Idag trodde jag att jag bokat möte med två personer, men tydligen är jag helt senil eller bara förvirrad nu för tiden för jag var mest ensam hela tiden. Stressade som en galning i morse (efter en natt nästan helt utan sömn för Liten verkade lida av både klåda och magbesvär och fick ingen ro) för att hinna till ett möte med partiföreningens kassör och genomgång av budget, alltså mer avstämning av hur mycket det barkar åt skogen. Glömde nyckeln till partilokalen hemma och stressade hem igen efter att ha lämnat barnen på dagis, men ingen kassör dök upp. Jobbade med program inför hösten och medlemsutskick i nästan två timmar, men när jag skulle skicka iväg det vägrade Internet fungera. Skrev ut dokumenten för att ta hem dem och skriva om hemma på kvällen när barnen somnat.
Jag vet inte vad det beror på, men förut fungerade modemuppkopplingar rätt okej. Nu fungerar de inte alls. Hade en hemma rätt länge eftersom jag inte surfar så enormt mycket, men så kom sambon hem från utlandet och han läser turkiska nyheter på nätet, ibland i timmar, så då blev saken en annan. Men på partilokalen surfar vi för ca 150 kronor på två månader i dessa lågverksamhetstider, så det finns inga som helst ekonomiska incitament att skaffa bredband. Det är kvaliteten som gör att man funderar på det. Och nu har jag låtit Telenor lura på oss ett abonnemang istället för kontantkort på partimobilen. Det är säkert bra för jag snålar alltid med att ladda kortet och så kan jag inte ringa upp och lyssna på lämnade röstmeddelanden, så nu blir det bättre med det i alla fall. Men kanske lite dyrare.
Efter jobbet trodde jag att en kompis skulle komma förbi och fira dottern. Och eftersom det är så väldigt sällsynt att just denna väninna dyker upp så skyndade jag mig allt vad jag kunde för att vara hemma i tid. Ingen kom. Efter en stund ringde jag upp och jag hade visst fått det hela om bakfoten. Dottern besviken. Hon fick se Aristocats medan jag försökte vika undan så mycket tvätt som möjligt och tvätta två nya maskiner.
De ringde från tidningen Arbetaren och jag fick vara med i deras panel och svara på vad jag var mest rädd för med avseende på klimathotet. Jag svarade bristen på rent vatten och massiva flyktingströmmar. Så nu vet ni det. Men ni kan ju köpa tidningen ändå så får ni se om jag sa något mer.
I morse hann jag få två SMS från jobbet om arbete på fredag innan jag kom på att sätta på ljudet. Jag stänger ju av meddelandeljudet på kvällen när barnen sover och under natten. Så då missade jag alltså jobb. Senare på dagen kom ett SMS till om arbete på fredag, men då reagerade jag så långsamt för jag trodde ju inte att det var från jobbet igen. Miss igen. Sen kom ett fjärde SMS och då gällde det tider vecka 41 och 42. Nu lyckades jag ringa i tid och fick två tider till klockan 19, vilket betyder att jag behöver någon som hämtar barnen på dagis båda dagarna. Den ena dagen var dessutom bara 16-19, nästan löjligt att anstränga sig och fixa barnvakt och allting, men men...
Förresten skrev jag ett mail till retailian.se igår och frågade vad de menade med att kalla oss timanställda för biffar och heltidsanställda för kor, men jag har inte fått något svar. så frågan består. Är vi bara biffar på en gigantisk köttmarknad?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar