torsdag 22 januari 2009

Sjukdomar slår till - mot allt och alla?

tomt på jobbet. Ja, jag är ju van att vara ensam på min avdelning. Nu är båda mina kollegor sjuka och vår extraresurs vabbar. Idag hade jag vår favvovikarie från gamla stället som stöd hela dagen och det kändes bra även om det givetvis var lite känsligt med min kollegas fyra inskolningsbarn som varken är helt vana med mig och aldrig har sett vikarien. Men jag tycker det gick över förväntan väl ändå.
Imorgon kan vikarien inte komma och det fattas folk på flera avdelningar så om vår extraresurs mot förmodan skulle kunna komma så kan hon inte vara på vår avdelning. Frågan börjar bli vem som kommer att vara där för helt tvärt ikväll så blev Liten riktigt kass. Hon var pigg och glad när jag hämtade henne på dagis och barnen jagade varandra glatt till bilen. Jag skulle göra blodpudding, som de älskar (och som går fort), vi skulle äta lite snabbt och sen dra iväg på ett möte för att diskutera kommunens anslutning till Norrvatten, alternativen och det faktum att Veolia har driften av vattnet i kommunen. Barnen äter framför TV:n.
rätt vad det är, strax före sex, hör jag ett vrål från vardagsrummet, Liten vill inte äta. "Jag vill ha dig!", vrålar hon (standardfras när hon vill sitta i mitt knä och nypa mig i halsen). "Jag har ont i magen", säger hon. Hon gråter och får komma och sätta sig i mitt knä vid köksbordet. Jag försöker peta i mig blodpuddingen och ställer frågor hur hon mår, var hon har ont etc.
Inte ont någonstans, "jag vill ha dig!", hon släpper mig inte en sekund, kroppen är spänd, hon fryser, huvudet somnar mot min axel. Jag kan inte plocka av. sylten utan lock, blodpuddingrester, juicen. Går in i sovrummet, men hon vägrar ligga, somnar igen mot min axel. Jag ringer partikamraterna och säger att jag inte kan komma, tyvärr. Vi sätter oss i fåtöljen framför Bolibompa. Liten är vaken och håller fast mig hårt. Storasyster är trött och hes och lite smågrinig. Jag hoppas att de båda bara är trötta.
Det blir ett sjå att få på pyjamasarna och komma i säng. Liten håller på att somna sittandes på toaletten. Vid frågan om hon är färdig blir svaret om och om igen nej tills jag plockar ner henne och torkar ändå. Storasyster har sett nåt på TV om kriget i Gaza, hon vill inte att Liten är sjuk, hon vill inte själv bli sjuk, men hon vill höra Djungelboken. Vid lässtunden piggnar även Liten till en stund, de äter båda välling och somnar nästan direkt.
Liten känns varm. Vad är min inställning? Ställa klockan på 04.45, stiga upp, äta frukost, duscha och sen tempa Liten. Hoppas hon är frisk. eller redan nu inse att hon är sjuk och förbereda oss på att stanna hemma, sova länge, bli friska imorgon? Jag vet inte.

1 kommentar:

Catarina sa...

Känns lite småfjantigt att beklaga sig över feber och personalbrist på jobbet då en av Storasysters klasskompisar drabbats av leukemi.