Hur grejar man barnens kompisar? Jag är inget bra alls på det där. Helst vill jag inte ha dem hemma. Alltså, vi är ju nästan aldrig hemma och när jag är hemma vill jag ha lugn och ro. Dessutom är jag orolig för att de förstör grejor och att mina barn blir ledsna, att de retas med Liten och en massa andra saker.
Storasyster är i eld och lågor när hon har kompisar hemma. Och nu bor ju en dagiskompis granne med oss. Jag brukar jämt säga att de får leka ute, men nu börjar Storasyster tröttna på det. Jag hade dem inne en gång och då sprang de runt i alla rum och plockade grejor och klättrade och gjorde saker som mina barn normalt varken får göra eller har lust till att göra (åtminstone inga påtagligt trängande behov att göra).
Nu har de varit ute några gånger och jämt gör de saker som Storasyster vet att de inte får. De leker inte. De kokar ihop sattyg. I torsdags höll jag på att explodera och nu har jag varit tvungen att ta flera konflikter kring detta i helgen också. Lyssna på detta:
Lägga sig över den uppochnedvända båten med mycket avfärgande blå bottenfärg flera gånger (detta gjorde Storasyster när hon var typ 2 år och sen aldrig mer) för att få komma in och tvätta händerna, plocka blommor i rabatten (har Storasyster aldrig gjort och hon blir galen om Liten gör det), sitta i farstun och plocka med verktyg och knivar i pappas verktygslåda (hu), hälla öl i vattendunken, springa fram och tillbaka ut på trottoaren och sen bad de om bilnyckeln... När vi sa till att hon skulle komma in och äta så vägrade hon och när hon skulle komma hem och sova så vägrade hon igen och spelade tuff och skitjobbig.
En annan sak med såna här kompisar är att de helst vill leka på någon annan plats än där man själv är. Går man ut och sätter sig på baksidan där de är så är de snart på framsidan eller någon annan stans. Det var skönt att komma ut på landet i fredags. Och där har Storasyster så kul trots att det inte alltid finna jämnåriga kamrater (det gjorde det dock förra helgen och då var det jättekul ((de var på deras gård och lekte)))
4 kommentarer:
Haha... jag måste säga att jag mycket väl känner igen fenomenet som hänt dina barn när kompisar dyker upp, ibland känns det som om man ska bli vansinnig. Men lugn - det kommer bättre dagar. Jag brukade försöka få dom att 1: leka ute, 2: vara hos kompisen och 3: vara inne i sitt rum. (Lättare sagt än gjort). Ha det bra, tjejen // Catharina
ungefär samma strategi som jag då.
Jag som går runt och är orolig över att lillsnuttan inte har några kompisar nära sen vi flyttade till N:e. Efter att ha läst det du skriver känner jag mig lite mindre orolig ;-) Kram//Ullis
De leker ju hela dagarna på dagis. Och när jag kommer hem är både jag och tjejerna trötta och behöver faktiskt lite lugn och ro. Men det är inte så lätt att förklara det heller.
Skicka en kommentar