Regeringen har nyligen lagt en proposition om vårdval inom primärvården. Primärvården är allmänläkare, distriktssköterskor, vårdcentraler mm som är den del av sjukvården som de allra flesta kommer i kontakt med.
Vid en WHO-konferens 1978 antogs en resolution där primärvården sågs som grunden för en effektiv och hälsofrämjande sjukvård. För detta förutsattes att primärvården skulle vara tillgänglig för alla, ha en bred sammansättning av personalgrupper, jobba i nära samarbete med lokalsamhället, utgå från en helhetssyn på hälsa och beakta hälsans sociala bestämningsfaktorer. År 2008 kom en WHO-rapport som konstaterade att länder som jobbat enligt detta koncept hade en tydligt bättre hälsa än andra länder.
En viktig innebörd i regeringens proposition är att privata aktörer och vinstgivande vård ska ges full etableringsfrihet i hela landet oavsett vad de enskilda landstingen tycker. Propositionen tar inte hänsyn till WHOs deklaration att sjukvård bör vara en social rättighet och inte en handelsvara, utan utgår istället från ett marknadsperspektiv där primärvård ses som en service som bjuds ut till allmänheten.
Enligt propositionen utvecklas såväl kvalitet som verksamhet av konkurrens, men inga fungerande system för att följa upp vårdkvalitet och behandlingsresultat finns idag inom primärvården och kommer inte heller att finnas när propositionen ska vara genomförd.
Den borgerliga regeringen och majoriteten i kommun och landsting talar om valfrihet, men hur ska vi vanligt folk veta vad vi ska välja? Det blir som att köpa grisen i säcken. Genom att splittra huvudmannaskapet för primärvården kommer det istället att bli mycket svårare att följa upp och garantera att vården är av god kvalitet. Se bara på hur kvaliteten på äldreboenden idag varierar och vad kan vi göra åt det? I många kommuner finns inga andra boenden att välja på eftersom det finns alldeles för få äldreboenden. Man får ta det som finns, vilken valfrihet.
Med regeringens proposition kommer primärvårdens folkhälsoarbete och möjligheterna till områdesansvar att allvarligt försvåras. Risken är att förebyggande arbete ses som en onödig kostnad som försvårar arbetet. För att undvika ökade sociala hälsoklyftor och försämrad folkhälsa bör vi istället bygga vidare på samarbeten som Tiohundraprojektet och ta till vara de resurser som vi gemensamt har i kommun och landsting. Vi måste vara tydliga som politiker, ge tydliga direktiv om tillgänglighet för alla, samarbete och folkhälsoarbete. Inte genom konkurrens utan genom samarbete kommer vi att få en väl fungerande, effektiv primärvård, en bättre folkhälsa och mindre hälsoklyftor i samhället.
Vid en WHO-konferens 1978 antogs en resolution där primärvården sågs som grunden för en effektiv och hälsofrämjande sjukvård. För detta förutsattes att primärvården skulle vara tillgänglig för alla, ha en bred sammansättning av personalgrupper, jobba i nära samarbete med lokalsamhället, utgå från en helhetssyn på hälsa och beakta hälsans sociala bestämningsfaktorer. År 2008 kom en WHO-rapport som konstaterade att länder som jobbat enligt detta koncept hade en tydligt bättre hälsa än andra länder.
En viktig innebörd i regeringens proposition är att privata aktörer och vinstgivande vård ska ges full etableringsfrihet i hela landet oavsett vad de enskilda landstingen tycker. Propositionen tar inte hänsyn till WHOs deklaration att sjukvård bör vara en social rättighet och inte en handelsvara, utan utgår istället från ett marknadsperspektiv där primärvård ses som en service som bjuds ut till allmänheten.
Enligt propositionen utvecklas såväl kvalitet som verksamhet av konkurrens, men inga fungerande system för att följa upp vårdkvalitet och behandlingsresultat finns idag inom primärvården och kommer inte heller att finnas när propositionen ska vara genomförd.
Den borgerliga regeringen och majoriteten i kommun och landsting talar om valfrihet, men hur ska vi vanligt folk veta vad vi ska välja? Det blir som att köpa grisen i säcken. Genom att splittra huvudmannaskapet för primärvården kommer det istället att bli mycket svårare att följa upp och garantera att vården är av god kvalitet. Se bara på hur kvaliteten på äldreboenden idag varierar och vad kan vi göra åt det? I många kommuner finns inga andra boenden att välja på eftersom det finns alldeles för få äldreboenden. Man får ta det som finns, vilken valfrihet.
Med regeringens proposition kommer primärvårdens folkhälsoarbete och möjligheterna till områdesansvar att allvarligt försvåras. Risken är att förebyggande arbete ses som en onödig kostnad som försvårar arbetet. För att undvika ökade sociala hälsoklyftor och försämrad folkhälsa bör vi istället bygga vidare på samarbeten som Tiohundraprojektet och ta till vara de resurser som vi gemensamt har i kommun och landsting. Vi måste vara tydliga som politiker, ge tydliga direktiv om tillgänglighet för alla, samarbete och folkhälsoarbete. Inte genom konkurrens utan genom samarbete kommer vi att få en väl fungerande, effektiv primärvård, en bättre folkhälsa och mindre hälsoklyftor i samhället.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar