"nästan-liv", "kan själv" och PMS

Lördag. PMS som smyger sig på. Bolibompa klockan åtta och sen full fart. Disigt ute. Handlade och åkte till landet. Liten i värsta kan självåldern. Tar knäcken på PMSmamma. Så fort hon inte får som hon vill så ger hon ut ett illvrål. Och slår storasyster. Oavsett vem hon är arg på. Hon trillade minst hundra gånger idag när hon var i färd med att göra saker på det sätt hon ville. Och så gråter hon. Och så gråter Storasyster.

Vi grillade korv och min mamma och mormor kom förbi med nybakt äppelkaka och kaffe. Vi fikade ute och det blev lite småkallt, men ändå mysigt. Sen somnade Liten och Storasyster hjälpte mamma att ta in pelargonerna. Sen gick vi in och flyttade bord och stolar och trixade och fixade. När klockan blev fem tyckte jag att det var dags att åka hemåt för att hinna få i ordning lite mat innan Disneydags. Storasyster ville stanna och äta middag på landet, men fick så småningom ge sig. Tror jag kom ihåg både att låsa, släcka, tömma kompostsoporna och ta med mig handväskan. Men vi ska ju ut imorgon igen.

Tacokryddad köttfärsröra och grönsaker i pitabröd. Populär middagsmat. Sen blev det bad och tvångstvätt av hår. Lite mer gap och skrik efter relativt lugn timme med barnprogram och mat. Men båda var rätt trötta och när jag väl fick ner dem i sängen och läste saga, turkisk och svensk, och sedan sjöng så lugnade de faktiskt ner sig och somnade ganska snabbt. Och jag somnade också en stund. Tog mig sedan upp igen för att duscha och tvätta mitt eget hår, se på Brottskod Försvunnen som bara gjorde mig deprimerad så jag blev tvungen att sitta kvar och se en dålig komedi om en läkarfamilj också för att inte däcka ihop.

Igår berättade min väninna om "nästan-liv". Jag hade aldrig hört talas om begreppet, men det innebär att man inte köper dyra märkeskläder utan billigare varianter som är nästan lika bra, att man inte köper dyra Calamatas-oliver utan billiga urkärnade oliver som är nästan lika goda osv. Ni förstår. Hon hade levt hela sitt liv som ett nästan-liv. Jag känner inte igen det, men ibland, t ex när jag köper ICAs egna varor är det väl den stämpeln som gäller. De är ju billigare än märkesvarorna, men av bättre kvalitet än billighetsmärkena. Jag köper billiga urkärnade oliver för att jag inte är så förtjust i supersalta saker och för att ungarna älskar att stoppa in fingrarna i dem och sen äta upp dem. Så det är inget nästan. Billiga varor från ÖB är enligt min mening inte nästan lika bra som originalet, de är mycket sämre och inget alternativ. Väninnans mamma köpte t ex billig grillkrydda på ÖB som sedan bara blev stående tills den var så gammal att man måste slänga den. Dumsnålt, kallar jag sånt.

Inte vet jag hur det är med kvaliteten på Willys valnötskärnor, men fick igår veta av en kund att ett kilo på Willys kostar 37 kronor. Hos oss tar vi 99. Jag har själv köpt ett kilo för 99 eftersom det ändå blev billigare än att köpa småpåsar, men nog var det hutlöst dyrt. Jag provar nog Willys nästa gång. Jag tror att de kan ha billigare av samma kvalitet för Willys verkar satsa på varor som tilltalar invandrare (nötter, frön, bönor bl a). Vår butik vinner ju alltid PROs billigaste matkasse, men det man förlorar på gungorna tar man in på karusellerna brukar det ju heta. Och de organiserade pensionärerna kanske inte köper storpack valnötskärnor.

Hur som helst menar jag att ovanstående ordspråk visar att det finns utrymme för stora butiker och kedjor att sänka priserna på kravmärkt, ekologisk och rättvisemärkta produkter. Om man vill.

Nu ska PMSkärringen ta sig ordentligt med sömn så kanske det bidrar till större ork under morgondagen.