Jag minns ett radioprogram jag hörde för några år sedan. Ett vanligt program där ett gäng programledare satt och tjattrade och så fick människor ringa in och säga hur de såg på saken. Just den gången pratade de om hösten och hur skööönt det var med höst, hur lugnt det blev när alla aktiviteter försvann, när man bara kunde ta det lugnt och navelskåda. Jag ifrågasatte redan då hur deras liv såg ut. Det verkade som om sommaren vara busy busy, men när hösten kom la sig lugnet. För mig är det till stor del tvärtom.
Sommaren på landet, livet lunkar i sin egen takt, även om man tycker sig ha bråttom och stressar iväg till stranden eller med att klippa gräset. Hösten innebär föräldrarmöten på förskolan, på skolan, på fotbollsträningen, på jobbet. Fotboll och simning och träning flera gånger i veckan. Skolan, läxor, möten. Avgifter som ska betalas. Ebb i kassan efter sommaren. Barnen blir sjuka när de träffar andra barn, vab, komma efter på jobbet. Nej, hösten är inte en lugn och skön tid för eftertanke. Det är en ganska hektisk tid då det samtidigt blir mörkare och orken tryter.
Igår pratade de på radion om Björklunds trots mot Skolverket. Hur han trots expertisens råd ändå väljer att ge Kristendomen en särställning i skolundervisningen. När utvecklingen borde gå åt precis andra hållet. Det är lite tungt när man utbildar sig till lärare å ena sidan - å andra sidan ser hur lite ledande politiker bryr sig om vad utbildade människor, forskare och experter anser om skolan och förskolan. Tänker för tillfället inte kommentera religionsfrågan mer, men jag återkommer säkert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar