Första gången man stöter på någonting man inte tidigare kommit i kontakt med så reagerar man, men efter ett ganska kort tag så vänjer man sig och tänker att allt är som det ska. Detta händer i högervridningens Sverige. Det har hänt i de borgerliga nordostkommunerna för länge sedan; i Täby där det inte finns någon kommunal barnomsorg, i Vaxholm där föräldrarna själva får ta med sig blöjor till sina barn när de vistas i barnomsorgen och även här i Norrtälje där vi accepterar att barnen betalar till en klasskassa i skolan för att kunna åka på utflykter. Kanske höjer någon på ögonbrynet första gången, men sen är det bara att tuta och köra och Sverige är ännu lite mer blått.
Jag tror att mycket av det som händer (som vi inte gillar) i skolan och förskolan kommer till på det här sättet, man slimmar, man gör tillfälliga lösningar som förändras till varaktiga lösningar och de protester som fanns i början växer bort till ett tyst missnöje som man inte riktigt kan sätta fingret på.
Det verkar som om vi nu vant oss vid att det finns tiggare på våra gator. För det finns väl ingenting annat man kan kalla den kvinna och de barn som turas om om att sitta utanför ICA och ta tre ackord på ett dragspel? I en någorlunda välmående liten småstad som Norrtälje är vi ju annars vana vid att gatumusikanter kommer från Frälsningsarmén, Pingstkyrkan eller kommunala musikskolan (möjligtvis spelar även någon lycksökare på gågatan här under semestermånaden). Nu går alla bara förbi kvinnan som envist ropar "hejhejhej" till alla som går in på ICA. Några småpengar brukar ligga på hennes sjal framför henne. Men vem som helst som tar en kopp kaffe på fiket bredvid eller stannar upp en stund hör att hon aldrig spelar någon melodi, hon bara fingrar fram några ljud som, om man stressar förbi, kan låta som ett kort stycke ur ett längre sammanhang. Det finns inget annat sammanhang än att den här kvinnan (och ibland ett barn) skrapar ihop pengar för att få livet att gå ihop. I dagens Norrtälje, I dagens Sverige. Jag vill inte vänja mig vid det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar