sjukvårdspolitiker försöker nyttja sjukvården

Jag är verkligen ingen person som nyttjar sjukvård i onödan, nej, man ska leva som man lär så det blir mycket s k egenvård här. När min syster dagen efter sitt bröllop (på själva bröllopsutflykten med maken) snubblade i en trappa och blev medvetslös så tyckte jag att akuten var onödigt, de kunde väl ringa jourmottagningen och höra vad de tyckte...

Hur som helst, när jag bestämt mig för att Liten inte orkar vara 11 timmar på dagis imorgon utan att det är bättre att jag vabbar en dag till och hon behöver inte vara pigg förrän på tisdag, så innebar det ju också att jag måste ha ett intyg från läkare eftersom jag då varit hemma mer än en vecka.

Jag, dum som jag är, trodde detta var löjligt enkelt, eftersom det ju måste hända rätt ofta (dock har det aldrig hänt mig att jag vabbat så länge). Så jag ringer husläkarmottagningen och får komma in redan 20 minuter senare. Allt går som smort.

Sen börjar det i kassan; barn går ju gratis i primärvården, men eftersom det är jag som ska ha intyget så måste vi kanske gå i mitt namn och då måste ju jag betala 140 kronor. Jag betalar. Vi väntar i väntrummet. En, för mig, ny (inte ung) läkare (min gamla gick ju i pension) ropar in oss. Hon tycker det är bäst att hon kollar upp Liten eftersom hon inte bara vill skriva ett intyg och sen kanske skicka hem oss med en lunginflammation eller nåt. det låter väl bra.

Hon tittar i öronen, halsen och lyssnar på hjärta och lungor. Hon hör ett blåsljud. Ut och in genom dörren och rådgör lite. Ja, det är nytt för dem också, det här systemet, hon vet inte, de har ju inte så många barn...

Till sist kommer hon in och säger att jag ska uppsöka Barnakuten på Danderyds sjukhus och att de där får skriva ett intyg eftersom hon inte kan ställa en diagnos och inte kan skriva intyg utan diagnos.

Det här kanske var jättebra sagt, men jag blev helt sänkt. Jag hade aldrig varit på DS Barnakut och trodde mig aldrig behöva åka dit. Trodde inte föräldrar i Norrtälje nyttjade den eftersom vi har en Barnmottagning på orten och eftersom vi har en akutmottagning på orten. Riktigt akuta allvarliga fall åker ju direkt till ALB, dem kan de inte göra något åt på DS.

Åkte hem, ringde lite, messade lite (vänner, släkt och vårdguiden), men fick inget stöd för att vänta till imorgon med att uppsöka barnläkare. Doktorn hade ju sagt åt mig att åka idag, det är värt att vänta några timmar, sa hon dessutom.

Mormor hämtade Storasyster på fritids och Liten och jag satte oss på en fullsatt buss. Köpte ett par Wasa knäcke med ost på Pressbyrån till middag (slut på bananer och allting) och gick upp till barnmottagningen. Vi blev inskrivna av en kvinna som också tyckte det var lite märkligt att vi blivit ditskickade akut, "Titta på henne", sa hon, "du ser väl..." "Jag är inte ett dugg orolig", svarade jag, "men jag vågade inte vänta när två stycken sa till mig att jag måste åka idag."

Hon som skrev in oss tyckte också att det var konstigt att läkaren inte skrivit en remiss och uppmanade mig att gå tillbaka och kräva mina pengar eftersom jag inte fått någon behandling på husläkarmottagningen. Jag fick betala ytterligare 120 kronor på barnmottagningen.

Vi fick gå in i ett undersökningsrum och efter ca 35 minuter kom en välkänd barnläkare från Norrtälje in och presenterade sig, men vi har ju redan träffats flera gånger förr. Han beklagar sig också för att jag fått betala på husläkarmottagningen och säger att jag måste kräva pengarna tillbaka. Sen lyssnar han på Liten och konstaterar att han inte hör något blåsljud. "Och om det nu var så", säger han, "att så stora välväxta barn med blåsljud eller hjärtfel, de lider inte av åkomman."

Vi tog bussen tillbaka, sammanlagt 3,5 timmar + någon timme som gick åt till besöket hos husläkaren. Vilken underbar dag för en liten tjej som inte är riktigt kry.