Ännu en kväll av tröttgråt. Och förkylningen dunkar bakom tinningarna. Imorgon är det äntligen fredag. Diskmaskinen står nu i farstun eftersom servicestället tydligen skickar ut någon att laga diskmaskinen hemma. Om man nu bara kan komma överens om en tid för det hela. Bilen är full av buskar, bäddmadrass och träolja. Kassar med mat och kläder på golvet i köket. Imorgon blir det raka vägen till landet efter jobbet. Sen bara bara bara koppla av i dagarna två. puh.
Jag har läst ut Linda Skugges bok Tal på min systers bröllop. Var lite konfunderad när jag läste den och tänkte flertalet gånger: "Men hur kan du tycka att det är så jobbigt Sylvia?" Ärligt alltså, mina arbetskamrater trodde att den kanske var ironiskt skriven om föräldrar av idag. Ja, man vet aldrig tänkte jag, men det stod ju på baksidan att det var en hyllning till dagens föräldrar inte ett hån och spe mot dem... Och sen har både Märta Tikkanen och Martina Haag skrivit att den är jättebra, realistisk och rolig??? Hm, men de kanske ingår i ironin.
Jag trodde att jag skulle kunna känna igen mig i boken eftersom jag själv har två döttrar, en rätt så frånvarande sambo och dessutom skriver rätt mycket (okej, I´m not doing it for a living but anyway...). Jag känner knappt igen mig ett enda dugg. Kanske beror det på att Sylvia i boken bor mitt i Stockholm, kanske är allting så väldigt annorlunda där. Men varför fungerar inte telefoner och bredband mitt i Stockholm? Trodde det var mycket mer av ett glesbygdsproblem. Ja, frågorna blir många. Varför är bara den ena dottern på dagis (den yngsta är ju ett år och då får man vara på dagis, båda mina barn började inskolning när de var elva månader)? Varför skriver Sylvia på nätterna och inte när barnet är på dagis? Varför har Sylvia ett dussin barnflickor + dagis och har ändå aldrig någon tid över? Varför har Sylvia en bil när hon bor mitt i Stockholm och uppenbarligen inte kan köra bil? Varför måste Sylvia prompt köpa rosa Reimaoverall på NK när hon inte ens klarar av att gå i rulltrappa med två barn? Varifrån kommer alla askungen och barbiegrejor som Sylvia är så irriterad på? Varför har hon köpt dem till barnen? Varför låter hon barnen se på skitTV dygnet runt? Varför måste hon hela tiden jobba nätterna igenom med att skriva för att få ihop till mat till barnen när hon har råd med Babyborndockor och askungeslott och barnflickor och alla veganmat de ska ha?
Jag kan inte leva på mitt skrivande, det får förbli en hobby hur tråkigt nu än det kan låta. Jag är tvungen att ta ett vanligt jobb för att försörja mina barn. Det innebär att jag måste lämna dem och vårt hem tio timmar varje dag och fara någon annan stans och jobba. Under den tid vi är hemma måste jag hinna allt annat (köpa overaller, träffa väninnor, tvätta spykläder, handla och parkera bilen). Jag tycker ändå inte att mitt liv verkar hälften så jobbigt som Sylvias. Hon framstår faktiskt som ironi, självömkande och mer funderande över sitt ego och hur hon själv mår och känner sig än över hur hennes barn mår. En hyllning? Det är nog ironi. Kan inte vara många som känner igen sig i den boken... Nu ska jag skriva Linda Skugge i sökorden så att hon får ännu fler träffar på google.
Nu läser jag Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri och än så länge känner jag mer igen mig i en femtonårig arabkille från söderort. Märkligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar