Gamla hus får ge plats för fler bilar

Idag skriver lokaltidningen om rivningen av det stora trähuset på Baldersgatan. I en annons under artikeln annonseras boende i den "Nya trästaden" ut. Jag vill kommentera artikeln eftersom jag tycker att den utelämnar en del intressant fakta.

Först är det kommunen som säger sig inte ha råd att rusta upp huset och därför river det. Det är ju fel rakt igenom. Huset köptes in 1994 för att rivas och kunna bygga om Baldersgatan för fler bilar som lättare skulle kunna komma fram. Alla som bott där sedan 1994 har bott genom socialförvaltningen eller på rivningskontrakt och inte haft något besittningsskydd.

Det handlade inte om att riva de gamla arbetarbostäderna ELLER de två yttersta husen i kvarteret Balder. Det handlade om att man ville riva alla tre och göra området mer framkomligt för trafik. Nästan alla gamla hus som rivits i den här staden har fått ge plats för bilar (de har skymt sikten eller blivit parkeringsplatser).

Den plan som är tagen för kvarteren Balder och Frej skyddar inte de två yttersta husen i kvarteret Balder. Vad jag vet är det bara de fyra husen i mitten av kvarteren som är belagda med rivningsförbud. Samtliga andra hus som fortfarande är i kommunens ägo underhålls minimalt, förfaller och kommer troligtvis i framtiden bli offer för rivningshysterin. Strategin i den här kommunen förefaller nämligen vara att låta husen förfalla tills ingen har råd att renovera dem och då har man lyckats få samtycke från omgivningen att ta bort dem.

Nu är tanken för Baldersgatans framtid förändrad och den ska inte längre bli fyrfilig utan göras om till en lokalgata med träd och cykelbanor och längre upp ska den nya Trädgårdsstaden växa fram. De gamla arbetarbostäderna hade kunnat rustas upp och smält bra in i de nya kvarteren.

Det är löjligt att skylla rivningen på att man inte har råd. Har man det minsta intresse av att ha kvar gamla hus i staden (turister gillar sånt) så kan man sälja huset till någon som anser sig ha råd att renovera, någon som är intresserad av historia. Det är egentligen synd och skam att kommunen ska tillåtas köpa in hus bara för att låta dem förfalla och sedan riva dem. Det hade varit mer naturligt om kommunen köpt in hus för att kunna bevara dem.

Sen stod det i artikeln att huset under lång tid stått obebott, vilket inte heller är helt sant. Även om kommunen vägrade hyra ut fem av lägenheterna under de sista 3-4 åren så hade huset en hyresgäst kvar ända till slutet. Och den hyresgästen hade inte så sent som i vintras fått besked om att huset skulle rivas.

Än så länge finns mina syrenbuskar kvar ytterst mot vägen, en planka har ramlat lite grand mot den ena. Jag hoppas innerligt på att grävmaskinisten ska kunna rädda dem till mig. Ett minne från ett hus jag älskade. Till ett annat hus jag älskar; stugan. Huset har inte bara kallats "pensionat lusnästet" som lokaltidningen berättade utan även "baracken" och det gick rykten om att där hängde istappar i taket om vintrarna och att det inte fanns vattentoaletter i lägenheterna så sent som på 2000talet. Och huset har inte bara fungerat som arbetarbostäder utan även som bl a flyktingförläggning och som boende åt socialförvaltningens klienter.

- Där har det bott många jon genom åren, sa vår föreningskassör, född 1922 och uppvuxen i stan. And my God I know I´m one...