precis när det är som roligast att leka så säger mamma att det är dags att gå och lägga sig. Åttaåringen får ett utbrott och skriker saker som hon ångrar och vill inte leva längre och önskar att hon aldrig blivit född och övertygar resten av familjen om och om igen hur hopplös och värdelös hon är. Sen gråter hon och har ont i magen och ångrar sig och gråter. Det är inte lätt att vara åtta år.
Åttaåringen åkte till ögonmottagningen med pappa. Mamman glömde ringa skolan och meddela. Det kom mamman på vid elvatiden och undrade varför ingen hört av sig från skolan. Det var ju bara en dryg månad sen en man gjorde närmanden mot flickor utanför skolan. Varför ringer inte skolan när ett barn som inte är anmält frånvarande inte dyker upp? Det känns inte tryggt.
Mamman skriver tenta i fysik, åker och hämtar åttaåringen vid bussen, köper en korv i tjorren och skjutsar henne till skolan. De ringer från dagis och tror att Skruttet är sjuk för hon äter ingenting. Mamman hämtar henne och tar med henne tillbaka till sin skola eftersom det liksom inte är nog med tenta, det följer redovisningar av hemuppgifter på eftermiddagen. Skruttet sover en stund och verkar sedan någorlunda pigg. Kanske var hon bara övertrött, hon vaknade trots allt halv fem i morse...
Efter redovisningarna hämtas de andra två barnen upp och lämpas av hemma där barnvakt ska testas medan mamma tar med sig Skruttet på kommunstyrelse. Femåringen verkar ha lagt undan sitt mammahuvud och biter ihop, bäst att skynda iväg innan något brakar loss. Mamman söker tjänsteman på kommunhuset för att ta reda på hur barnvakt ska betalas, men det är ingenting som går att reda ut på studs. Hon ber att få återkomma. Tja, det är väl inte en fråga hon får varje dag.
En leverpastejsmörgås får man på kommunstyrelsen, där gruppmötet börjar klockan 16.00 för att sedan övergå i sammanträde klockan 18.00 och slutar ca 19.00. Man missar liksom middagen där, men är väl glad ändå för man tänker att tjejerna hemma åtminstone får något i magen innan klockan åtta.
Jag har ju redan tidigare bloggat om det otroligt knäppa att förlägga sammanträden till en tid som sammanfaller med vanliga familjemänniskors "hämtapådagis och äta middag"-tid. Varför inte antingen lägga mötet på dagtid så att barnen kan vara i barnomsorgen (man har ju rätt att vara ledig från jobbet och jag vet att det inte alltid funkar för allt och alla, men...) eller på kvällen då man hunnit äta middag och kanske en partner eller annan person hunnit hem från sitt arbete och kan vara behjälplig för barnen? Om man själv ska hämta barnen måste ju mötet vara slut ca tio över sex för att man ska hinna. Det är inte kul att ha barnen till halv sju i barnomsorgen (läs tidigare bloggar eller kommunals utredning om Hämtatidigt-stress), men det skulle kännas betydligt mycket bättre om kommunstyrelsens sammanträden istället skulle kunna förläggas till klockan 17.00 så att även människor som är beroende av barnomsorgen kan engagera sig i politiken.
Jag tycker inte att det är roligt att behöva ha barn med mig på sammanträden och jag har respekt för att andra inte heller tycker att det är lämpligt. Idag blev vi ombedda att lämna kommunstyrelsesammanträdet. Det är svårt för mig att avgöra vad som är störande, jag har barn runt mig jämt, men som sagt jag har full respekt för att man kan tycka att det är störande. Däremot så opponerar jag mig mot att man då förlägger sammanträdestiderna så att det blir näst intill omöjligt för småbarnsföräldrar att delta. Jag tror att småbarnsföräldrarnas röst är viktig i politiken.
Tyvärr är det ju ett mönster att fler och fler nämnder vill förlägga sammanträden senare och senare på eftermiddagen. Även Stockholms läns landstings fullmäktige har nu anammat trenden. Det gör att stressen ökar för den som är tvungen att hämta barn på förskolan. Särskilt om man också är beroende av att bussar och pendeltåg fungerar. Det gynnar en viss typ av politiskt aktiva och utestänger andra.
Jag är glad att det fungerade bra med barnvakten. Jag är glad att Skruttet för tredje dagen nu sträcker armarna mot pedagogerna och inte gråter vid lämning på förskolan. Jag är glad att tentan och redovisningen gick bra. Jag är glad att Moderaterna och gubbväldet ständigt ger mig nytt bränsle till mitt politiska engagemang. Jag är glad att det finns choklad i skafferiet och att jag har ro att strunta i städningen. Jag är mindre nöjd med ett system som aktivt motarbetar småbarnsföräldrars, kvinnors, ensamståendes aktiva deltagande i samhällsbygget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar