Nu ska elvan i himlen in

Först när vi kom åkande norrifrån så såg det ut som om huset stod där som det alltid gjort, ja, i alla fall i 106 år, men när vi svängde vänster in på Narvagatan så såg vi att grävskoporna gått på inifrån, urholkad den uråldriga stommen och mejat den mot marken. Storasyster blev förkrossad.

Virket i huset kom från ett gammalt skolhus som var byggt i mitten av 1800-talet så det är beklakligt att man inte på ett varsammare sätt kan riva och bevara det som inte är alltför illa åtgånget.

- Men mamma, måste de bara slå sönder alltihopa, fönster och allt, det är väl inte så bra?

Nej, ett barn kan säga att det inte är bra. För ett barn är det uppenbart att man kan ta tillvara material innan man bara smashar ner. Krossade rutor och bråte. Undrar hur det är med kakelugnarna som fanns i huset, hur det är med alla spegeldörrar, folk ger rätt mycket för sådana. Fanns verkligen ingenting som gick att ta till vara innan man krossade huset med en ilsken grävskopa?

Storasyster grät hejdlöst under promenaden till huset och under hela vår korta vistelse där, på vägen hem och i nästan en timme efter att vi kommit hem. Liten blev rädd när vi gick in på gården och såg massorna av trasigt, av förstört, nermejat. Och jag håller med om att det är en skrämmande syn. Man undrar vad har hänt. Och man undrar varför. Alltså, om man inte vet. Om man inte vet att alla gamla hus i den här staden så småningom får ge plats för bilarna.

- Men mamma, varför river man fina gamla hus och gör tråkiga fula parkeringar? (jag lovar, jag har ingenting med såna här inlägg i debatten att göra.)

- Men mamma, hus är ju gjorda av natur. Bilar är ju gjorda av fult, plåt och sånt eller hur?

- Men mamma, våra buskar...

Jag kunde inte trösta min äldsta dotter. Vi gjorde pannkakor med sylt och grädde (som jag alltid gör när jag är stressad, barnen gråter och PMSen bultar. Då kan jag alltid skylla på pannkakorna). Vi tittade i en gammal fotobok från staden och såg andra hus som också rivits, gett plats för vägar, parkeringar och fri sikt för trafiken. Jag kände mig också lite gråtmild.