Två sjuka på jobbet, en vikarie, alla barn friska. Varje dag sliter vi med att försöka få ihop kommande dagar. Vi börjar tidigare, vi slutar senare och ändå är vi aldrig tillräckligt med personal för att känna att vi gör ett bra jobb. Fortsätter det så här under en längre tid är vi snart alla utbrända.
Vid fem (efter åtta timmars tillrättavisningar av obstinata 1,5-2 åringar som testar gränser) kändes det tungt att hämta tröttgråtande Storasyster och desto gladare Liten på dagis. Den stora måste lirkas, mutas, halvt om halvt bäras och hela tiden tröstas för att få in i bilen och sedan ut ur bilen och in i hemmet och fram till soffan där man kan däcka henne och trycka på en film för att få lite lugn och ro och få till någon snabb middag. (DVD är inte mitt favoritformat på film, det trilskas alltid, speciellt när man är superkissnödig.)
Barnen fick äta framför TVn, jag läste Kommunalarbetaren i köket. Panerad fisk, potatismos och ärtor och broccoli (Liten stod och drog i frysdörren redan när vi kom in genom dörren och skrek occoli, occoli... och hon hann äta två fryst buketter innan maten var serverad) dem på bättre humör, men gnällgråten hänger hela tiden i luften när tröttheten har makten. Det gäller att göra allting exakt rätt. Och det blir inte rätt när Liten petar in ett foto av sig själv i hålrummen i bakre delen av TVn. Eller när hon står framför TVn och knycklar ihop ett foto av Storasyster...
Men det går över och jag känner mig nöjd med att lyckas lura ner även Liten i ett bad genom att påstå att badlöddret är ett spöke som badar. Lyckas även tvätta håret på båda tjejerna och hålla humöret uppe ända till sängen (även om Storasyster envisades med att ha ångest över att hon sagt "Jag hatar dig mamma" på dagis. Nu intygade hon flera gånger att jag var hennes "bästa kärlek") eftersom jag kan muta med en ny bok som kom från bokklubben idag. "När prinsessor tar semester" heter den och den är skriven av Per Gustavsson. Jag tyckte den var jättekul och båda barnen somnade så småningom nöjt, men klockan hade hunnit bli kvart i nio. Tur vi har sovmorgon imorgon.
Nu ska jag själv snart också koja för att jobba på 110% hela tiden gör att man blir lite trött. Känner mig nöjd med mitt beslut att gå ner till 75% i höst. Om det nu bara funkar... kan ju inte sätta jobbarpolarna på pottan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar