Vaknade flera gånger på morgonen av att jag drömde att jag missade den politiska presentationen jag skulle göra på Rotarys måndagsklubb idag. Ungefär som när man ska gå och jobba för första gången efter långledigt. Solen sken som vanligt när jag gick upp och jag funderade över hur jag skulle klara av en sittning på SS Norrtelje (sist jag träffade Mötesplats Norrtälje där var det jättevarmt) och var skulle jag göra av barnen? Nu hade jag ju talat med en person i telefon som övertygat mig om att jag skulle komma trots att jag inte hade någon barnvakt, att det alltid fanns någon där som kunde ta hand om barnen, att de kunde få pannkakor, det hade hänt tidigare..
Jag hade lite tur, en kompis till Storasyster ville leka och Mellan gick med på att vara hemma med pappa i lägenheten, men Skruttet fick jag släpa med. Hon var trött, varm och grinig och hade inte sovit mer än tio minuter på förmiddagen. På båten kan man inte ta med vagn in så det hade inte spelat någon roll om jag lyckats få henne att sova heller.
Det första som hände när jag kom in i aktersalongen på båten var att en man kom fram till mig och sa att jag nog hade gått fel för de hade ett möte där inne. Han såg lite snopen ut när jag förklarade att jag nog var föredragaren på deras möte. Överhuvudtaget var det fler som verkade lite nervösa över att jag hade en bebis på armen och sanningen att säga, så var jag inte helt lugn över det faktumet själv. Hon var som sagt trött, varm och grinig.
Jag fick laxpudding till lunch, kaffet hann jag inte dricka upp. Det var betydligt fler än jag trott där, exakt 29 stycken med mig och Skruttet. 23 medlemmar och 6 gäster som lästes upp. Presentationen skulle ske stående från ett bord. Skruttet slängde leksaken i golvet några gånger, men det gick ganska bra. Jag gick igenom våra viktigaste kommunala frågor och berörde även landstingsfrågor och hälsovalet lite. Sen blev det frågestund och en man började fråga om trupper i Pakistan, NATO, FN och det svenska försvaret. Kan väl inte skryta med att han fick några jättebra svar, men så hade jag laddat för kommunpolitik...
Det kändes väl inte som om intresset var jättestort för det jag sa, men jag fick några frågor kring medborgarpåverkan, e-demokrati och personval. Det sista kom vi in på i och med att jag hävdade att varje människa borde känna en politiker. Personval blir väl egentligen mer en grej när bara vissa politiker lyfts fram av media. Man kan ju inte kryssa någon man inte vet vem det är. Och om man kryssar nån man känner via t ex jobbet så lär ju inte det leda till att den personen väljs in, om den inte har särdeles många arbetskamrater. Jag tror snarare att bekantskapen med politiker leder till att man upptäcker att de(vi) är människor som du och jag med fel, brister och behov. Men framför allt med engagemang. Om fler människor kände en politiker tror jag att det skulle leda till en större förståelse för vårt system, för vår representativa demokrati och kanske också ett större engagemang bland var och en. Slutligen är det givetvis våra valda representanter som fattar besluten. Men det är inget fel att de först tar reda på vad människor tycker.
På vägen från mötet skrek Skruttet som en tokig i vagnen och jag tappade en av biblioteksböckerna jag skulle lämna tillbaka någonstans på vägen. Hoppas någon vänlig själ hittar den och lämnar tillbaka den. Hos mig fanns inte ett uns av ork att ta mig tillbaka och leta efter den i hettan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar