Samma läroplan ger samma möjligheter?

Den första juli träder den förtydligade läroplanen för förskolan i kraft med ett förstärkt pedagogiskt uppdrag. Samtidigt blir barngrupperna större och större och personaltätheten lägre. En högt uppsatt kommunal tjänsteman raljerar och kallar den kommunala förskolan för förvaring som, ärligt talat, inte bryr sig om läroplanen. En nyexad förskollärare kräver 26500 i ingångslön. Det pratas om betygen, det pratas om att få välja, nej, det pratas om att vara tvungen att välja, att vara tvungen att stå för sina felval. Det talas inte om varje barns rätt till likvärdiga möjligheter, oavsett föräldrar, bostadsort eller förutsättningar. Det talas inte om varje barns rätt till likvärdiga möjligheter, oavsett vilken förskola föräldrarna väljer. Trots att alla förskolor är tvungna att följa läroplanen.

På Skolverket vet man också hur man tolkar begreppet barngrupp på fritids, åtminstone har man lyckats räkna ut att barngrupperna på fritids också blir större, mycket större. Och antalet pedagoger minskar. Det krävs otroligt mycket social kompetens hos våra barn för att överhuvudtaget kunna gå på fritids idag. Varje fritidspedagog ansvarar idag för i snitt (och det är snitt) 21,5 barn. Med detta i bakhuvudet ter det sig ju ganska naturligt att barnen inte har möjlighet att göra sina läxor på fritids och barn till föräldrar som arbetar länge och/eller pendlar straffas. Uppdraget att utjämna skillnader mellan barn så att de får samma möjligheter i livet går om intet.

Det är dags nu att någon säger ifrån; Det finns inga föräldrar som vill välja jättestora barngrupper. Fanns valmöjligheter i reell mening skulle vi alla välja förskolor och fritids med små barngrupper och rikligt med utbildad personal. Varför inte verkligheten ser ut så???? Valfriheten är en skimär som de lyckligt lottade hittat på för att skuldbelägga de som inte har samma möjligheter från början. Nu cementerar vi system för att öka klyftorna mellan de som får och de som inte får....Om inte, om inte om inte....vi sätter stopp för detta.

ja må hon leva uti hundrade år

Medellivslängden i Monaco är 89 år. I Zimbabve är den 43 år, m a o lika många år som jag själv är idag. Min pappa dog när han var 46 år. Det var på åttiotalet och sedan 1970 har antalet 15åringar som inte uppnår 60 års ålder halverats bland män i Sverige. De allra flesta länder med medellivslängd under 55 år ligger i Afrika. Medellivslängder under 67 år hittar vi också i stora delar av Asien och i vissa länder i Sydamerika.

Även om medellivslängden ökar så ökar även klyftorna. Klyftorna mellan olika länder men också klyftorna mellan välutbildade och lågt utbildade i´Sverige. Michael Marmot är chef för The International Insititute for Society and Health i London. Han menar att folks hälsa är ett bra mått på hur samhället fungerar. Enligt honom kan sjukvården endast bidra med 20% för att förbättra folkhälsan. Det viktiga är att bekämpa fattigdom, skapa jobb och ge människor kontroll över sina liv.

Och ungefär där vaknade Skruttet och jag fick överge mitt bloggande i förrgårkväll. Artikeln som inspirerade fanns i SvD söndag. Nu är det tisdagmorgon. Jag har inte hämtat tidningarna än så jag vet inte vad som hänt i världen. I min värld låg jag vaken halva natten och plöjde i Khaled Hosseinis "Flyga Drake", kanske för att jag glömde ta med den till stranden tidigare på dagen ochpå så sätt missade massor av läsning, kanske för att jag hade svårt att sova för att jag hörde en räv skälla där ute och vi hade särat på kaninerna (vi misstänker att honan är gravid) och jag tyckte synd om dem för att de var rädda och satt i varsin bur osv...

Hur som helst menar Michael Marmot att alkohol har en stor betydelse för folkhälsan, men att vi sällan tänker på det. Han påpekar att alkohol troligtvis är den näst viktigaste orsaken till att människor dör i förtid. Han säger också att de 800 miljarder som behövs för att utjämna skillnaderna mellan människor på jorden finns, för att rädda bankerna gick man in med tio gånger så mkt pengar. Ja, ibland undrar man vad som är viktigt på jorden och ibland inser man att även om alla de främsta forskarna i världen är eniga (som t ex i klimatfrågan) så ifrågasätts allt som inte är bekvämt, allt som innebär uppoffringar för den välmående delen av världen, om och om igen och utvecklingen stannar av, går trögt, går tillbaka. En annan värld är möjlig.

Mot alla odds mot en ljusare framtid???

Kvinnor mår sämre än män. Kvinnor får sämre behandling när de är sjuka än män. Kvinnor i ojämställda förhållanden mår sämre än kvinnor i jämställda förhållanden. Kvinnor med låg inkomst mår sämre än kvinnor med hög inkomst. Pendlare mår sämre än ickependlare. Allra sämst mår kvinnorna i Norrtälje.

Som pendlande kvinna i ojämställt förhållande och med låg lön, boendes i Norrtälje, känner jag att jag inte alls borde må så bra.

Men just idag känns det ganska bra. På radion har de just deklarerat att om man vill ha jobb om fem år så är det förskolelärare eller fritidspedagog man ska utbilda sig till (men sådär var prognoserna inför min förra utbildning till ekolog också, då skulle det behövas miljönissar överallt).

Egentligen är det förskräckligt; att ohälsotalet för kvinnor i Norrtälje ligger på 57,4 medan det i Danderyd ligger på 18,2. Såna resultat borde leda till kraftfulla åtgärder inom landstinget. Landstinget, som delägare, delfinansiär och delbestämmare i Tiohundra, borde kunna ge uppdrag, skicka öronmärkta pengar, göra punktinsatser för att förändra dessa ojämlikheter inom länet. Men nu för tiden görs allt enligt pengamodeller och hänsyn till olika förhållanden, förutsättningar o dyl är ointressanta.

Och med den könsfördelning som finns inom maktapparaten i Norrtälje är det väl bara att råda kvinnor att inte flytta hit. I styrelser och ledningsgrupper finns säkert få som brinner för att göra någonting för att förändra situationen för Norrtäljes kvinnor. Men okej, flytta gärna hit om ni är starka, envisa och övertygade om att just ni vill vara med och knuffa Norrtälje från stenåldern mot framtiden. Den STORA jämställda framtiden.